Okej, här kommer sista bildbombningen!

En lycklig Piggly får äran att avsluta denna bildkavalkad.

Godnatt fina bloggoliner, nu är det dags för la mama att knyta sig. Ses i morgon, ska se om jag lyckas få ner bildknäppandet till 200 då.

Gick också loss på lite shopping i dag. Extremt välbehövlig sådan, faktiskt.

Och vad gäller inläggsrubriken; jag försökte vara sådär Stefan å Kristrigt tokrolig, men inser att jag bara förvirrar då den är sjukt missvisande. Detta är ju hörselskydd å inte hörlurar. Men men, I try I try.

Saken är nämligen den att jag LOVAT glammisarna att styra hörselkåpor tills på måndag. Jag är lite av en ljudfaschist på kontoret, och nu är de så trötta på mig att jag är rädd att alla säger upp sig om jag inte agerar.

Alla andra på office vill ha musik på under arbetstid. För att det är mysigt, stämningshöjande yada yada yada. Jag fattar absolut. Problemet är bara att jag kan för mitt liv inte koncentrera mig om jag måste lyssna på musik samtidigt som jag ska tänka. Det e sant. Jag KAN typ inte tänka och lyssna på musik samtidigt. I alla fall inte om det är musik jag känner igen, för då sugs jag in på en gång.

Kommer det en låt jag kan, så går 98% av mitt fokus in i den. Jag nynnar med (i huvudet), följer med i melodin, och jag kan inte stänga av det. Det går automatiskt. Tyvärr. Önskar att det inte var så, men så är det.

Kanske att det har å göra med mitt tidigare liv som musiker? Det är i alla fall nåt som händer när det sätts på musik, som gör att allt mitt fokus hamnar där. Jag kan likställa det med att någon sitter och försöker prata med mig, typ: ”Vanja, kan du kika på en grej? Vanja, vad tycker du om detta? Vanja, hur ser du på det här? Vanja, Vanja, Vanja, Vanjaaaaaaa!”. Ungefär så är det i mitt huvud när det spelas musik, framförallt sån jag på nåt sätt känner till.

Att försöka koncentrera sig på jobb när man har tio pers i huvudet som sitter och skriker på ens uppmärksamhet = skitsvårt. Och skitjobbigt. Det tar sjukt mycket energi.

Vi har därför hjälpligt löst det på office med att inte spela hits, för det är värst av allt. Om typ SINGING IN THE SHOWER – SHOWER – SHOOWEEEER går på, då säger det tilt i min hjärna. Jag får nada vettigt gjort under de tre och en halv minuter som låten pågår.

Men även annan musik (sån jag inte känner igen) stör mig. Lockar bort mitt fokus, och jag får hela tiden kämpa med att putta tillbaka tankarna till det jag har framför mig. Så – för att slippa döda stämningen bland glammisarna varenda jäkla dag, och för att jag ska få nåt gjort utan att behöva känna att min hjärna är sönderkokt av ansträngningen att hålla den på rätt spår hela tiden, så är nu dessa hörselskydd inköpta.

De för vuxna fanns bara i aptrista färger, så det fick bli kids edition. You know me – värna vardagsglädjen. Och de här kommer jag (och glammisarna) få se så himla mycket av, så där duger inget annat än ROSA!

Nu håller jag tummarna för att den kommande veckan innebär mindre kokt Vanjahjärna, och gladare glammisar.

En stilla undring – nån annan som har det här problemet med musik/koncentration?

Mina skatter.

Slank förbi en riktig Söder-favorit – Delimundo! ALLT är gott på det stället, men vår favoriträtt är Chilaquiles. Det är krispig tortilla med massa gotte på, toppat med ett (perfekt) pocherat ägg. Vansinnessmarrigt.

Ni förstår ju fotomanin i dag, när jag var TVUNGEN att ta en bild på när jag spräckte det pocherade ägget. Men det ser ju liksom så hääärligt ut.

Hursom, hett tips att besöka detta lilla hål i väggen. Ligger vid Skanstull på Södermalm. Menyn är sydamerikansk (de har väldigt god ceviche) och det är toppentoppenbra!