Nu kommer jag bjussa pÃ¥ en inte alltigenom vacker – men desto charmigare! – bildserie pÃ¥ mitt lilla barn. Som äter glass. För jag tänkte nämligen berätta lite om hur vi tänker kring socker. Har fÃ¥tt en del frÃ¥gor om det.

Vi tänker som såhär: vi tänker inte så särskilt mycket på det. Om vi har någon policy över huvud taget så är det att Iggy får smaka på allt som vi äter. Nästan. Han får såklart inte dricka vin och kaffe, och godis har han inte heller fått snaska i sig.

Men det vi äter, får han smaka på (om han visar att han vill det). Och tycker han om det så får han smaka mer.

Den här bilden alltsÃ¥…! #Jaws

Eftersom jag och Niklas är rätt noga med vad vi stoppar i oss (för det mesta – det slinker sÃ¥klart ner pizza Ã¥ McDonalds i oss ocksÃ¥ när tiden/orken att kirra nÃ¥t bättre inte finns där) känns det som att Iggy fÃ¥r i sig rätt bra grejer oavsett vad han smakar pÃ¥. Hade vi varit en familj som levde pÃ¥ pulvermos och läsk hade saken varit en annan.

Tycker också det är väldigt roligt att låta Iggy gå loss på allt vi käkar, eftersom han verkligen ÄLSKAR att äta. Och han tycker om det mesta. Det enda han inte har gillat (den spottade han faktiskt ut) var en rätt extrem koriandersås som vi hade till våra dumplings en kväll. Annars går det mesta ner med ett nyfiket leende.

Men okej, det var maten – sockret dÃ¥? Det var ju det det skulle handla om. Well, jag är inte och kommer aldrig bli nÃ¥gon som maniskt skyddar mitt barn frÃ¥n socker. Är vi nÃ¥gonstans där det bjuds pÃ¥ tÃ¥rta, sÃ¥ fÃ¥r Iggy smaka. Han fÃ¥r smaka bulle, kaka, glass. Inte smÃ¥godis dock (kanske dubbelmoral men det känns för konstgjort Ã¥ sunkigt). Men choklad tror jag han fÃ¥tt smaka nÃ¥gon gÃ¥ng.

Anledningen till att det känns okej (tror jag nu när jag tänker efter, har som sagt inte tänkt så mycket på det här) är att de tillfällen när det erbjuds bakverk eller glass är rätt sällsynta. Det händer inte så ofta. Och då tycker jag att det känns helt okej, och roligt att han får smaka på nya saker. Vi har aldrig bullar hemma, och äter jag och Niklas glass gör vi det när Iggy sover. Så jag tror faktiskt att han nog aldrig fått vare sig bakverk eller glass hemma hos oss. Det är hos andra, när det är lite festligt.

Däremot har han och jag delat på en Tip Top på Nytorget, haft glasspicknick. Bara två gånger so far (nu har han ju käkat Sandwich med pappsen också som ni ser), men det kommer ske fler gånger. Ni vet, när man har såna där extramysiga tillfällen. Såna som inträffar då och då, men som är rätt sällsynta. Så glass blir det inte heller så ofta.

Jag tror att en av anledningarna till att vi känner oss lugna med att lÃ¥ta Igster käka gotte dÃ¥ och dÃ¥ är hur han reagerat pÃ¥ det. Om han hade fÃ¥tt tefatsögon, stirrig blick och sagt mija miiiijaaaa MIIIIJAAA (mija betyder mera) efter att ha fÃ¥tt glass eller kakor, sÃ¥ hade vi nog tyckt det varit lite obehagligt och känt att det inte…kändes bra.

Jag har hört frÃ¥n vänner vars barn blivit som besatta efter att ha fÃ¥tt provat nÃ¥got sött för första gÃ¥ngen, och hade Iggy reagerat sÃ¥ hade vi blivit mer restriktiva. Men han har aldrig blivit mer exalterad över nÃ¥t sött än nÃ¥got ”matigt”.

Sen tror jag att den stora frÃ¥gan om sockrets vara eller inte vara i Iggys liv kommer om nÃ¥gra Ã¥r. När det blir dags för kalas, och det bjuds pÃ¥ fiskdamm osv. Jag tror nog att vi kommer försöka minimera intaget av rent godis hemma och satsa pÃ¥ annat gotte som känns lite ”bättre” (typ ekologisk glass), men att det är fritt fram om man är pÃ¥ kalas.

Sen tror jag nog att det för oss kommer kännas bäst att begränsa med måtta. Iggy KOMMER äta socker. Såklart. Det är ju gott! Det tycker jag också. Det är bara en tidsfråga. Så det som känns viktigast är att han får med sig vettiga matvanor hemifrån. Att vi inte lever på pulvermos och läsk. Att vi inte har nutella på våra vita formbröd till frukost, sköljer ner dem med två liter juice och avslutar med sockeryoghurt med kalaspuffar.

För socker är ju inte bara godis och bakverk, det finns ju i allt möjligt. Och det värsta scenariot tror jag är de matvanor där socker inte ÄR just godis, utan har infiltrerat samtliga måltider i form av läsk, pålägg, flingor med mera. Kan få rejält med hjärtsnörp ibland när man ser på teve hur föräldrarnas usla matvanor (såklart) tas efter av deras kids.

SÃ¥ – summan av kardemumman är alltsÃ¥ att jag tror att om man har schyssta matvanor i övrigt sÃ¥ är lite socker här Ã¥ där no big deal. SÃ¥ tänker jag. Hur tänker ni? Berätta gärna, sjukt intressant ämne det här!

Det här med att det händer megasuperdupermycket med kids utveckling efter att de börjar på föris får jag lov å skriva under på. Sen ett par veckor tillbaka ÄTER IGGY SIN GRÖT SJÄLV. SJÄÄÄLV! På egen hand alltså! Som en riktig person.

Jag kan inte med ord beskriva hur URGULLIGT det är att se detta. Denna förvandling. Från mini till mänska, typ. Min lilla bebis KAN SJÄLV. Håller på att bli pojke. Helt fantastiskt.

”Dish!” Det betyder ”Det är slut” (i Igsters öron lÃ¥ter väl det som dish), och när gröten är slut kommer alltid den line:en plus det internationella tecknet för densamma. #HandenILuften

Och pÃ¥ tal om tal, sÃ¥ är det en annan front där det speedas pÃ¥ i ljusets hastighet. Det kommer ord ord ord hela tiden. De fullkomligt bubblar fram ur honom, säkert ett nytt om dagen. Även det URGULLIGT sÃ¥klart, men framförallt sÃ¥ JÄVLA COOLT. Att höra sitt barn kommunicera med ord som…lÃ¥ter som ORD är bara för roligt. Och okej, orden är väl kanske inte alltid supertydliga, men jag fattar precis.

Eftersom vi bor hos svärmor nu sÃ¥ Ã¥ker vi tunnelbana varje dag fram Ã¥ tillbaka till stan. Och lyssna nu vad töntig jag är – men jag blir SÅ STOLT när Iggy ber mig om grejer längs resans gÃ¥ng. För dÃ¥ fÃ¥r jag liksom visa att JAJEMÄN MIN UNGE SNICKSNACKAR SERRNI OCH JAG HAJAR PRECIIIIIS VAD HAN SÄGER!

SÃ¥ jag hämtar gladeligen napp (”bappe”), snutte (”nene”) och vattenflaska (”kacke”), och inbillar mig att alla runtomkring blir störtimponerade av vÃ¥r fantaaaastiska kommunikation.

Hursomhelst, sÃ¥ är det bara för jäkla coolt det här med snicksnackandet. Jag fÃ¥r anstränga mig för att inte dö gulldöden varje gÃ¥ng det kommer ett ord som jag förstÃ¥r, och som gör att vi liksom pratar ”pÃ¥ riktigt”. Pratar ”med ord” kanske jag ska säga istället, för pratar pÃ¥ annat sätt gör man ju sÃ¥klart ända sen födseln.

Men jag är så impad av Iggy och hans växande förmågor. Och det här är precis en sån där fin grej som är så härligt med att få barn; för de kommer ju fortsätta utvecklas hela hela hela tiden. Och man får följa med på resan, och stålsätta sig att inte dö gulldöden om och om och om igen.

Vad KUL att det var så många av er som delade med er av hur det ser ut hemma hos er vad gäller barn å kladd. Det var befriande att höra att det finns fler kladdfaschister därute, och peppande att höra bra idéer på hur kids kan kladda på ett sätt som ändå inte blir APjobbigt för kladdfaschisterna.

För det är inte att jag tycker det är äckligt med kladd pÃ¥ nÃ¥t sätt, det är det här med att man mÃ¥ste SANERA efter varje mÃ¥ltid som jag bara…inte orkar med. Det är sÃ¥ sjukt mycket meckande ändÃ¥, tycker jag, med att ha barn. SÃ¥ om det finns nÃ¥t meck jag kan undvika, gör jag gärna det.

Men (som synes pÃ¥ tröjan…) fÃ¥r ju Iggy kladda loss rätt rejält pÃ¥ föris. SÃ¥ jag tror nog han fÃ¥r sina behov tillfredsställda ändÃ¥. Och det är inte HELT kladdfritt här hemma. När jag Ã¥ Niklas äter frulle brukar grodan gÃ¥ pÃ¥ en second breakfast (Iggy äter nÃ¥n timma före oss), och dÃ¥ ger vi honom lite allt möjligt att pilla med, sÃ¥ att vi kan äta litegrann ifred.

Han fÃ¥r bröd, leverpastej, ägg, skinka Ã¥ sÃ¥nt. Och det fÃ¥r han gÃ¥ loss pÃ¥ bäst han vill, med sked eller hand. Vilket sÃ¥klart innebär en sanering efter varje frukost. You´d be surprised (eller kanske inte ha ha – Ã¥tminstone inte ni som har kids!) hur LÅNGT en skinkbit kan ta sig frÃ¥n sin originalplats. Eller hur EXTREMT FINFÖRDELAD en brödskiva kan bli. Vojne vojne. Är inte sÃ¥ himla sugen pÃ¥ att köra samma saneringsrace ytterligare tvÃ¥ gÃ¥nger per dag, sÃ¥ jag tror Iggys kladdande fÃ¥r stanna där helt enkelt.

Men! Tack vare detta extremt fiffiga kommentarsfält med dess EXTREMT FIFFIGA kommenterare, sÃ¥ har jag nu fÃ¥tt lite nya idéer pÃ¥ sätt som Igster kan kladda loss pÃ¥, utan att jag behöver fÃ¥ skurknän. Fingerfärg – I BADET! Perfekt, eller hur? En fantastiskt fantastisk gyllene medelväg.