Hos farmor fick Grodan hänga med kusin Ruben också. Alltid skoj. Jag passade på att dubbelbebismysa.

Helt sjukt förresten, vad stark man blivit sen man fick barn! Grodan väger 9 kilo, Ruben omkring där också. Så det är nästan 20 panner som sitter i famnen, och ändå kändes det rätt lugnt. I alla fall en stund.

Har faktiskt tänkt fråga er en grej, just angående det där med hur kroppen beter sig iom allt bärande efter att man blivit med bebis. Har ni ont? För min del så började jag få ont i kroppen någon månad efter att Iggy fötts; träningsvärk, pulserande smärtor hit å dit, allmän värk på olika ställen.

För typ tre månader sen var det helt galet, jag som vanligtvis är rätt vig och stark kunde inte ens lägga armen bakom ryggen, det gjorde helt enkelt för ont. ALLT gjorde ont: rygg, ben, höfter, knän, axlar.

Nu är det bättre (jag har fått tillbaka förmågan att dra bak armen bakom ryggen helt tack å lov), och kroppen känns någorlunda på banan igen. Antar att det är en kombo av att jag blivit successivt starkare allteftersom Grodan lagt på sig, och att jag bär mindre iom att jag jobbar istället för att vara föräldraledig.

Hur är det för er? Jag har ju (tyvärr) aldrig tränat, om jag hade gjort det kanske jag skulle sluppit allt det här onda. Ni som gör det – har ni klarat er från rygg/armsmärtor å sånt? Och ni som har äldre barn – försvinner det onda, eller måste man acceptera att från och med bebis så får man dras med att ha ont i kroppen? #MåsteBörjaTränaFörSatan

Vad låg det i Grodans fina present då månntro? Han kom som vanligt på besök till kontoret i eftermiddags, och då fick han öppna sin tjusiga påse.

En badbok! Hurra! SÅ bra, Grodan älskar ju att bada, så att läsa om Sköldis Sköldpadda samtidigt som det plaskas runt låter ju topp! Tack snälla moster Malin!

Istället för att slinka ner till SATS och gymma loss lite (inte för att jag nånsin gjort det, men jag har hört att folk sysslar med sånt), så funkar Kast Med Liten Baby finfint för att tona upp gäddhänget, eller hur man nu uttrycker sig på gymspråk.

Skämt åsido, så tror jag på riktigt att man får så sjukt mycket dold träning när man blivit päron. Glammis-Malin höll i Piggly en längre stund för några dagar sen, och när hon släppte honom så skakade hennes armar av ansträngningen. Då är hon ändå lite av en friskus, spelar badminton å så.

Och då kom jag ihåg att jag ju själv känt så när jag hållit i kompisars barn. Blivit helt uttröttad, svidande mjölksyra som fullkomligt pumpat ut i armarna medan man lett snällt och försökt se oberörd ut. Åsså tänker man ”hur fan ORKAR de?”.

För snart tio pannor bebis att jonglera runt dagarna i ända är inte fy skam på gymfronten. Har tidigare hånskrattat lite åt såna där fräsi fräsi-tjejer som fött 14 barn men ändå ser bättre ut än de flesta 16-åringar. Och på frågan ”Hur gör du för att hålla dig i form?” så svarar de ”Jag springer efter mina barn, det räcker!”. Ja ja, jag vet nog att du späker dig, kanske kräks litegrann om du festat till det på lite pasta, har jag tänkt i mitt stilla sinne. Fnyst åt att de inte vill erkänna att de tränar dygnet runt och tänker på kosten 24/7 för att se sådär flådiga ut.

Men nu backar jag. För att springa efter sina barn gör nog en hel del för formen inser jag.

Min PT.