Dagens uppdrag var ju att styra upp julstämning här hemma eftersom det är första advent, och jag måste nog klappa mig själv på axeln och säga att jag lyckades ganska bra. Julstjärnan e uppe, och jag hittade en massa mysiga julblommor som numera bebor våra fönsternischer. Amaryllis? Check! Hyacint? Check! Julros? Check! Åsså lite mossa, granris och tända ljus på det. Alltså: julmys? CHECK! Känns rackarns härligt.

En annan sak som känns härlig, är tanken på att nästa gång det blir första advent så kommer vi ha en liten Iggy att julpynta för. Som barn ääääälskar man ju traditioner, så det här är sista gången vi kommer kunna slippa undan eventuellt pyntande, sjungande, skinkätande och firande (om vi nu skulle vilja det). För från och med nästa jul så kommer det finnas en liten kille som kommer se till att vi gör vårt allra bästa för att han ska få uppleva den mysigaste julen någonsin.

Och det är ju då det blir riktigt roligt igen; när man har små kids som får ta del av allt det härliga som såna här tillfällen faktiskt har att erbjuda. För visst var julen magisk när man var liten? Ska bli så fint att få stå på andra sidan, och vara den som skapar magin.

Glam Mom´s sjukt begåvade medarbetare Irica har gjort en illustration inspirerad av underteckad…! Jag är så vansinnesstolt att jag får äran att vara en del av denna megatjusiga skapelse (som nu hänger i vår butik på Regeringsgatan 91 i Stockholm), även om jag inte känner mig tillnärmelsevis lika fräsig som denna donna.

Men, om jag var en tecknad superhjälte så är det preciiis såhär jag skulle vilja se ut. Då skulle jag flyga omkring och strö stjärnstoft över alla fina mamas så att de mådde kanonbra medan de var preggo, och att de fick glada friska bebisar och fantastiska förlossningar (oavsett hur de ville föda ;-D).

Extra kul med denna illus är att jag/hon/fröken Preggolicious är iförd mina absoluta favoritbraller (våra boyfriendjeans, finns i en ljus och en mörk tvätt), och vår toksnygga amningsbh Azalea Orchid. Sväng förbi Iricas Insta eller sajt för mer toksnygga illustrationer!

På väg till kontoret efter att ha blivit stucken i fingret av barnmorskan. Där har det mätts mage och tagits prover. Allt såg tiptop ut, vilket känns bra efter en tokintensiv höst som inte direkt bjudit på många lata dagar. Barnmorskan var till och med förvånad över hur bra värden jag hade (måste vara all god å nyttig mat + alla juicer som Niklas styr upp åt mig).

Allt var så bra som det kunde vara, och av järnbrist (som det verkar som att många gravidisar drabbas av) syntes absolut ingenting, tvärtom var järnvärdena strålande. Härligt! Och Igster sköter sig exemplariskt i magen, han ligger preciiiiis på mitten av tillväxtkurvan. Bra där bebis!

Känns extra skönt att veta att allt är ok, eftersom jag nyligen blev lite skraj då jag helt plötsligt började må jäkligt risigt. Satt på tunnelbanan och kände plötsligt hur det började göra tväront på högra sidan av ryggen, strax nedanför revbenen. Några minuter senare drog ett rejält illamående igång, och det kändes som att jag skulle kräkas, tuppa av eller både och i tunnelbanevagnen. Inte så himla härligt.

Lyckades dock ta mig av, och fram till vår butik som jag var på väg till. Där satt jag sen och pustade ett bra slag, och sakta men säkert kändes det bättre. Illamåendet och ryggsmärtan kom och gick i vågor under dagen, och på natten vaknade jag av att jag mådde sjukt illa och hade tokont bak i ryggen.

Slutade med att jag gick upp kl 04, googlade (ska man såklart inte göra, hittade bara sånt man dör en säker död av) och skickade ett ynkligt mail min barnmorska och berättade hur jag mådde. Dagen efter kändes det mycket bättre (både ryggont och illamående borta), så när hon ringde upp och kollade av situationen så var alla symptom som bortblåsta.

Baserat på det jag berättade var hon dock inte ett dugg orolig för Iggy, däremot tyckte hon att jag borde lugna ner mig lite och sluta fara omkring som ett rackarns jehu (vad ÄR egentligen ett jehu?). Det har jag väl iofs inte direkt lytt, men den här jobbiga prylen har i allafall inte kommit tillbaka, och eftersom allt nu såg så himla bra ut så känner jag mig lugn, både vad gäller Igsters och min egen hälsa. Phu.

Ska tacka Niklas lite extra i kväll för alla nyttigheter han stoppar i mig. Lever som sagt på cheesburgare och saltlakrits om han är borta, undrar just hur impad barnmorskan hade varit av mina värden då…