Sen en tid tillbaka har ju jag och Niklas börjat dela upp helgerna; en helgdag spenderar vi tillsammans hela familjen, den andra dagen tar en av oss Iggy och gör nåt kul så att den som blir kvar hemma får lite välbehövlig egentid. ”Egentid” alltså, vilket ord. Ett ord jag inte ens visste existerade innan vi fick barn. Nåväl.

Vi kör ett schema på varannan vecka; varannan vecka gör jag och Iggy nåt ihop på helgen, och varannan vecka gör Iggy och Niklas nåt ihop. Den här helgen är det min tur att få vara lite för mig själv, så Niklas och Iggy sov hos Niklas mamma i går. Kusin Ruben och Oliven sov också över, så Iggy var nog lycklig som tusan. Att hänga med kusin Ruben är bland det bästa han vet.

Detta gjorde alltså att jag i går fick en HEL KVÄLL helt själv (mysbyxor, soffa, överdrivet många tända ljus, makalöst gigantisk godisskål i knät = himmelriket). Ljuvligt deluxe. Jag fick även en HEL NATT för mig själv (det här med att få sova en hel natt rakt igenom är också nåt jag aldrig ens reflekterade över var en lyx innan vi skaffade barn, nu är jag glad om jag får några såna nätter på ett år). Och en HEL MORGON för mig själv.

Och det är HELANDE. Att bara behöva bry sig om SINA EGNA behov är f*cking magiskt. Batterierna laddas, energin fylls på. Och såklart måste det inte vara så här ”rejält”, med en hel natt på solokvist, nej – ett par timmar räcker långt. Vi har någon slags outtalad regel om att det måste vara minst omkring 6 timmar i sträck som den som ska få egentid ska få vara för sig själv.

Och just att få de där timmarna gör SÅ mycket. Eftersom det är helg när man får dem känner man att man verkligen ”får” ägna dem åt att bara ligga på soffan, inte göra nåt (om man inte vill). Inga måsten alls – bara slöa.

De blir också ett vattenhål; om man tycker att det känns j*vligt intensivt så har man de där timmarna att se fram emot då man vet att man får andas ut. Då man bara får VARA. EXISTERA. Utan att prestera – på nåt plan.

För mig och Niklas har det här upplägget verkligen varit fantastiskt. Man VET att man får sin egentid med jämna, återkommande mellanrum – vilket gör att stressen över att ”man aaaaldrig får vara för sig sjääääälv” blir mycket, mycket mindre. Vi har också blivit gladare, och uppskattar övrig tid mycket mer.

Helt klart ett framgångsrecept för vår del, så jag kan varmt rekommendera det till andra som känner behov av mer tid på egen hand. ”Egentid” alltså. Undrar just när det slank in i SAOL?