Niklas gick igenom sin telefon i går, för att radera onödigheter så att vi har så mycket utrymme som möjligt för Iggyrelaterade bilder och videor. Då hittade han denna brusiga filmsnutt. Det är en usel film såklart, togs egentligen bara för att testa Vine. Helt värdelös på alla sätt och vis. Om det inte vore för att vi lyckades ta den PRECIS samma dag som Igster hade börjat bakas.

Utan att bli för intim (eller what the hell, alla som läser den här bloggen vet väl iofs att man måste ligga för att styra upp en bebis) kan jag säga att vi hade haft en himla mysig morgon, och sen cyklat ner till Årstaviken för ett spontanbad. Det var en supervarm dag, så till och med en badkruka som jag (som tycker det är KALLTSOMSATAN att doppa sig om vattnet inte befinner sig i typ Costa Rica eller på Bali) var tvungen att hoppa i spat.

Det är så sjukt att sitta här och titta på de där brusiga bilderna så många månader senare, och ha två dagar kvar tills bebisen som skapades just den dagen ska komma ut och hälsa på oss.

På tal om att det är två dagar kvar tills dess att Iggy kommer – vi fick preciiiis reda på att filmteamet från ”Gravid vecka för vecka” fått tillstånd att filma kejsarsnittet. Så ni får följa med heeeeela vägen in i mål.

Såhär (o)härlig kände jag mig i dag; trött, förkyld, otymplig. Å lite grinig. Vad kunde då passa bättre än att besöka sista anhalten på min Mommy Makeover? Nämligen det här stället:

Jajemän – jag och Niklas drog på preggomassage! Och fy saaaatan vad underbart det var! Bara grejen att kunna ligga på mage – på MAGE! Minns inte när min mage fick möta madrassen senast. Och jag som typ alltid sover på mage annars.

Så det var renutsagt LJUVLIGT att få klättra upp på den där bänken, stoppa ner magen i ett hål och sen bara ligga och maxnjuta bland tända ljus, plinkeplonk-musik och varma mjuka händer. Jag var i himmelriket. Sjukt bra massage var det också.

Tog en bild precis efteråt; lite tufsig i håret, lite simmiga ögon och ett välbefinnande som var…makalöst. Rackarns vilken mood-booster massage är! Nu e jag redo för kejsarsnitt, för bebis, för ett maraton – släng vadsomhelst på mig just nu så kommer jag säga att JAJEMÄN DET KIRRAR JAG! Älska älska massage. Måste bli löjligt rik så jag kan unna mig det varje dag.

…tills dess att stickan plussade och ni blev gravida? Fick denna fråga från en tjej därute, och tänkte att vi med gemensamma krafter kanske kan ge henne någon slags uppfattning:

Jag har en liten fråga som jag hoppas att du har lite insyn i. Hur lång tid tar det egentligen att bli gravid? 7 månader sägs ju vara medel, men jag vill höra från en riktig människa med lite koll (som själv och som har bekanta som är/varit gravida) hur lång tid det tar innan man får till det. Kan inte höra mig för själv, eftersom det inte är officiellt att jag och min sambo försöker. Vi är inne på fjärde försöket nu, och jag börjar bli orolig. Nästan varenda person man läser om på nätet har ju blivit gravid på första försöket!
Jag är ju en av de där (lyckliga, har jag insett i efterhand) som blev på smällen på första försöket. Så det är därför som jag tänker att jag ställer frågan vidare till de fina mamas som läser den här bloggen, så att du kanske kan få en lite mer varierad bild. Jag hoppas att några av er tar er tid att svara. Det jag kan tänka mig är att det finns lika många ”normala” tider det tar att bli gravid, som det finns par. Om jag ska titta på min egen bekantskapskrets så har det varit väldigt spridda skurar. Vissa har lyckats direkt, andra har fått försöka i flera år. Och flera av mina vänner har även fått missfall en eller ett par gånger innan både första och andra barnet.Men barn har det så småningom blivit för alla, även om det tagit tid och funnits hinder på vägen.

Men jag tror att det viktigaste av allt är att inte stirra sig blind på de där stickorna, för jag tror inte att det är en myt att kroppen ”låser sig” om man snöar in för hårt på just att man måstemåstemåååste bli gravid. Har ett exempel på det i min närhet, en kompis som önskat sedan tonåren att få bli mamma, och inte gjort annat än försökt i över tio år. Det slutade med adoption efter åratal av både statsfinansierade och egenfinansierade IVF-försök, och så mycket frustration och ångest. Så nu har de världens sötaste lilla adopterade tjej. Men – vad händer, knappt ett år efter att de fått sitt adopterade barn? Jo, hon blir gravid såklart. Just för att det där måstemåstemåååååste släpptes. Tror jag.

Så nu har de en fantastisk familj med såväl adopterade som biologiska barn, och de är inte det enda exemplet på liknande historier. Mina egna föräldrar försökte i nästan två år för att få barn. Och det var först när de tagit steget och inlett en adoptionsprocess som min mamma blev gravid med mig. Också för att hon slappnade av, är jag övertygad om. Så försök att ta det lugnt är mitt råd, och stirra dig inte blind på den där stickan. Men köp ägglossningsstickor och ha koll på dina fertila dagar, så ökar ju såklart chanserna att ni ska bli preggo snabbt dramatiskt. Och viktigast av allt – glöm inte att ha KUL på vägen, det är ju faktiskt himla härligt att jobba på att styra upp kids.

PS – Till dig som ställde frågan: jag ställer den på min Instagram också (du hittar mig på @vanja_vfv) så får vi säkert ännu fler svar där