Vet ni vad? Jag känner mig så sjukt stolt. Å så sjukt vuxen. Kommer ni ihåg att jag (å Niklas) hade shoppat loss på Hope i helgen? Skrev ju om det här. Men! I dag var jag (eller Niklas rättare sagt, han å bebi var snälla nog att springa mammas ärenden) och lämnade tillbaka innehållet i påsen.

Jag hade köpt koftan ovan. Apsnygg varmbrun färg, supermysig modell och 99% perfekt passform. Men bara 99. Inte 100. Och eftersom mitt nya vuxna jag (som lyxnätshoppar dyringplagg kvalitetspieces på MyTheresa.com som ni vet) har sinnesnärvaro nog att utvärdera sina inköp, och komma fram till att en kofta som är 99% perfekt inte får stanna i garderoben, så åkte plagget tillbaks.

Jag är sÃ¥ sjukt stolt över mig själv. Jag känner mig sÃ¥…VETTIG. SÃ¥….VUXEN. SÃ¥…..ehhh, EKONOMISK (1600 sköna koftslantar tillbaks pÃ¥ kontot, tack Ã¥ bock). Bra gjort va? *applÃ¥derar mig själv*

Lite såhär känner mig jag mig just nu. För vet ni vad jag precis har gjort? Jag har TOKLYXNÄTSHOPPAT! Jajemän!

I helgen slank jag Ã¥ Niklas nämligen in pÃ¥ Nittygritty (som ju mÃ¥ste vara Estocolmos bästa butik?!). Där blev jag handlöst förälskad i världens finaste höstjacka. Alldeles för dyr sÃ¥klart, men sÃ¥där…PERFEKT. SÃ¥ perfekt att man känner the attention to detail i….tja – alla detaljer helt enkelt. Och viktigast av allt – man känner sig SJUKT JÄVLA HET.

Det är väldigt sällan man springer in i såna plagg tycker jag, och när man väl gör det så ska man slå till. För när det är sådär PERFEKT, så är det det plagget som man använder om och om och om igen. Tills det faller sönder.

Som min älskade Carin Wester-jacka. 4 glada laxar fick jag pröjsa, men slår man ut det på hur många gånger jag burit den där rackarns jackan, så har jag typ gått plus. Lurig logik, men ni fattar.

Det här är underverket. Och I know – den ser faktiskt inte mycket ut för världen sÃ¥här pÃ¥ bild. Hittade ingen bra bild alls pÃ¥ den pÃ¥ nätet, ska visa den pÃ¥ sen istället. För saken är den att butiken inte hade kvar den i min storlek, sÃ¥ jag klickade hem den (i tvÃ¥ storlekar för att vara säker, skickar tillbaks den som inte blir bra) frÃ¥n en sÃ¥ndär lyxepyxesajt: Mytheresa.com.

Har aldrig förut handlat nåt på en liknande sajt, så det ska bli spännande att se hur det går till tycker jag. Köper man nåt så dyrt på nätet så vill man ju gärna kompenseras lite för sin förlorade shoppingupplevelse (som man ju får i butik med service, stämning, finpåse osv). Så jag hoppas att det känns lyxigt, även fast det är onlinelyx.

Här är samma jacka, fast på modell, i ett annat tyg. Nu ser ni passformen, den är alltså lite rundad och påsig. Apfint tycker jag, blir sådär skönt avslappnat. Casual cool, heter det säkert i nåt fräsigt modemagasin.

Okej blogoliner Рh̴ll tummarna nu f̦r att jag:

• FÃ¥r en lyxig onlineshoppingupplevelse.
• FÃ¥r hem en PERFEKT jacka som sitter som en smäck och som gör att jag känner mig SJUKT JÄVLA HET.
• Inte fÃ¥r plÃ¥nboksÃ¥ngest.

Återkommer med rapport när jackan är hemma hos mama. Nu ska jag gå å knyta mig, och drömma om min jacka.

Gick också loss på lite shopping i dag. Extremt välbehövlig sådan, faktiskt.

Och vad gäller inläggsrubriken; jag försökte vara sådär Stefan å Kristrigt tokrolig, men inser att jag bara förvirrar då den är sjukt missvisande. Detta är ju hörselskydd å inte hörlurar. Men men, I try I try.

Saken är nämligen den att jag LOVAT glammisarna att styra hörselkåpor tills på måndag. Jag är lite av en ljudfaschist på kontoret, och nu är de så trötta på mig att jag är rädd att alla säger upp sig om jag inte agerar.

Alla andra på office vill ha musik på under arbetstid. För att det är mysigt, stämningshöjande yada yada yada. Jag fattar absolut. Problemet är bara att jag kan för mitt liv inte koncentrera mig om jag måste lyssna på musik samtidigt som jag ska tänka. Det e sant. Jag KAN typ inte tänka och lyssna på musik samtidigt. I alla fall inte om det är musik jag känner igen, för då sugs jag in på en gång.

Kommer det en låt jag kan, så går 98% av mitt fokus in i den. Jag nynnar med (i huvudet), följer med i melodin, och jag kan inte stänga av det. Det går automatiskt. Tyvärr. Önskar att det inte var så, men så är det.

Kanske att det har Ã¥ göra med mitt tidigare liv som musiker? Det är i alla fall nÃ¥t som händer när det sätts pÃ¥ musik, som gör att allt mitt fokus hamnar där. Jag kan likställa det med att nÃ¥gon sitter och försöker prata med mig, typ: ”Vanja, kan du kika pÃ¥ en grej? Vanja, vad tycker du om detta? Vanja, hur ser du pÃ¥ det här? Vanja, Vanja, Vanja, Vanjaaaaaaa!”. Ungefär sÃ¥ är det i mitt huvud när det spelas musik, framförallt sÃ¥n jag pÃ¥ nÃ¥t sätt känner till.

Att försöka koncentrera sig på jobb när man har tio pers i huvudet som sitter och skriker på ens uppmärksamhet = skitsvårt. Och skitjobbigt. Det tar sjukt mycket energi.

Vi har därför hjälpligt löst det pÃ¥ office med att inte spela hits, för det är värst av allt. Om typ SINGING IN THE SHOWER – SHOWER – SHOOWEEEER gÃ¥r pÃ¥, dÃ¥ säger det tilt i min hjärna. Jag fÃ¥r nada vettigt gjort under de tre och en halv minuter som lÃ¥ten pÃ¥gÃ¥r.

Men även annan musik (sÃ¥n jag inte känner igen) stör mig. Lockar bort mitt fokus, och jag fÃ¥r hela tiden kämpa med att putta tillbaka tankarna till det jag har framför mig. SÃ¥ – för att slippa döda stämningen bland glammisarna varenda jäkla dag, och för att jag ska fÃ¥ nÃ¥t gjort utan att behöva känna att min hjärna är sönderkokt av ansträngningen att hÃ¥lla den pÃ¥ rätt spÃ¥r hela tiden, sÃ¥ är nu dessa hörselskydd inköpta.

De för vuxna fanns bara i aptrista färger, sÃ¥ det fick bli kids edition. You know me – värna vardagsglädjen. Och de här kommer jag (och glammisarna) fÃ¥ se sÃ¥ himla mycket av, sÃ¥ där duger inget annat än ROSA!

Nu håller jag tummarna för att den kommande veckan innebär mindre kokt Vanjahjärna, och gladare glammisar.

En stilla undring – nÃ¥n annan som har det här problemet med musik/koncentration?