Alltså. Nåt har hänt. Iggy har varit den ljuvligaste av de ljuvligaste de senaste veckorna. Så jävla god och söt och snäll, som en liten sol slinker han omkring och skiner på allt och alla.
Jag tror att det är det här med talet. Han snickesnackar som aldrig förr, och lär sig nya ord konstant. Nu kan vi verkligen prata med varandra. Jag hajar att han förstår i princip allt jag säger, och i gengäld så förstår jag nu (nästan) allt som han säger. Och jag tror det har lett till den här övergoda ungen som vi har just nu. För han är så NÖJD. Å GLAD.
Frustrationen som så ofta gjorde sig påmind för ett par veckor sen är inte alls där på samma sätt längre. Visst, den är inte bortblåst, men det är kanske bara en tiondel kvar av den. Tidigare var det väldans mycket skrik varje dag. Små utbrott liksom. Men nu är det kanske någon gång per dag, istället för 20 skrik per timme. En ENORM skillnad.
Ni vet hur jag ibland skriver att jag typ är kär i Iggy? Well, just nu är jag nog kärare än nånsin. Och så stolt! Jag har ju världens godaste unge liksom. Hur coolt är inte det?
I dag hämtade jag honom på föris, och så gick vi och köpte en glass som vi delade på på Nytorget. Glasspicknick. Det får man ha ibland med mamma. Sen gick vi och gungade, och tittade på alla spännande stenar som låg på marken. Och pekade ut alla bilar. Och flygplan. Och motorcyklar. Och sa ”he hej” till alla bilar. Och flygplan. Och motorcyklar. Och det var bara så jävla mysigt.
Jag är ingen lekmamma. Faktiskt. Jag tycker inte att det är så himla kul att lekalekaleka. Men att vara ute såhär med Iggy tycker jag verkligen är roligt. PÅ RIKTIGT. För han är Så. Rackarns. Ljuvlig. Jag ser nog ut som en nyfrälst Carola där i lekparken, för det fullkomligen lyser ur ögonen på mig att den här lilla personen är det bästa jag vet.
För härligare än såhär har jag nog aldrig tyckt att det varit. Att få ha Iggy som partner in crime är så fantastiskt. Och jag får redan lite ångest i hjärtat när jag tänker på att det kommer komma en tid då han inte kommer vilja vara med mig där i lekparken. Men det är då och nu är nu. Och nu är det ljuvligt.
