Såhär slank la mama runt på stan i dag!

Jag blev sÃ¥ sjukt lycklig av att fÃ¥ se LJUSET. Det var….LJUST i dag. I alla fall ett slag. Kändes helt galet att fÃ¥ se det. Och sen kändes det helt galet att det kändes helt galet att fÃ¥ se det. #SolfattigasteNovemberEver

Men det gjorde i alla fall att livet kändes lite extra härligt, och då passade vi på att ta en Dagens. I LJUSET.

Jeans / Acne

Pjucks / Whyred

Stickad tröja / Whyred

Jacka / Isabel Marant Étoile

Kepa / Hattbaren

Väska / Ulrika Design

Väder / Kallt men LJUST #hallefuckingluleja

Jag har en sak till pÃ¥ mig, men som inte syns. Och det är en grej som räddat livet pÃ¥ mig de senaste tvÃ¥ vintrarna – en supertunn dunväst. Jag köpte min pÃ¥ Uniqlo i New York, men det finns ju liknande typ överallt.

Den ska vara superdupertunn, och jag tycker det är perfekt med en väst (finns ju såna med armar också) eftersom det ger värme PRECIS där man behöver det, utan att fluffa till saker och ting för mycket.

En sån där liten tunn väst slinker in under det mesta (till och med en skinnpaj) och gör att man kan använda plagg som egentligen är liiiite för kalla, utan att frysa.

För let´s face it – att vara snygg och varm samtidigt är faktiskt jävligt trixigt. Det ena brukar liksom utesluta det andra. Tyvärr.

PÃ¥ tal om att vara snygg förresten – VASSEGODA! Gillar ju att dÃ¥ Ã¥ dÃ¥ trycka hÃ¥l pÃ¥ den gnistrande bloggbubblan, detta fÃ¥r bli veckans effort pÃ¥ den fronten.

Såhär ser det nämligen ut när man försöker ta en Dagens Momspo, och samtidigt desperat anstränger sig för att roa sin bebis mellan kameraklicken. Iggy tycker nämligen inte alltid det är lika skoj att ta de här bilderna, som jag.

Och hörrni – när vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ att spräcka bloggbubblor. HUR roligt vore det inte om typ Elin Kling, Olivia Palermo eller nÃ¥gon annan hotshot pÃ¥ stilbloggsfronten la upp en sÃ¥n här bild? De skulle ju vinna miljarders triljarders poäng pÃ¥ att bjussa pÃ¥ lite crazy, tror jag.

Tur att Man Repeller finns. Hon är bra pÃ¥ att bÃ¥de vara stilfull – OCH bjussa pÃ¥ lite crazy. Det gillas.

Men nu har jag bjussat klart, tillbaks till snyggingpicsen.

Var lite orolig att mitt rosa hår skulle clasha med min nyinköpta favvopolo.

Men jag tycker det funkade kalas. Håret och favvon kompletterade varandra. Som tur var. Matchade, liksom. Precis som min rödsprängdhet i högerögat, den smälter in fint den också, i allt det rödrosa.

Trött småbarnsmammeöga = det nya heta, kanske? Let´s hope.

I dag tyckte vi att det var dags för den här lilla bebin att få kräla omkring litegrann i sand. Och för att det inte skulle bli en alltför grisig tillställning, så fick det bli overallpremiär.

Det var första gången någonsin som grodan bar overall. Jag tycker att han gjorde det med den äran. Ser stabilt ut.

Det var dock en smärre pärs att få på honom overallen. Han AVSKYR när man ska ta på honom kläder. ALLT är HEMSKT, tydligen, när det är dags att sätta på sig klädesplagg.

Det ålas, vrids, skriks, fäktas, sparkas. You name it, han gör det. Så ofta måste vi vara två för att få på honom grejer, en distraherar och den andra slinker på strumporna snabbtsomfaaaaan liksom. När kläderna väl är på är det dock inga problem. Då e allt hunky dory.

Någon annan som har samma issue med sitt barn? I WonderWeeks står det att bebbarna kan bli extra fussy när det gäller klädespåtagning när de är inne i leaps, men han har varit såhär lääääänge nu. Går det över, tro?

Det ser kanske inte riktigt ut så på den här bilden, men sand är lika skoj för Piggly som unga latinos är för Madonna. He LOVES it.

Overallen gjorde förresten sitt jobb finfint. En varm, torr och nöjd bebis – och inget skit fastnade pÃ¥ materialet, halleluja! Grodans (och vÃ¥ra) favoritjeans kommer frÃ¥n (nÃ¥t sÃ¥ otippat) som Lego Wear. SÃ¥ vi klickade hem en overall frÃ¥n samma märke, 25% rea just nu woop woop! Den hittas här.

Grodan har lärt sig nÃ¥t nytt, och jag är löjligt imponerad och nästan obehagligt fascinerad. Han har lärt sig att peka pÃ¥ taklampor. SÃ¥ om man frÃ¥gar ”Var är lampan?” dyker det upp ett litet finger som ivrigt visar vägen till närmsta ljuskälla.

Han lärde sig det i går, och nu vid frukosten pekades det hejvilt på alla lampor i hela lokalen. Hela tiden.

Och den här sjukt imponerade reaktionen fÃ¥r han (givetvis) varje gÃ¥ng det pekas. Glada stora leenden, medpekningar och ”duuuuktig groda!”.

Men alltsÃ¥. Jag mÃ¥ste säga att jag tycker det är JÄVLIGT COOLT, det här med pekningarna faktiskt. För mig är det liksom det första ”riktiga” och supertydliga tecknet pÃ¥ att Iggy förstÃ¥r vad vi säger.

Innan jag hade barn själv hade jag väl tyckt att ”jaha jaha det e väl lite smÃ¥kul att ungen kan peka uppÃ¥t jajaja”, men nu är jag typ golvad av fascination. Jag tycker det är sÃ¥ jävla ballt! Det är som att nÃ¥n osynlig vägg rasat ner, och helt plötsligt kan vi ha en helt normal direktkommunikation. I alla fall om taklampor.

Det pekades som sagt hela tiden. HELA tiden. Känns som att Iggy är lika fascinerad som jag å Niklas av att han kan göra sig förstådd.

Är sÃ¥ tacksam för den här resan man fÃ¥r vara med pÃ¥, när man blir förälder. Kunde aldrig nÃ¥gonsin föreställa mig att den skulle vara sÃ¥ jäkla rolig. FörvÃ¥nas ständigt över hur coolt det är. Vilket iofs inte är sÃ¥ konstigt – det ÄR ju APCOOLT att fÃ¥ följa en ny liten mänskas utveckling. FrÃ¥n…eeehhh, ja det att han var en tanke och lite sängguppande, fram tills att han blivit denna skicklige takpekande lampexpert.

Tänker ibland på att han faktiskt bara är 10 månader. I bara 10 månader har han levt sitt lilla liv, och redan kan han så mycket. Så jävla coolt.

Fatta att man kommer kunna snacka med den här lille krabaten sen. Ojojoj. Föräldraresan alltså. Inte så dum, helt klart.