Sista Berlininlägget! Och det här är ett sjukt bra tips – anteckna anteckna! Till detta superställe hittar man inte om man inte har någon som guidar en. Som tur var så hade vi Moster Mini till hjälp.

Stället heter Klunkerkranich, och för att komma dit så går man in på bottenvåningen av ett stort och superfult köpcentrum. Som dessutom var stängt och nersläckt i går när vi var där. Men låt er inte avskräckas utav Media Markt-butikerna och ICA Gross. Ta hissen upp till översta våningen, och knata igenom parkeringshuset.

Efter ett tag når ni Klunkerkranich-porten. Betala 3 euro och kom in i ett lite märkligt men mycket härligt takparadis.

Här kan man dricka öl, äta pizza, ta en kaffe, se på film, tokfesta, vuxenleka, barnleka, titta på den magiskt fina utsikten med mera med mera.

Inredningen är typ…”lurig apokalyptisk trädgård”-chic.

Stort plus för kreativ belysning.

Det fanns en jättestor sandlåda med allehanda leksaker i, och precis som på alla andra ställen vi varit på i Berlin så var den gemensamma nämnaren även här den eklektiska mixen av mänskor. Unga, äldre, festprissar, barnfamiljer, nyfödda bebbar, kärlekspar, åldrade fyllon, rikingar, fattiglappar… Alla får plats, liksom.

Så i sandlådan var det fullt av kids som lekte, medan föräldrarna tog en kaffe eller öl i solen.

Utsikten går inte av för hackor, man ser stora delar av Berlin från detta underliga ställe.

Jag beställde ett glas Cava – och fick det serverat i ett stort dricksglas. Det är så de jobbar där, kändes det som. Lika bra att maxa på liksom. Inga halvmesyrer här inte.

Mini å pappsen drack en öl.

Eller var det fem?

Min fina bror satt å såg lite sådär svartvitt fräsig ut.

Pappa rockade mina glittriga loppisglajer rätt bra måste jag säga.

Avslutade Klunkerkranich-besöket med att få mitt porträtt tecknat för 1 euro. Tog den här bilden, tänkte ju att det kunde vara kul å visa er blogoliner. Men det skulle jag inte gjort, för den unge konstnären blev fly förbannad och sa att ”Put down the camera! You´re killing my VIIIIBEEEZ!”. Ooooops.

Här sitter han å skäller på mig. ”I spend hours on my art, and you snap a picture in two seconds – it´s disrespectful! You´re killing the atmosphere!” gnölade han. Jag gjorde en pudel och lovade att lyda hans minsta vink om han lugnade ner sig.

Då plockade han fram sin feta joppe som låg gömd bakom skylten, sög i sig halva i ett enda drag, tog tre klunkar Fritz-Kola (också gömd bakom skylten) och blev på solskenshumör.

Efter det var tydligen hans VIIIBEEEZZZ tillbaka, och det var nemas problemas att såväl fota som teckna. Phu. Dessa artiiiiister alltså. Känsliga små blomstersjälar. Ehh.

Voilà – resultatet! Vågade under inga omständigheter fota teckningen när den var klar, av rädsla för att hans VIIBEEEZZ skulle försvinna igen, och jag kanske skulle bli anklagad för att stjäla hans själ eller nåt, så jag plåtade den först nu.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den, annat än att den är ett riktigt roligt minne från Berlin. Som så mycket annat den här resan, som verkligen varit en toppenweekend! Att resa med papps å syskon rekommenderas starkt, och Berlin är en stad som jag besökt för första, men garanterat inte sista, gången.

Mauerpark var inte bara en loppis, det var strösslat av olika gatuband också. Den här killen hade förstått vikten av att som artist hitta en nisch. Han kallade sig för Naked Horse och ehhh…gnäggade sig igenom sina låtar.

En annan grej tydligen anordnas varje söndag och som var SJUKT kul var parkens karaoke. Hur skoj är det att titta på folk som sjunger dåligt? …kanske man tänker om nåt sånt. Så tänkte i alla fall jag, var helt klart skeptisk. Men Mini hade varit där förut och insisterade på att vi stannade. Och oj vad glad jag var att vi gjorde det, för det här var ingen vanlig karaoke.

I en amfiteater framför en enorm folkmassa gick person på person upp och rev av en sång, den ena mer otippat fantastisk än den andra. Den propre medelålders herren i kostym och svart rock var nr 2 att bestiga scenen.

Inom loppet av en refräng hade han förutom att få publiken att sjunga med även börjat strippa.

Här i bar överkropp, till folkmassans stora förtjusning, rockandes stjärten av de flesta och med en sjukt skön inställning fick han stående ovationer.

Och blandningen på folk som karaokade var väldigt stor. Efter den strippande kostymnissen kom en elvaårig kille i Freddie Mercury-mask och framförde ”I want to break free” med noggrant inövade dansmoves. SÅ sjukt sött. Stående ovationer igen.

Det var väldigt svårt att slita sig ifrån det här stället, man ville bara se vem som skulle komma härnäst och härnäst och härnäst. Hett tips alltså – missa inte söndagskaraoken!

Precis som på scenen så var publiken väldigt blandad – folk över 60, barnfamiljer, partajande hipsters som satt å ölade… Bästa bästa stämningen blir när det är blandat folk tycker jag.

Eftersom det inte blev nån tv-tornstur, så åkte vi till FANTASTISKA Mauerpark istället. Det är flera av er blogoliner och Instafriends som tipsat om just detta ställe, och ni brukar ju komma med väldigt fiffiga tips, så det kändes som ett safe bet.

Och shitoberto – jag ÄLSKADE det! En gigantisk park fylld med en underbart brokig loppis, massor av street food, öltält och roliga mänskor att spana in.

Loppisen var typ en drömloppis. Berlin måste vara jordens främsta skattgömma för fleamarketfrälsta som jag. Shitoberto, jag ville köpa allt.

Ja tack.

Ja tack.

Ja tack.

Ja tack.

Vad köpte jag då? För självklart fick jag ju med mig en del skatter hem. Jo – naturligtvis åkte den här fräsiga ögonläkarhuvudbonaden med i resväskan. Den är från 50-talet, och patienten sätter den på huvudet, över ögat, för att testa synen på det öga som inte är täckt.

Tror den kommer klä Hasse väldigt bra, vår snygga skyltdocka som bor på klädskåpet i vårt sovrum.

Mini drog med mig till ett stånd som hade massa originalprints som hon stått och dreglat över tidigare i sommar, och ångrat att hon inte slog till på. Och ojojoj, där fanns det hur mycket som helst som ville följa med hem.

Men jag sansade mig (nya vuxna Vanja ni vet) och begränsande mitt printshoppande till ett objekt.

Den här raringen blev min! Det är en sida ur en bok från tidigt 1900-tal som beskriver kroppens förfall vid för stort intag av öl. Det börjar med en 15-årig pojk med frisk och sund mage, och slutar med en försupen 60-åring vars lever håller på att trilla isär. För rolig för att inte köpa.

Man fick också med beskrivningen av bilden (sidan som satt jämte printet i boken). Dessutom inramat med fin passepartout med snedskuren kant. 25 euro för 1, sen fick man mängdrabatt om man köpte fler.

Om det e nån som är sugen så har de en Etsy-shop som hittas här.

Sen slank också de här solisarna med hem. De är ju lite crazy bananas, men de hade nåt tycker jag.

Har länge varit sugen på ett par runda oversized brillor från Miu Miu, men tyckt de varit för dyra. Och det här blev liksom budgetversionen.

Fnurlar dock på om jag inte ska försöka måla dem, just nu är de liksom i grå genomskinlig plast – med glitter i…! Ehhh. Och LITE crazy bananas är ju skoj, men ”Oj har du gått vilse från din möhippa”-bananas är mindre skoj. l I alla fall om man liksom försöker vara lite snygg.

Undrar därför – är det någon som vet vad för typ av färg man kan använda för att måla på plast, som håller? Vore ju fräsigt med typ mörkt gröna bågar, eller simpelt svarta.

De här är dyringvarianten. Gillar att man får som en slags Minnie Mouse-look i såna här brillor. Det känns…hett.

Hursom – TACK för tipset om Mauerpark! För en loppisråtta var det himmelriket på jorden.