Sen en tid tillbaka har ju jag och Niklas börjat dela upp helgerna; en helgdag spenderar vi tillsammans hela familjen, den andra dagen tar en av oss Iggy och gör nåt kul så att den som blir kvar hemma får lite välbehövlig egentid. ”Egentid” alltså, vilket ord. Ett ord jag inte ens visste existerade innan vi fick barn. Nåväl.
Vi kör ett schema på varannan vecka; varannan vecka gör jag och Iggy nåt ihop på helgen, och varannan vecka gör Iggy och Niklas nåt ihop. Den här helgen är det min tur att få vara lite för mig själv, så Niklas och Iggy sov hos Niklas mamma i går. Kusin Ruben och Oliven sov också över, så Iggy var nog lycklig som tusan. Att hänga med kusin Ruben är bland det bästa han vet.
Detta gjorde alltså att jag i går fick en HEL KVÄLL helt själv (mysbyxor, soffa, överdrivet många tända ljus, makalöst gigantisk godisskål i knät = himmelriket). Ljuvligt deluxe. Jag fick även en HEL NATT för mig själv (det här med att få sova en hel natt rakt igenom är också nåt jag aldrig ens reflekterade över var en lyx innan vi skaffade barn, nu är jag glad om jag får några såna nätter på ett år). Och en HEL MORGON för mig själv.
Och det är HELANDE. Att bara behöva bry sig om SINA EGNA behov är f*cking magiskt. Batterierna laddas, energin fylls på. Och såklart måste det inte vara så här ”rejält”, med en hel natt på solokvist, nej – ett par timmar räcker långt. Vi har någon slags outtalad regel om att det måste vara minst omkring 6 timmar i sträck som den som ska få egentid ska få vara för sig själv.
Och just att få de där timmarna gör SÅ mycket. Eftersom det är helg när man får dem känner man att man verkligen ”får” ägna dem åt att bara ligga på soffan, inte göra nåt (om man inte vill). Inga måsten alls – bara slöa.
De blir också ett vattenhål; om man tycker att det känns j*vligt intensivt så har man de där timmarna att se fram emot då man vet att man får andas ut. Då man bara får VARA. EXISTERA. Utan att prestera – på nåt plan.
För mig och Niklas har det här upplägget verkligen varit fantastiskt. Man VET att man får sin egentid med jämna, återkommande mellanrum – vilket gör att stressen över att ”man aaaaldrig får vara för sig sjääääälv” blir mycket, mycket mindre. Vi har också blivit gladare, och uppskattar övrig tid mycket mer.
Helt klart ett framgångsrecept för vår del, så jag kan varmt rekommendera det till andra som känner behov av mer tid på egen hand. ”Egentid” alltså. Undrar just när det slank in i SAOL?
Hoppas att du inte svarat på detta redan! Var är den underbart gosiga fluffjackan ifrån som du har på dig här?
Gillar verkligen ert upplägg och ska komma ihåg det tills dess att jag och min sambo skaffar bäbis <3 Gillar även buketten på bilden, ser finfin ut! 😀
Vilket bra och fint upplägg! En fråga, har ni egentid ihop som par också? Hur ser det ut? Nyfiken eftersom jag själv precis fått barn och tycker det är kul att se längre fram hur det kan bli eller hur man kan planera:)
Så skönt att du skriver det här inlägget och svaren ang dåligt samvete för jag känner exakt som du gör! Nu är jag hemma med en 2 månaders som ammas konstant så egentid är typ en längre dusch… men innan han föddes hade jag aldrig dåligt samvete när jag var ifrån storebror och ärligt talat så saknade jag inte heller honom när jag var ifrån honom några timmar här och där för jag njöt så mycket av tiden där jag fick vara bara Lena, inte mamma. Tror som du skriver att det handlar om att jag är helt trygg med att han har det 100% bra med sin pappa/farmor osv så varför ska inte jag njuta till 100% också?
Känner samma sak med att han går på förskolan ca 6-7 h per dag tis-fre fast jag ”bara” är hemma med lillebror, han älskar förskolan och skulle dö av tristess av att vara hemma och se mig sitta och amma hela dagarna 🙂 Gud nu längtar jag tills lillebror kan vara ifrån mig löngre stunder så att jag också kan få lite egentid. Dagdrömmer regelbundet om en kväll ensam i soffan med godis och att sova i en tom säng!
Halloj!! Låter som toppenupplägg! Men en fråga, får ni aldrig egentid på tex en vardagskväll? Åker iväg och tränar/fikar/äter middag eller något annat önskvärt. Eller att den ena åker iväg med Iggy på kvällen å går ut och leker i en park/kvällsmys på ett café eller liknande så den andra får ligga och slappa hemma.
Hej underbara vanja! Jag har en son som är 1 1/2 år och han har aldrig sovit 1 hel natt någonsin! Jag har läst din blogg och sett att iggy inte heller har sovit så bra! Jag undrar bara hur tusan har du orkat!?? kram
Det låter grymt skönt och underbart att ni hittat ett sätt som funkar för er.
Men åh vad jag undrar en sak -och ta inte illa upp. Men samvetet? Jag är borta så mycket från Z, och det är ju du med (gissar jag?) att jag konstant känner att jag vill ge henne MER tid. Hon saknar mig ofta (och jag henne), all tid går till jobb och ibland undrar jag om det är värt det..?! Jag brottas med samvetet redan som det är -att starta- och bygga upp företag tar tid och även att jag känner att jag verkligen skulle behöva ”checka ut” ett gäng timmar så skulle det gnaga i mig att prioritera det framför den sakniga dottern.. Jag är ju ”låst” till butiken och kan förstås inte checka ut tidigt en dag när andan faller på. Förstår du hur jag menar?
Stor kram
Är avis på ert upplägg! Och samtidigt undrar jag ärligt – får du inte dåligt samvete under dina lediga helger? Jag menar inte att du SKA ha det utan att jag, hur jag än gör, alltid har dåligt samvete, så jag undrar hur andra resonerar.
Om jag skulle ta egentid som du beskriver skulle jag förmodligen få ångest över att jag inte tillbringar helgen med barnen som går i förskola och skola hela dagarna. Och jag vet ju att jag behöver ladda (precis sådär som du beskriver) och jag vet allt det där med att först sätta på syrgas på sig själv etc, men ändå!
Kan liksom aldrig komma ifrån den där krypande känslan av dåligt samvete. Hur gör man…?
Fantastiskt smart och härligt av er att göra på det viset, att unna er själva och varandra det.
Med framförallt första barnet kunde jag känna att det varit guld. Att jag verkligen saknade ”egentiden”.
Nu med ett andra barn (som nu är 2 år och storebror numera 6 år) har jag inte alls samma behov längre. Vilket är tur, för vi hade haft svårt att få ihop det.
Jag och sexåringen har sjukt kul ihop. Tvååringen är jag så beroende av och vill ha nära mig jämt. Så konstig förändring egentligen, för sån var jag inte förr, haha!
Stor kram från Skåne! 😉
Ja det där ordet. Eller framförallt företeelsen – vilken underbar grej! Man har liksom börjat uppskatta att göra ingenting på ett helt otroligt sätt sen man fick barn. Såå härligt. Jag är iväg i 5 nätter, borta från nätter då jag går upp varje eller varannan timme för att ta blodsocker på min (diabetessjuka) son, borta från vardagsbestyr och tjat (mitt eget), och bara har mig själv att tänka på. Och så är jag på Svalbard av alla ställen. Där det bara finns frisk luft och HELT MAGISKA naturupplevelser att bjuda på. Men jag älskar ändå mest av allt att jag får sova hela nätter och sen äta frukost i lugn och ro. Är nästan avundsjuk på mig själv och samtidigt ”rädd” för att komma tillbaka till de där vidriga nätterna och bli ett vrak igen. EGENTID är the shit! Gud vad ni är smarta som har fått till det så där!! Hoppas du har njutit riktigt ordentligt 🙂
Så himla klok uppdelning av livet och dagarna. Jag har inga barn, lever inte familjeliv och kan aldrig sätta mig in exakt i hur det är att ha barn och familj. Men jag tror ändå att egentid är så himla viktigt, för att en ska fungera som människa, partner och förälder.
Så glad att läsa att ni tagit det på allvar och prioriterar er själva, och varandra. Riktigt fint!