Eftersom jag får en rackarns massa frågor om hur jag sminkar mig, tänkte jag bjussa på ett inlägg om min absoluta favoritögonskugga. Det är ju ändå fredag å allt, och några av er kanske behöver lite partajsminkningsinspo!

Jag sminkar mig på precis samma sätt varenda dag, med målet att se ut som en piggare version av mig själv. Fin hy, och rosor på kind liksom. Avancerade grejer som contouring och luriga ögonskuggsfärger är inget jag experimenterar med direkt.

Men! När jag känner att jag vill ha lite extra tryck i makeupen så brassar jag på med min favoritskugga, och jag tycker att den är perfekt. Inte för mörk, inte för ljus. Precis laaaagom liksom.

Det är den här paletten jag använder – Oriflames Giordani Gold i nyansen Divine Brown (hittas här). Alla färgerna är fina, men det är framförallt skuggan längst ner till vänster som jag gillar. Jag har letat SÅÅÅÅ länge efter en ögonskugga som är ”mjuk” nog i nyansen för att inte förvandla mig till en tvättbjörn sÃ¥ fort jag mÃ¥lar pÃ¥ den. Men som samtidigt ska ge effekt. Och ovan skugga gör precis just det, den ger EXAKT sÃ¥ mycket färg som behövs i EXAKT den nyans som är finast pÃ¥ mig. Älskar den!

I och med att den är sÃ¥ ”mjuk” i färgen är den perfekt att jobba med när man som jag vill bygga upp en skugga steg för steg. Jag avskyr när det blir för mörkt pÃ¥ en gÃ¥ng, dÃ¥ känner jag mig bara utspökad. Men den här skuggan kan jag lägga pÃ¥ i sÃ¥ mÃ¥nga lager jag vill, den börjar subtilt och sen blir den mörkare och mörkare ju fler lager jag lägger.

Nu låter det kanske som att det är värsta pilljobbet att få till det här, men det är det INTE. Det har jag inte tålamod för. Nä, jag tar bara färg på min ögonskuggspensel och stryker ut den på ögonlocket. En superviktig grej är att lägga samma skugga öven under ögat, då binder man ihop det hela och det ser proffsigt ut.

Jag öser pÃ¥ med skugga tills dess att jag blivit sÃ¥ mörk runt ögonen som jag tycker känns bra, sen drar jag pÃ¥ en brun kajal under nedre ögonfransarna och borstar pÃ¥ mascara. Och tadaaa – sÃ¥ känner jag mig lite rockigt snygg liksom. Himla fiffigt.

Och det är inget precisionsarbete direkt, tycker själv att det blir mycket finare om det känns lite ”skräpigt”. Tänk Kate Moss som precis vaknat utan att ha tvättat bort gÃ¥rdagens fest, typ. Lycka till nu ladies!

Fler All Time Faves på sminkfronten hittas här:
– Bästa pudret
– Bästa highlightern
– Bästa concealern
– Bästa solpudret
– Bästa Brun Utan Sol-produkten för ansiktet
– Bästa läppglanset

[youtube id=”BVy-0mE4kKU”]
I lördags såg min och Niklas dag och kväll rätt rejält olika ut. Jag dansade (så gott jag kunde med mitt nyopererade knä…) runt mitt i gatan på Östermalm på en plåtning, medan Niklas hängde med goda grodan.

Och på eftermiddagen byttes vi av, så jag körde mys med Iggy och sen grillning i soffan med godis, GIRLS och god mat (det bästa jag vet) – medan Niklas svirade om till dresscoden ”Djärv” och slank iväg på dygnsfest (det bästa han vet, förutom att surfa då).

[youtube id=”sa-wWOyh41s”]
I klippen ovan får ni se våra olika lördagar, då vi båda filmade under dagen. Ganska kul tycker jag, att man kan vara så olika men ändå hitta hem hos varandra.

I dag är det ju torsdag, så let´s do a #TBT! Den här gången letar vi oss tillbaks till 1989 och en elvaårig Vanja fyller år. Som alltid på min födelsedag fick jag frukost på sängen; en kalasbricka med mackor, varm choklad och blommor från trädgården. Åsså presenter.

Den här bilden är så rolig tycker jag, för den tar mig verkligen tillbaka till mitt flickrum i Hässelby. Mintgröna tapeter med mönster (HUR 80-taliga?!), Marilyn Monroe-affischer över hela rummet (var BESATT av denna kvinna, är det fortfarande även om jag inte har affischer på väggarna längre) och rosa rosa rosa.

Jag hade rosarandiga gardiner, och alla möbler (förutom sängen) i rummet hade jag och mamma målat rosa med svarta mönster. Man skymtar ena hörnet av mitt nattygsbord till vänster i bild. Fräsigt värre. Min telefon (på bilden syns dock bara vägghållaren, för på den tiden hade man ju VÄGGFASTA telefoner #KännerMigSåGammal) var givetvis rosa och svart den med.

Jag tycker att jag ser ganska glad ut pÃ¥ bilden, och det här var mestadels en bra tid som jag minns det. Jag har ju berättat förut att jag var mobbad under ett par Ã¥r i lÃ¥g/mellanstadiet, och när den här bilden togs hade jag äntligen fÃ¥tt byta skola, fÃ¥tt en nystart. Den nya klassen var fantastisk. Jag fick en massa kompisar, blev till och med ”populär”. Slapp bli kallad ”fetmadvärg”, bli utelÃ¥st och annat smÃ¥tt och gott pÃ¥ dagarna.

Innan jag började i den nya klassen minns jag att jag stod framför spegeln hemma och övade pÃ¥ att säga ”Jag heter Vanja” pÃ¥ ett sätt som inte skulle kunna reta upp nÃ¥n. Som inte skulle kunna ge nÃ¥gon skäl att hitta fel pÃ¥ mig. Jag var livrädd för att även de i den nya klassen skulle tycka att jag var en utomjording som inte dög till nÃ¥t annat än att hacka pÃ¥.

Som tur blev det inte så. Den korta tid jag gick i den skolan och i den klassen blev helt fantastisk, och definitivt en period i livet som stärkte upp mig som mänska. Jag började i den nya klassen efter halva femman, och lämnade den när det var dags att börja sjuan, för då hade jag fått ett positivt antagningsbesked från en musikskola inne i stan som jag hade kämpat så hårt för att ta mig in på.

Men jag är evigt tacksam att jag fick gå det där dryga året, mellanlanda mjukt bland alla fina mänskor. Få tillbaka lite självförtroende och självkänsla innan det var dags för ytterligare en ny skola och en ny klass.

Och det kanske är summan av kardemumman av det här blogginlägget – att även korta perioder kan göra lÃ¥nga intryck. SÃ¥ man ska vara väldigt tacksam när fina saker inträffar – även om de inte pÃ¥gÃ¥r under sÃ¥ lÃ¥ng tid. Och uppskatta den tid man fick, istället för att förbanna att man inte fick mer.