Som ni säkert märkte blev det inte mycket till bloggande i går. Det berodde på att det var en riktig jävla pissdag. Faktiskt. Jag var på världens sämsta humör, och det kändes hela dagen som att ALLT var emot mig. Typ.

SÃ¥väl min man som de stackars kontorsglammisarna fick stÃ¥ ut med en grÃ¥tande Vanja (jupp, sÃ¥ illa var det – böltajm, BIG time) som inte var riktigt…ehhhh, stabil, kan man väl kanske säga.

Egentligen var det inget särskilt som hände, det var bara en sån där dag när man inte riktigt pallar med minsta motgång. Ni vet, vissa dagar bara ÄR såna. Så grejer som bara skulle varit skitsaker en annan dag, blir helt plötsligt prylar att börja böla över.

Och okej – jag har mens – men det beror inte pÃ¥ det (blir inte särskilt pÃ¥verkad av den där hallonveckan, har aldrig blivit).

Dagen började med att jag fick ratta runt Piggly i vagnen aaaalldeles för länge innan frukost – han ville prompt inte sova. Det tog en halvtimme att söva honom, vankandes gata upp och gata ner, aphungrig, i svinkallt väder. Givetvis en dag dÃ¥ jag hade klätt mig alldeles för svalt, för jag ville vara lite extra flott. Typiskt.

Tji fick jag för min flotta outfit, den liksom garvade åt mig medan jag vankade runt. Jag frös arslet av mig. Ful blev jag också. Hade gjort mig fräsig i håret på morgonen, och testat att locka till detta nya korta hår.

Kände mig superflott när jag steg utanför porten. Men efter 30 minuters vankande i fuktig iskyla var den där snygga frissan som bortblåst. Mitt humör också, för den delen. Och typ där började det gå neråt.

Och ni kan säkert alla känna igen er – när den där nedÃ¥tspiralen väl har börjat snurra humörmässigt, sÃ¥ är det svÃ¥rt att hejda den. I alla fall när man har en bräcklig dag. Vanligtvis är jag rätt duktig pÃ¥ att putta bort negativitet (man mÃ¥r ju inte bättre för att man släpper den lös, brukar jag resonera). Men i gÃ¥r GICK det bara inte.

Tror det är en kombo av att jag haft lite för mycket att göra (konstant en massa MÅSTEN som sprakar omkring i nervsystemet), plus att vi behövt ta rätt jobbiga (men nödvändiga) beslut på kontoret på sistone. I går var helt enkelt skalet för tunt, och då räcker en sån struntsak som att behöva ratta runt en bebis i kylslaget väder liiite för länge, för att tippa en över kanten.

När Piggly väl somnat och jag kom in pÃ¥ fiket (där Niklas hade gÃ¥tt in Ã¥ tagit plats, beställt och byggt iordning finfina mackor till mig innan de stängde frullen för dagen) sÃ¥ var kaffet kallt och….ja, fy fan jag HATAR att en sÃ¥n SKITSAK fick mig att bli ännu surare. SÃ¥na saker FÅR liksom inte ta över ens humör, särskilt inte sÃ¥ att man sprider sin skit vidare till andra. Det är liksom inte schysst.

Och som sagt – hade det varit en vanlig dag hade jag inte förvandlats till en skitspridare heller. Men nu var det en bräcklig jäkla dag, och jag var ett bräckligt jäkla Jag. SÃ¥ jag blev (ännu mera) surmule, sen gräts det hejvilt. BÃ¥de ute pÃ¥ gatan och pÃ¥ kontoret.

På kontoret kändes det lite bättre sen. Glammisarna är riktiga gråtare hela bunten, så man är i gott sällskap. Man behöver inte skämmas för att böla inte, på vårt office. Och det är ju rätt skönt.

Men humöret satte sig liksom inte på hela dagen. Det bara skavde. Även om jag självklart blev VÄLDIGT glad när jag kom hem med mitt åskmolnshumör, och hittade detta i hallen:

”Min flickvän är ledsen och älskar blommor. Gör en bukett som hon blir glad av!”. SÃ¥ hade Niklas sagt till floristen pÃ¥ Christoffers Blommor (min favoritbutik för blomster).

Och en sån här rackarns bukett kan man ju inte BLI annat än glad av!

SÃ¥. Himla. Lyxig. Bukett!

Preciiiiis såna där blommor som man liksom inte köper själv, för det är lite för dyrt. Jag blev väldigt, väldigt glad.

Blev givetvis sjukt glad för dessa otroligt fina blomster, men mest glad blev jag av att pÃ¥minnas om (igen) att jag har världens bästa partner in crime pÃ¥ livsfronten. Niklas – jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Världen och livet blir finare och härligare och snällare och ljusare och gladare och underbarare, tack vare att jag fÃ¥r ha dig med pÃ¥ färden. Love you.

Och – i dag är humöret pÃ¥ plats igen. Inget skaver, och jag har slutat sprida skit.

Hittade en liten ledsen julstjärnekvist på golvet som trillat loss från krukväxten (ehh förmodligen avsliten av en trind liten bebishand). Satte den i vatten och vips så sturskade den till sig och blev urtjusig.

Och visst var det en otippat fin kombo – julstjärna och vit ros? Samma vitgröna loveliness i bÃ¥da blomstren.

Blommor blommor blommor… Jag kan liksom aldrig se mig mätt.

SÃ¥na vackra rackarns mirakel.

Det var ju ett tag sen vi härjade runt i nattkrigsträsket, och några har undrat hur det går med sömnen nuförtiden. Så här kommer en uppdatering.

Sömnen funkar rätt bra, tycker jag. Vi lägger grodan vid 19 och sen sover han i princip ända fram tills dess att han äter en flaska ersättning, vilket är någonstans mellan 04 och 06. Efter det somnar han om och sover till 07 (om man har otur) och 08 (om man har tur). Sen är det pigga bebin.

Då och då vaknar han till någon gång per natt, och man behöver stoppa in nappen. Men de flesta nätter vaknar han inte.

Däremot gör han en hel del ljud i sömnen, som kan vara riktigt höga (sÃ¥ man vaknar). Antar att det är drömmar/mardrömmar. DÃ¥ kan det krävas nÃ¥gra vaggningar av sängen (alltsÃ¥, den som uppfann de här är tamejfasen ett geni – kan vara bästa bebisgrejen ever!) och eventuellt ett nappinstopp.

I och med att han gör höga ljud i sömnen så vaknar man ju fortfarande en eller ett par gånger per natt, och sen är det ju matning där på morgonkvisten. Så om man inte kommer i säng i tid (jag är usel på det tyvärr) så blir man ändå lite trött.

Men ser man till att natta sig själv i sansad tid (före 23) så är det nemas problemas med sömnen numera tycker jag.

För Niklas är det tyvärr inte lika lätt, eftersom han har så usel grundsömn. Så varje gång han väcks av grodan tar det alltid någon halvtimme (minst) att somna om, och sen vaknar han av minsta lilla ljud (trots öronproppar osv). Så min stackars karl är dessvärre rätt sliten fortfarande, de nätter han sovit med grodan.

Vi sover fortfarande i olika rum, jag i vardagsrummet och Niklas i sovrummet. Och sen flyttar vi spjälsängen mellan oss. Eftersom Niklas blir så mycket mer påverkad av Pigglys nattljud (och alltså sover så mycket sämre), så tar jag två nätter i rad och Niklas en.

I gengäld plockar Niklas upp grodan hos mig ute i vardagsrummet de morgnar som jag sovit med honom. Han kommer in kl 08, och då får jag sova en timme till. Sen går jag upp, och då kör vi morgongrejen med bad å sen frulle.

SÃ¥ vaknar Iggy kl 07 försöker jag (desperat – till vaaaarje priiiis) underhÃ¥lla honom sÃ¥ gott jag kan i soffan (min ”säng”) tills dess att pappsen kommer kl 08 och plockar med honom ut i köket. Funkar rätt bra faktiskt.

Jag laddar med leksaker inom armslängds räckhåll innan sänggång, och sen langar jag fram en efter en för att hålla intresset uppe som han leker med i sängen, så att jag ska slippa kliva upp innan Niklas kommer och jag kan sova en timme till.

Hur går det för era respektive nattkrig? Har bebbarna börjat sova hyfsat?