Det här var min frulle i dag. SJUKT onyttig, men OH SO DELICIOUS! Amerikanska pankisar, bacon och sirap. Latte till det. Men så klämde jag in en färskpressad grapefruktjuice för att känna att kroppen i alla fall fick nåt hälsosamt. Förkyld som jag är så e det ju inte så lyckat att tugga i sig ett berg av kolhydrater å socker. Som bensin på sjuk-elden.

Men det var det här jag var sugen på, efter ännu en natt med noll sömn. Nu är vi lite uppgivna jag å Niklas, vi tyckte liksom det gick så bra, men i natt var det nästan tillbaks till hur det var från början. Pust. Då äter man pannkisar å bacon, så blir man lite nöjdare.

Frukostsällskapet – el nattmarodöro! Det positiva är att han sover fortfarande bra mellan 19-01, typ. Men sen bökas det runt. Och äts. I natt kommer vi testa att lägga Iggelini i egen säng, det känns som att han störs väldigt mycket av oss. Framförallt av Niklas som tyvärr själv har väldigt dålig sömn och vänder och vrider sig i sängen natten igenom. Och varje gång han stökar runt så vaknar Iggly.

Tror också det är för varmt i vår säng för Iggy, att det gör att han sover sämre. Vi har en vattensäng som är uppvärmd (myyyyys kan jag tala om!), och jag älskar att det är varmt å göttigt. Men när jag drar handen under Iggys lilla kropp när han legat i sängen ett tag, så är det nästan fuktigt. Så det känns som att det är alldeles för varmt för honom.

I natt blir det alltså egen säng, och sen ska vi bara mata om han absolut inte vill somna om. Får hålla tummarna att den egna sängen hjälper.

För i dag har jag varit snurrig. Satt precis och googlade öppettider på närmaste Mac-butik så att jag kunde slinka dit efter jobbet och köpa en ny laddare eftersom min gick sönder i dag. Trodde jag. Men upptäckte precis att den inte var sönder – jag hade bara glömt att sätta i sladden.

Ett sånt misstag görs liksom inte om inte hjärnan är fräst.

Niklas kompis Bianca går ut Teaterhögskolan snart, så i eftermiddags var vi och kikade på hennes examensföreställning. En monolog hon skrivit själv som var superduperbra, och hon var sådär nästan ruskigt lysande på scen. Oj vilken begåvning, man blev helt knockad.

Hela entrén är tapetserad med bilder på tidigare elevers avgångsklasser, och det är så roligt att kika på de där klassfotona. Varenda rackarns skådis har ju gått den där skolan känns det som. SÅ mycket kända ansikten. Har en känsla av att Bianca kommer vara en av dem som andra kommer känna igen när de står i samma entré och tittar på hennes avgångsfoto om ett par år.

Rolig eftermiddag, och gudfar Charlie och farmor ryckte in som barnvakter, så jag å Niklas fick lite av en spontandejt. Alltid trevligt.

Man kunde köpa godis med sig in på föreställningen, mumsigt värre.

Hursom – kvick uppdatering på nattkrigsfronten. Har som mål att komma i säng före kl 22 i kväll nämligen, så det här blir lite av en kortis. Piggly sov bedrövligt i går natt, så jag har känt mig som en levande död i dag. Begynnande förkylning på det gör inte läget bättre.

Det vaknades liksom mest hela tiden tyckte jag. Och klockan 06 var det pigga bebin. Som jag med lock och pock lyckades småsöva till runt 08, tror dock inte jag sov så mycket den tiden. Men det var så skönt att bara inte behöva gå upp…

I natt hoppas vi innerligt på bättre sömn, och i morgon är det jag som går å köper välling. Vi har ju testat det, men då vägrade han dricka. Men om man blandar i välling i ersättningen så kanske han inte märker av den, plus står sig längre så det blir bättre sömn. Men det är i morgon det, först ska vi ta oss igenom den här natten.

21.41. Nu ska jag gå raka vägen till badrummet, göra mig iordning och dumpa min trötta kropp i sängen. Har en känsla av att jag kommer sova innan klockan hunnit slå 22.

Blev intervjuad av tidningen Resumé i dag, och fotad. Men jag tänker att ni får se så sjukt mycket bilder på mig hela tiden, så nu får ni se en bild på journalisten i stället. Som fotar mig. Som fotar henne. Mycket metadata där.

Intervjun var ett sånt där helgporträtt som de gör varje vecka (tror jag dyker upp om en dryg vecka), och det var en sjukt trevlig tjej som som skötte både utfrågandet och plåtandet. Jag har varit rätt dimmig i huvudet i dag (mer om det i nästa inlägg), men tror ändå jag lyckades svara rätt bra på det mesta.

Hon undrade om YouTube-kanalen, bloggen och Instagram. Och frågade väldigt mycket om er. Mina fina läsare å följare. En sak som kom upp var att hon nästan var förvånad över hur bra stämning det råder på mina plattformar. Dels på grund av hur det digitala klimatet ser ut i allmänhet, men också för att just föräldraskap kan vara lite av ett känsligt ämne.

Och då blev jag liksom så stolt. Över vårt virtuella gäng. För jag tycker vi har fått till det så jäkla bra. Inget jobbigt drama (nästan i alla fall *host grötfrulle host host*), skön stämning och alla hjälper varandra med smarta råd å tips.

Är man sugen på att störa sig på nåt så är inte vår värld platsen för det. Då får man leta någonannanstans. Och det tycker jag är så jäkla skönt. Jag pallar inte med tjafs, får ont i magen och tycker bara det är obehagligt. Det behöver inte betyda att jag är konflikträdd, jag tycker bara det är så himla onödigt när folk gör varandra ledsna över dumma småsaker.

Förstår faktiskt inte hur folk orkar hålla på att uppröra och uppröras. Det tar ju så mycket energi. Energi som kunde lagts på skojigare saker. Men man är olika – för vissa människor är ständiga småkonflikter en vardagsgrej, och då antar jag att det inte tar så mycket kraft eftersom det (för dem) inte betyder så mycket.

Men för mig (som får jobbiga känslor i hela kroppen bara av att TÄNKA på bråk) så är det inget jag vill ägna mig åt om det inte är VIKTIGT. Då får man ta det, såklart. Men det där ständiga småsurandet, nej tack.

Oj, vilken utläggning det här blev. Det gick av bara farten. Det jag ville säga var i alla fall att jag är väldigt glad att vi har det som vi har det här i vårt lilla hörn av cyberspace. Så, tack för att ni är som ni är. Love you, mitt virtuella girlcrew!