…Erica Israelsson! Maila mig på [email protected] så ser jag till att du får din tokfina vinst! Och ni andra – sväng förbi Tellkiddos Etsyshop och klicka hem en egen (de är billiga!) eller nåt annat fint vettja! Shoppen hittas här!

I går var vi på BVC för 8-månaderskontroll. Allt var tipptopp. Kan avslöja att denna bebi numera är 70 cm lång, och väger 8,5 pannor. Inte dumt!

Vi passade på att fråga om hjälp på sömnfronten, då egen säng inneburit framsteg, men än är vi inte hemma. Och vår BVC-tjej sa då att hon tyckte vi skulle sluta helt med maten på natten. När man matar så sätts tarmsystemet och magen igång, och det i sig kan störa Iggy så att han sover sämre.

Att han inte behöver mat på natten av näringsmässiga skäl vet vi ju, det är bara en tröstgrej för att somna om. Och det, sa BVC-tjejen, är ett mönster som måste brytas. I alla fall om man är sugen på att få sova i längre perioder på nätterna.

Hon tyckte även att vi skulle ta bort flaskan med ersättning som vi ger precis innan sänggång (efter gröt och bad). För om han lär sig att han bara kan somna med en flaska i munnen, så blir det svårare och svårare att vänja honom av med det. Och barn ska kunna somna själva, menade hon. Det är inga konstigheter.

Så – i går natt mjukstartade vi denna NO FOOD AT ALL-pryl med att ha bara vatten i flaskan. Det blev bråk, skrik och bök vid sänggång eftersom han inte fick det han förväntade sig. Men efter 42 Imse Vimse och 57 Sov du lilla videung somnades det.

Vakning vid midnatt – sjukt missnöjd bebis som då bara fick vatten att snaska på. Det var Niklas pass, men han har blivit så sjukt sliten så jag tyckte så synd om honom att jag hoppade in efter 20 minuter och tog över. (Min stackars karl är på bristningsgränsen nu, då hans egna sömnproblem tyvärr gör att han inte kan sova under mina pass heller, eftersom han inte kan slumra igenom Pigglys bök som jag kan när det är Niklas pass. Vilket innebär att han fått i princip noll sömn i tre månaders tid. Väldigt ohärligt.)

Till slut somnade Iggy, vaknade och körde samma race runt 03. Ungefär en timmas bök även då. Sen sov han till 06 då han fick sin älskade ersättning.

Summan av nattkrigskardemumman: att bara ge vatten i flaskan innebar alltså en rejält stökig läggning, och två lika stökiga uppvak. Mellan dessa uppvak sov han däremot rätt bra.

I natt kör vi samma taktik, bara vatten i flaskan, så får vi se om det går bättre. Läggningen gick något smidigare i dag i alla fall. Känns det bättre i natt tror jag vi tar bort maten helt och hållet inom kort.

Nu börjar vi bli lite desperata faktiskt. Vi måste få nån ordning på det här. Niklas har ju som sagt sömnproblem själv, så det här racet har slitit hårt på honom. Och jag var en levande död i dag. Var fysiskt illamående av trötthet, och hade en ruskigt obehaglig känsla i huvudet. Vände jag huvudet så tog det någon sekund innan blicken liksom hann med, och hjärnan har varit helt kortsluten. Har känt mig full, lätt, tung, darrig, spänd – ja, allmänt jäkla ohärlig helt enkelt.

Vi är också trötta på att leva såhär onyttigt. Känns liksom som att det sista man behöver när man  har extrem sömnbrist är att mata kroppen med skräp. Ingen bra kombo för välbefinnandet direkt. Har börjat kika på krislösningar, kanske ratta ihop hjälp från Nannyakuten (ett ställe jag känner till, andra tips på liknande hjälp emottages tacksamt) och mat från Svarta Lådan? I don´t know.

Det optimala är såklart att få styrsel på Iggly först å främst, så vi testar detta nu att ta bort all nattmat. Men kirrar inte det sömnbiffen måste vi ta till nåt drastiskt, så att jag å Niklas inte stupar på kuppen.

Ja – hur gick det för Piggelini då, att vara utan både mamma å pappa i 36 timmar? Och hur sjuttsingen gick det för barnvakterna – moster Mini & kompisen Johanna? Överlevde de?

Jo, det gick ju faktiskt HUR BRA SOM HELST! Heja Piggly, och heja Mini & Johanna! Det var liksom nemas problemas. Iggelini var glad som en lax att han fick hänga med några av sina favoriter (de har ju barnvaktat förut), och barnvakterna var glada att de fick hänga med en god bebis. Win win liksom.

Iggly nattmarodörade ju såklart en del, så Mini och Johanna var lite pömsiga dagen efter. Men annars gick det bra, han var inte ledsen eller så.

Och jag och Niklas var inte oroliga. Vi fick lite sms under kvällen med bildbevis på att vår bebis var alive and kicking så att säga, och det räckte för att vi skulle må bra. Vi är så trygga med min syster och hennes kompis. De har ju som sagt rattat Iggly förr.

När vi kom hem var det varken till eller från för Pigglys del, mer som ”ja där är de där filurerna igen”, så han verkade inte direkt ha saknat oss. Nån på bröllopsfesten som hade ett barn som var något äldre än Iggy sa att deras tidsuppfattning är så lurig när de är sådär små, att vi lika gärna kunde varit och handlat på Ica en stund. Vet inte om det stämmer, men det kändes som att det var ungefär på den sakna-nivån som Iggy var. Det vill säga inte alls. Vilket ju kändes skönt.

Så både barnvakter som barn klarade av dess 36 timmar galant. Päronen också. Win, win & win.