I dag var en riktig fix and trix-dag. Så jäkla skönt att ha såna. Ni vet, när man tvättar såväl kläder som hår, rensar ut sånt som är för litet ur grodis garderob, sorterar in det som är nytt, organiserar om lite så man hittar bland alla bebiskläder (de e så rackarns små, blir rörigt på en gång ju!), bleker en solkig tisha så den blir som ny, svarar på såna där mail man inte orkat svara på på lite för länge. Med mera med mera. Fix and trix.

Hade min duktiga tvättassistent med mig i tvättstugan. Å hörrni – gör era kids såhär också? Så fort det finns en sjal/filt/handduk/täcke i närheten ska Iggy dra det över huvudet, och liksom gno in ansiktet i det. Han blir sjukt exalterad, nästan vild! Det är (tydligen) så jädra skoj.

Har ju tipsat tidigare i bloggen om grejen som Iggly ligger i på bildern – Sleepcarrier. Så sjukt bra grej, vi har använt vår så himla mycket. Den buntar ihop en massa funktioner (älskar saker som multitaskar – då slipper man köpa sjuttiarton pryttlar), och funkar som alltifrån en bärbar vagga till ett babynest till en lekmatta till en mjuklift till en resesäng till en…”bära bebbe till tvättstugan”-grej. Toppen!

Och om jag i går raljerade lite över det här med att man blir en sjukt skillad meckare som nybliven förälder, så är ett av ställena då det märks nåt infernaliskt – just i tvättstugan. Man ska bära ner (eller upp) x antal ikeakassar med tvätt, tvättmedel plus bebis. Samtidigt. Skramla fram diverse nycklar, låsa upp dörrar hit å dit, slinka ner (eller upp) för trappor, lastad med mera grejer än en packåsna. Varav ett paket är det finaste man har, så det vill man inte direkt råka tappa i trappen eller dänga in i någon härlig källarvägg.

Och ovan beskrivning gäller såklart bara första turen, sen ska man börja om proceduren femtiotolv gånger till allteftersom tvätten är klar och det ska in nya plagg i nästa omgång. Pust. Nåja, man får upprepa ”gratisgymgratisgymgratisgym” som ett mantra i huvudet tills dess att man tycker situationen är ok, om man blir lite mulig över allt meckande.

Hursom, då är man glad att man har en sån här smartinggrej att dumpa Piggly i, så att meckandet ner till tvättstugan går lite lättare.

Högst upp på önskelistan dit vi flyttar (vi vill gärna ha en större lägenhet och letar ständigt – dock utan särskild framgång) är en balkong. Höjden av lyx i stan tycker vi. Men snar tvåa på samma lista är TVÄTTMASKIN I BADRUMMET. No comment needed, va?

…till alla outfits är såklart den här lille rackaren! Satt å raderade lite bilder i mobilen, och upptäckte de här två picsen från i går, när vi tog en Momspo. Eftersom de innehåller världens sötaste accessoar, så måste de ju såklart få bli små eftersläntrare här på el bloggo.

Å hörrni – jag måste bekänna en sak. Jag ääääälskar att gå runt med Piggly på höften eller i selen bland folk, jag är liksom så löjligt stolt över denna lilla krabat. När jag har med mig honom känns det lite som om jag är sprinklad med magiskt stoff, det lyser lite om oss (i mitt huvud i alla fall). Så känns det verkligen.

På ett sätt är det ju megatöntigt att känna såhär, jag är ju inte direkt den första brutta att bli mamma liksom. Världen har sett det förut. Men. Det är också det som är så satans fint, att barn kan få en att känna sig såhär.Speciell. När jag var preggo var det likadant – jag tyckte nog allt att jag var liiiite mer magisk än förut, tack vare Iggly som byggdes därinne. Och samma sak där ju – gravidmagar är inte direkt en ovanlig syn på stadens gator. Världen har sett det förut.

Men det är ju det som är så rackarns fint, har jag upptäckt. Tack vare denna lilla mänska känns både jag och världen annorlunda, det magiska stoffet yr omkring oss vart vi än går. Världen glittrar lite extra. Och det kokar nog ner till att vi faktiskt ÄR lite extra magiska, både han och jag. För varandra. Och det gör hela skillnaden.

Efter babysimmet shoppade vi en hel hög med kläder till Iggeloni! Eller okej, inte riktigt. Men nästan. Vi har ju tajmat honom så himla fiffigt att han har hela tre äldre killkussar, som alla ser till att vi får ärva kläder – i mängder! Extremt ekonomiskt kan man ju säga. I dag var vi därför hos kusin Ruben och gick loss bland de kläder som var för små för honom. Vilket var en hel låda. #scooore

Ruben är ett halvår äldre och är väldigt duktig på att peka och säga ”Däh!”. Som synes. Det han pekar på, är Iggly. Som mest torrsimmar runt på golvet, inget fräsigt bilåkande där inte.

Nu börjar de kunna interagera lite med varandra, så det är så kul att se vad de gör om man tussar ihop dem.

Ruben är, förutom att peka, också väldigt bra på att stjäla nappar. Fem sekunder tog det, sen var Pigglys napp i kussens mun. Vi hoppas ju på att de ska bli kompisar, och jag kan inte låta bli att tänka på att visa dem en sån här bild när de är typ 15. Oj! Fick just en guldidé! Den här bilden MÅSTE ju bara rekreeras om 15 år! Ska photoshoppa ihop en likadan, fast med fjuniga tonåringar istället. Och så får de en inramad version när de fyller byxmyndiga. Istället för moppe. Bästa presenten ever.