Okej, äntligen har jag tid att uppdatera: Gårdagen var EPISK, helt klart en av de roligaste dagarna i hela mitt liv. Att spela in film är ju SÅ JÄVLA KUL!

Ovan ser ni mig och min motspelare i första scenen. Jag kände honom en smula sen innan eftersom han är en kompis till Niklas, så det var ju skönt.

Här ser ni en bild pÃ¥ monitorn som visar hur det ser ut pÃ¥ film. SÅ fint! Är sÃ¥ himla impad av det här teamet. Ljuset, scenografin, bilden – allt är sÃ¥ sjukt snyggt.

Ibland när jag gjort rörliga grejer har jag nojat över slutresultatet, jag har liksom inte känt mig hundra procent trygg med att det kommer bli snyggt. Men med det här gänget finns det NOLL såna tankar. Väldigt skönt.

Sängselfie!

Nåt annat jag brukar noja över i såna här lägen är sminket. Att bli sminkad av någon annan är alltid lite av ett vågspel. Ibland blir det skitbra, men ibland kan det verkligen bli skitdåligt. Och att behöva prestera när man inte känner sig fin är INTE kul.

Var extra nojig över det den här gÃ¥ngen, eftersom jag liksom befinner mig utanför min comfort zone i och med hela skÃ¥disgrejen. Att dessutom behöva prestera inom ett omrÃ¥de man inte alls känner sig hemma i – OCH uppleva sig själv som uglypugly – det är INTE en bra förutsättning för att slutresultatet ska bli kanoners.

Men! Det gick HUR bra som helst, för Janina som är projektets hår- och make up-artist var GRYM. Jag blev så himla nöjd!

Här är hon, sötnöten! Hon är PRECIS en sÃ¥n där make up-artist som jag känner mig trygg med. Som LYSSNAR pÃ¥ en, korrigerar om det är nÃ¥got man inte känner sig bekväm med – och som dessutom är sabla duktig.

Hade tvÃ¥ looks; en ”dagen efter” (som ni ser ovan) och en festlook, och jag kände mig sjukt snygg i bÃ¥da. ”OOOJJ vad fint sminkad du är!” sa Niklas när jag kom hem, sÃ¥ det var ju ett bra betyg. Heja Janina!

Såhär såg det ut när vi spelade in. Så galet mycket utrustning överallt. Det var kameror som hängde i taket, kameror som åkte på små vagnar och kameror som handhålldes. Kranar, rälsar, ljusboxar och ljuddämpningsskynken var också strösslade lite här å där.

Märkligt nog var jag inte nervös. Tror det beror på att planeringen och upplägget var så bra. De första timmarna spenderades i sängen ovan, och mina insatser där var väldigt enkla. Så man hann liksom bli varm i kläderna innan det var dags för riktiga repliker.

Så sjukt bra gäng!

Scen nummer två utspelade sig i det här vardagsrummet.

Jag var festfräsig och kände mig som ett stycke OHH LA LA!

Den här scenen var mitt eldprov, typ. Jag skulle hålla en rätt lång och känslosam monolog.

Märkligt nog kändes inte heller det nervöst. Jag bara körde. Och vet ni vad? Egentligen var planen att vi skulle ta alla lines i olika tagningar, för att underlätta för mig. Men när kameran rullade sÃ¥ körde jag pÃ¥, och drog hela monologen till slutet. Och när jag sa min sista mening och scenen var slut – sÃ¥ APPLÅDERADE alla runtomkring….! NÃ¥gon hade till och med FÅTT EN TÅR I ÖGAT?!

Det här låter ju som nåt ur en cheesy film typ, men det var så himla, himla fint. Första tagningen satt som en smäck och jag fick så mycket pepp och kärlek att jag typ gick av en liten smula.

Här är en freeze frame pÃ¥ mig när jag precis avslutat scenen och alla pÃ¥ set brister ut i en spontanapplÃ¥d. Och ni ser ju min MIN…! Ha ha, jag blev SÅ chockad av deras reaktion. och SÅ HIMLA GLAD. Och en smula stolt, sÃ¥klart.

När jag kom hem och berättade om dagen för Niklas sa han: ”Den där stunden när alla applÃ¥derade, det mÃ¥ste ju vara en sÃ¥n stund som man kommer ihÃ¥g för resten av livet?”. Och ja, precis sÃ¥ är det.

Livet alltså, så rackarns fint. Man vet verkligen aldrig vart det ska ta vägen.

SparaSpara

Heeeeeeeej hörrni! Jag e DÖDSTRÖTT. Har haft LIVETS dag, men är helt rackarns slut. Så jag får berätta om den här fantastiska dagen i morgon istället. Förhoppningsvis finns det någon liten paus under inspelningarna så att jag kan uppdatera er, för ni MÅSTE få följa med på det här magiska äventyret!

SÃ¥g att mÃ¥nga har hängt med pÃ¥ Stories, superkul! Gör gärna det resten av veckan ocksÃ¥, sÃ¥ ska jag försöka visa lite ”live” hur det är att filma.

Nu ska jag tvätta bort mitt (superfina!) filmsmink, och krascha i sängen. Kram, så hörs vi i morgon!

Såhär GÖRGOTT (som jag hade sagt om jag kom från Bästkusten) hade vi det i går.

Vädret kändes ju mer Amalfikusten än Estocolmo, och vi tog vara på de TJUGOFEM (!) plusgraderna ute hos farmor. Pool + sol + jätteflamingo kändes som ett succérecept. Och det var det också.

Jätteflamingon var för övrigt dessutom mycket skojigare än vad man kunde tro. Förutom att man kunde ligga och mysa pÃ¥ den, sÃ¥ kunde man även Ã¥ka ”racerflamingo”, som vi döpte det till. Den leken gick ut pÃ¥ att la mama tog i av alla sina krafter och puttade ut plastfÃ¥geln frÃ¥n poolkanten sÃ¥ att den Ã¥kte snabbtsnabbt över vattnet. Sen krockade man i kanten pÃ¥ andra sidan, där la mama tog i ordentligt igen och bjussade pÃ¥ en megasnurr. Och sÃ¥ höll vi pÃ¥. L Ä N G E.

Sjukt kul faktiskt, även för racermamman. Jag fick sola, bada, bjuda goda ungen på skratt OCH ha kul samtidigt. Inte alltför ofta det händer tycker jag, det där att man hittar en lek som är GENUINT rolig även för mig som vuxen. Men flamingon levererade. Den var liksom så stadig, som en liten båt. Älskar den!

Mellan flamingoturerna byggde vi smålego på pooldäcket. Smålego är mycket hett här hemma just nu.

Ja men ni ser ju vad njutigt vi hade det. Himla fiffigt att ha en svärmor med lyxhus och pool. Tack å bock.

Känner mig överlag sÃ¥ himla nöjd och lycklig över den här sommaren. Jag har verkligen känt mig LEDIG. Det var spännande att se hur mycket ledig jag faktiskt kunnat vara – med tanke pÃ¥ att jag ju inte har kvar GlamMom men att jag däremot bloggat, poddat och instagrammat hela sommaren.

Och med endast en dag kvar av fem veckors semester, sÃ¥ är summan av kardemumman att jag VERKLIGEN känt mig ledig. Att ha bloggat, poddat och Instagrammat de här veckorna har verkligen bara varit roligt – och inget som jag känner varit kravfyllt eller skapat stress. Fint att det blev sÃ¥, och att kontentan alltsÃ¥ är att jag nog har snidat till den där livstÃ¥rtan rätt sÃ¥ bra. Äntligen.

SparaSpara