Fy helvete. Jag har varit så satans sjuk. Det var en feberflunsa, så måndagen och tisdagen spenderades skakandes av feberfrossa i antingen sängen eller på soffa. Allt gjorde ont, huden värkte, soffan skavde mot kroppen, jag ville raka av mig håret för att hårstråna gjorde så sabla ont. Fruktansvärt.

Men. I dag vaknade jag och kände att jag var tillbaka. Förvisso matt, energilös och yr – men UTAN den vidriga febern. Halleluja.

Varje gÃ¥ng man är sÃ¥här sjuk glömmer man hur hemskt det är. Man kan inte annat än att lida sig igenom minutrarna, timmarna, dagarna. Usch. Men men – nu är det över. Nu ska jag fortsätta att ta det lugnt, och sÃ¥ ska jag bli frisk.

Bild frÃ¥n en fräsigare och piggare dag…

Jag ropade hej lite för tidigt på sjukdoms/friskhetsfronten helt klart. I fredags kände jag mig toppen först, men ju fler timmar som gick desto mer och mer usel började jag känna mig.

Skulle göra en miniföreläsning på Tradedoubler för bloggare och affiliateföretag på eftermiddagen, och hur sjuttsingen jag klarade av det är en gåta. Jag kunde verkligen känna hur jag blev sämre och sämre allteftersom minuterna gick.

Nu är det säkert nÃ¥gon som tycker att jag är oansvarig och sprider baciller, att jag borde avbokat föreläsningen. Men att ställa in nÃ¥t bara timmar före, nej – det känns sÃ¥ himla ruttet. SÃ¥ jag drog dit, hittade min extraväxel och lyckades leverera nÃ¥t som jag tycker blev jättebra.

När jag var klar satte jag mig i en bulle, åkte hem och placerade mig på soffan. Där har jag stannat sen dess. Hua hua.

Nåt som gör mig glad är i alla fall att vi i går FICK HEM VÅR LYXDJUNGEL! Woop wooop! Den är helt MAGISK, och planen är att vi i dag ska få upp den på väggen. Här ser ni en sneak peek. Kommer bli så sjukt fint.

Jaha hörrni. Det känns lite som att det liksom inte GÅR att INTE kommentera läget vi vaknade upp till i dag. Jag har nog dessvärre inget nytt eller särskilt intressant att tillföra allt som redan sagts, men måste ändå få lufta tankarna en smula.

Att amerikanerna nu valt en narcissistisk, inskränkt ordbajsande mansgris till president är skrämmande. Min första känsla när jag vaknade upp till nyheten om detta var magont. Och rädsla. Många av er kände säkert samma sak.

Men mÃ¥nga amerikaner är missnöjda, har varit det länge – och Trump har framgÃ¥ngsrikt porträtterat sig själv som en DOER och en WINNER. TvÃ¥ saker som stÃ¥r högt pÃ¥ listan hos mÃ¥nga, och förmodligen tvÃ¥ egenskaper som tillsammans väger tyngre än erfarenhet och kunskap. För när missnöjet rÃ¥der – dÃ¥ är det FÖRÄNDRING folk vill Ã¥t, nästan oavsett vem som stÃ¥r för den.

Men att en person som öppet utmÃ¥lar en hel kontinent som vÃ¥ldstäktsmän och tjuvar (Mexico, Latinamerika), en annan som terrorister (Mellanöstern), som ”inte tror pÃ¥” klimatförändringar och som vill FÖRBJUDA ABORT nu är en av världens mäktigaste (kanske DEN mäktigaste) mänskor är rent sabla vansinne. Och att högerextrema Marine Le Pen var den första europeiska ledare att gratulera Trump till vinsten säger en hel del.

Det vi fÃ¥r hoppas pÃ¥ är att USA´s komplicerade politiska system sätter käppar i hjulen för det Trump har gÃ¥tt till val pÃ¥. För även om han nu fÃ¥tt en majoritet av republikaner i kongressen – inte sjuttsingen kommer de gÃ¥ med pÃ¥ hans vilda planer? Det fÃ¥r vi i alla fall hoppas.

För Obama var det svÃ¥rt att fÃ¥ igenom saker pÃ¥ grund av att han blev motarbetad i kongressen (som han förvisso dÃ¥ hade emot sig), och rimligtvis borde Trump uppleva samma sak – även med majoritet. Hans idéer är vad jag förstÃ¥tt mest vilda, uppseendeväckande och crazy bananas. Hur de ska genomföras i verkligheten och backas upp ekonomiskt är inte lika genomtänkt.

Att vi inte fick vår första kvinnliga amerikanska president är såklart sorgligt även det av många orsaker. Även om jag personligen kanske hellre sett en annan kvinna än just Hillary som motkandidat till Trump, så är det ett stort nederlag att hon inte fick krossa det där glastaket, och hon ska ha en enorm eloge för sin insats och för sitt sätt att VÅGA.

Men att Hillary är sÃ¥ enormt illa omtyckt är sÃ¥klart olyckligt. Min känsla är att hon är en produkt av det manssamhälle hon vuxit upp i och verkat inom i hela sitt liv. Hon är förmodligen ett praktexempel pÃ¥ den där kvinnan som varit tvungen att ta sig fram pÃ¥ det enda sätt som varit möjligt under hennes verksamma Ã¥r – de vassa armbÃ¥garna, det beräknande sättet att agera, kylan.

Men förhoppningsvis håller vi nu på att skapa en värld där kvinnor INTE behöver förvandlas till i princip karikatyrer på manliga ledare för att kunna ta sig fram. Att traditionellt kvinnliga värden som empati, lyhördhet och inkluderande får ta plats och anses viktiga. Förhoppningsvis är nästa kvinnliga presidentkandidat en produkt av en mer tillåtande värld.

Såg också den här på Inspirationstagram, och som min kompis Anna kommenterat på bilden: Det finns hopp. Vi har fyra år framför oss av ovisshet, men förhoppningsvis inte mer än så. Och förhoppningsvis sätts det tillräckligt med käppar i Trumps hjul för att hindra honom från att förstöra för mycket under sin presidentperiod.

Och förhoppningsvis kan vi om fyra år se fram emot det här. Vad tänker ni kring Trump, USA och världen? Berätta gärna!