Istället för att slinka ner till SATS och gymma loss lite (inte för att jag nånsin gjort det, men jag har hört att folk sysslar med sånt), så funkar Kast Med Liten Baby finfint för att tona upp gäddhänget, eller hur man nu uttrycker sig på gymspråk.

Skämt åsido, så tror jag på riktigt att man får så sjukt mycket dold träning när man blivit päron. Glammis-Malin höll i Piggly en längre stund för några dagar sen, och när hon släppte honom så skakade hennes armar av ansträngningen. Då är hon ändå lite av en friskus, spelar badminton å så.

Och då kom jag ihåg att jag ju själv känt så när jag hållit i kompisars barn. Blivit helt uttröttad, svidande mjölksyra som fullkomligt pumpat ut i armarna medan man lett snällt och försökt se oberörd ut. Åsså tänker man ”hur fan ORKAR de?”.

För snart tio pannor bebis att jonglera runt dagarna i ända är inte fy skam på gymfronten. Har tidigare hånskrattat lite åt såna där fräsi fräsi-tjejer som fött 14 barn men ändå ser bättre ut än de flesta 16-åringar. Och på frågan ”Hur gör du för att hålla dig i form?” så svarar de ”Jag springer efter mina barn, det räcker!”. Ja ja, jag vet nog att du späker dig, kanske kräks litegrann om du festat till det på lite pasta, har jag tänkt i mitt stilla sinne. Fnyst åt att de inte vill erkänna att de tränar dygnet runt och tänker på kosten 24/7 för att se sådär flådiga ut.

Men nu backar jag. För att springa efter sina barn gör nog en hel del för formen inser jag.

Min PT.

Det märks att det odlas risgryn i Iggelonis mun (kanske därför han sov så värdelöst i natt förresten, kom jag på nu). För allt han får tag på ska IN I MUNNEN på studs. Och sen ska det gnagas gnagas gnagas.

Försökte ta lite fina brullebilder på mitt barn, men han var inne i en intensiv och förhållandevis vild gnagningsfas. Så varenda bild jag fick såg ut ungefär såhär. Antingen var det en pipande giraff inne i munnen, eller så var det en pipande giraff på väg in i munnen.

De hade en så fin liten barnstol som Iggly satt i så snällt. Ville ta en fin ”barn i barnstol”-bild, men fick återigen mest olika vinklar på pipande giraff på väg in och ut ur bebismun.

När pappa snodde giraffen i fem sekunder gick det att få kontakt med vårt gnagande barn. Vårt gnagande, dreglande barn. Oj vad det dreglas. Ofattbart hur en sån liten mänska kan producera så mycket saliv utan att torka ut.

I dag var ju min första ”riktiga” dag tillbaka på jobbet. Pigglys sömn i natt var ett skämt (vi får nog kalla det icke-sömn) så formen var väl inte riktigt på topp i morse. Då är det skönt att man är sin egen chef. Så jag, man å barn inledde dagen med mys för att mjukstarta lite.

Slank ner till Greasy Spoon (känns snart som vårt andra hem) och tutade i oss varsin avocadomacka. De gör den preciiiis som man vill ha den: grillat bröd, fluffigt rumstempererad avocado, pressad citron, salt och chiliflingor. Som den där på Gitane ni vet, om man ska låta världsvan. Supersimpelt och supersmarrigt!

Fint inrett är det därinne också. Och det är lite lustigt, för i samma lokaler låg ett fik förut. Där jag och en kompis brukade ses och dricka kaffe och ha ändlösa diskussioner om våra liv, som då såg helt annorlunda ut. Då innehöll mitt ingen Niklas, inget GlamMom, och definitivt inga planer på nån liten Piggly.

Tänk om nån hade kommit och viskat i ens öra hur livet skulle se ut, tio år senare. Att man skulle sitta på precis samma plats, men med en annan inredning. Äta avocadomacka istället för att sörpla kaffe. Och prata framtid med sin partner in crime medan man gullar med sin bebis, istället för att diskutera dejtingstrategier och älta den där lömska musikbranschen som alltid lämnade en nånstans mellan hopp och förtvivlan.

Älskar att samma plats kan rymma så många olika liv, så många olika världar. Det är mycket därför jag tycker om att bo i gamla byggnader. Ibland tänker jag på vad som utspelats i vår lägenhet innan vi flyttade in; vilka som trampade på samma golv för 100 år sen, och tittade ut genom samma fönster. Hur såg de ut? Hur levde de? Vad tänkte de på? Superspännande.

Hursomhelst, så kunde jag inte vara nöjdare över att få sitta på samma ställe tio år senare, med den här filuren och hans steppande avkomma.