Okej – HÅLL I ER NU! För här kommer ett inlägg som är vansinnesovanligt i denna blogg, kanske är det till och med första gången som jag tipsar om ett egenskapat recept? Ja, jag förstår att ni är chockade. Jag med.

Hursomhelst, så blev jag så inspirerad av mamsen som i går höll på att göra både flädersaft och rabarbergelé att jag – HÖR Å HÄPNA – kände ett behov av att göra rabarberkompott!

Sagt å gjort, jag googlade fram ett basrecept och piffade sedan till det efter vad jag tyckte blev smarrylarry. Här ovan ser ni resultatet som i går kväll åts som efterrätt tillsammans med gräddig vaniljglass. Kombon fick med beröm godkänt av såväl Iggy som resten av familjen.

Min kompott blev SÅ SABLA GOD, och tanken är att den ska förgylla mina morgnar längre fram när jag begåvar min havregrynsgröt med den. Om ni blir taggade tycker jag absolut att ni ska testa att göra kompotten ni med, det tog kanske 30 minuter allt som allt att få den klar.

Ni behöver:
6 stycken rabarberstjälkar (jag skalade mina en smula för att bli av med det träigt trådiga)
2 dl strösocker
1 dl vatten
En nypa ingefära (jag använde torkad i pulverform, men går såklart finfint med färsk också)
Några moln kanel
En dutt vaniljsocker
Någon skvätt kardemumma

Gör såhär:
1) Skär rabarberstjälkarna i små bitar.
2) Lägg dem i en gryta och häll på vattnet och sockret.
3) Dutta i kryddorna efter smak.
4) Låt puttra tills dess att kompotten nått önskad konsistens.
5) Lägg en klick i havregrynsgröten, eller på glassen och NJUT!

Nu ska jag slinka iväg och träffa en bloggkollega som jag känt lite virtuellt sådär i kanske två år. Vi har aldrig setts irl förut, men eftersom hon bor relativt nära min mamma slängde jag iväg ett mess och frågade om hon ville ses. Och det ville hon. Ska bli kul!

Vi avslutade våra magiska dagar i Comporta med en rackarns härlig middag. Titta vad vackert det var när det började skymma.

Mera storkrackare.

Vi åt middag på Cavalarica. Sjukt fint ställe!

Det var ett gammalt stall, men i spiltorna stod det numera bord istället för kor.

Hej hej!

Trots att Cavalarica kändes ganska så fräsigt så var det hur barnvänligt som helst. Personalen fiffade fram ritpapper och pennor snabbare än ögat när vi kom innanför dörren. Sånt älskar man ju.

Och maten. Oj oj OJ. Det var så magiskt gott att vi hann äta upp det mesta innan jag kom på att jag kanske skulle plåta. Vi beställde in dagens grillade fisk, grillade grönsaker och grillat kött – och det var FANTASTISKT. Lika bra som strandrestaurangen vi åt lunch på. I Comporta kan de sitt käk helt klart.

Efterrätten var bland de godaste både jag och Niklas någonsin ätit. Vi tog en kula pinjenötsglass med olivolja (I KNOW – låter skitskumt men var SÅ gott!). Men vinnaren var den löjligt goda chokladkakan med saltkaramellsås, rostat ris och puffat ris-glass. Jupp, PUFFAT RIS-glass.

När man fick in en perfekt tugga av den rätten i munnen så gick alla smaker liksom ihop och bara TOKLEVERERADE. Så jävla gott, för att vara lite sådär ofint burdus.

Missa inte detta ställe alltså, och beställ för guds skull in chokladkakan med risglass!

Efter maten knatade vi ner till Comportas minihamn. Har ni någonsin sett vackrare bryggor?

Kanske den sötaste lilla hamn man någonsin varit i? Och håll i er nu:

Ja, men ni ser ju. TACK Comporta för att vi fick uppleva dig. Vi ses igen!

Nu ska ni få höra om rara, fina, FANTASTISKA Comporta! Det ligger alltså en timma söder om Lissabon, och det var första (men INTE sista) gången vi var där.

När vi kom hajade vi först ingenting. Det enda vi såg när GPS:en sa att vi var framme var en skitig landsväg ute i skogen, kantad av parkerade bilar. Vi var på vippen att åka därifrån. Men så hittade vi en nergång till stranden och tänkte att ”Ja men här slinker vi väl ner då”. Och då hajade vi hypen (för yes, det är en hype kring Comporta, och jag tippar att det är nästa Tulum/Santa Teresa).

När man gått ett femtiotal meter på strandstigen öppnade sig landskapet, och en av de mest fantastiska stränder vi sett visade sig. Len sand, turkost vatten och INGA VÅGOR (en sån LYX när man konstant reser med surfare). Magiskt.

Vi kom runt lunch, och inledde därför med en smarrylarrymåltid på ovan ställe som låg precis på stranden.

Vi beställde in en massa smårätter. Två fat av min personliga favorit gambas blev det. Det är ju ändå Njutningens År. SÅ gott!

Den här tomatsalladen var helt SJUK, fast på ett bra sätt. Bland det godaste jag ätit – och då tycker jag egentligen inte ens OM tomater.

De sötaste, smakrikaste solmognaste tomater man kan tänka sig, med en enkel vinaigrette, den klassiskt milda Portugalliska löken – och så koriander. VANSINNESGOTT.

När vi upptäckte hur gott det var beställde vi in mer och mer. Och allt var fantastiskt. Bästa matupplevelsen i Portugal hittills. Väldigt roligt att äta på ett ställe där maten var RIKTIGT BRA. Stället hette Ilha do Arroz, tips tips.

Nöjda mumsare!

Mackanrackarn och Oliven. ?

Att sitta där och titta ut över havet…

…var satan i gatan-magiskt.

Till efterrätt blev det inte mindre än TVÅ glassar. Och en kaffe. Njutningens År, som sagt.

Givetvis gick även kidsen loss på glass.

Det var väldigt roligt att komma till Comporta, vädret kändes helt annorlunda. Där vi normalt befinner oss (en timma norr om Lissabon) är det kyligt på kvällarna, och ofta blåser en ganska kall vind. Det är inte självklart att det är pangvarmt, inte ens i juli.

Men det räckte att åka två timmar söderut för att få den där totala värmeupplevelsen. För i Comporta var det varmt varmt varmt. Kvällarna på hotellet var sådär ljuvligt ljumna som man är så svältfödd på när man bor i Sverige, och dagarna heta. Härligt att få uppleva även det.

Heta skatten!

Skrattande skatten!

Och en lika skrattande, och mycket mycket nöjd la mama.