Ok girlies – sista magbilden! Var ju tvungen att knäppa lite fräsiga kort på magen, iförd en av de fina amningsbhar som vi har på GlamMom.se (Playful White heter den och hittas här). Tar inte med såna här snyggingbhar till BB, tror att man mest kör på mysigt och mjukt där. Men efteråt så kommer jag frossa i fina amningsundisar.

Att slippa dra på sig tokfula tantbhar bara för att man ammar var en av huvudanledningarna till att vi startade GlamMom.se. Vilken nyförlöst kvinnas självförtroende blir boostat av att behöva dra på sig nåt som ens gammelfarmor skulle ratat liksom? Nej, det är väldigt mycket härligare att få känna sig…lite härlig. Helt enkelt.

Det känns så oerhört underligt att denna mage kommer vara betydligt mindre i morgon, och att han som ligger och trynar därinne just nu kommer att ha flyttat ut. För att hälsa på oss, göra så vi två blir tre. I morgon vid den här tiden kommer vi ligga och gossa med Iggy, och vi kommer vara FÖRÄLDRAR. En liten familj. Så. Oerhört. Ofattbart.

Nu ska jag packa det sista, och skrubba mig med desinfektionslösning inför operationen i morgon. Tack snälla fina underbara ni för all pepp och all kärlek vi får av er. Vi hörs på andra sidan.

Näst sista magbilden! I alla fall med bebis i. Tänkte att vi fortsätter att bjussa på magbilder ett tag till efter Iggys ankomst, tycker själv att det ska bli väldigt spännande att se hur det kommer gå det där med att kommatillbakatillsigsjälvigen.

Undrar just om det är skillnad på hur snabbt magen ”går tillbaka” vid vaginal förlossning vs kejsarsnitt? Kanke tar längre tid om man snittats, eftersom det är en massa som måste läka ihop inuti magen? Ingen aning, vi får se helt enkelt.

Även om magen känns vääääldigt stor just nu, så tycker jag inte att den ser så himla stor ut. Jag trodde absolut att den skulle vara större, såhär i vecka 39 måste jag säga. Pratade med min barnmorska om det förra gången jag var där, och det är inte så att Iggy är en särskilt liten bebis. Av vad de kan se och mäta så ligger han strax under medelkurvan, men bara pyttelite.

Ska bli sjukt spännande att se hur lång han är och hur mycket han väger när han kommer ut. Tydligen har jag ”mycket plats” i min mage, och därför har den inte blivit större. Det var vad barnmorskan sa. Det kan också vara så att min mage faktiskt är stor, men att jag inte ser det. Har helt klart utvecklat en slags ”magblindhet”, och en ny kroppssyn. La ju upp den här bilden på Instagram i veckan:

Den är från förra sommaren, och när jag ser den tycker jag bara att jag ser så himla konstig ut. Vilken räka! Var e magen? Alla bilder jag ser på mig själv nu utan mage känns superunderliga. Jag tycker jag ser så lurig ut, nåt som saknas liksom.

På jobbet tyckte de att jag såg nästan obehaglig ut på den här bilden, ha ha. Men jag tror det beror på att de är precis lika vana som jag numera att jag är Fröken Köttbulle, så de tycker också att det känns knäppt att se mig utan magen. Hursomhelst så ska det bli spännande att börja se sig själv maglös snart.

Jag inser såklart att den inte direkt kommer försvinna som genom ett trollslag, men mindre kommer den garanterat att bli. Och som sagt, jag fortsätter med magbilderna även efter att Iggy flyttat ut, så ser vi vad som händer. Med både mage och kroppssyn.

Känns nästan som att man borde ha en ”VARNING FÖR STARKA BILDER”-flagga på detta filmklipp. Jag som haft nästan ett helt år på mig att vänja mig vid att magen rör på sig tycker själv att det ser så jäkla lurigt ut när Iggy röjer omkring, så jag kan tänka mig att ganska många tycker det här klippet är mer läbbigt än härligt, ha ha ha…

Hursomhelst, så filmade Niklas detta när vi hade gått och lagt oss i går kväll. Iggy var (som vanligt) kvällspigg, och det brukar vara som mest action på honom preciiiis när jag ska gå och lägga mig. I går var det lite extra action, så vi kunde bara inte låta bli att filma. Och det ser ju faktiskt helt satans bisarrt ut. Ett litet barn bor inne i min mage. ETT LITET BARN BOR INNE I MIN MAGE! Jag är ledsen, men det KAN inte bli verklighet för mig förrän han har flyttat ut, och jag kan ta på honom. Det är bara för konstigt alltihop.