Ni brukar ju tycka om att få hänga med på mina dagar, så nu kör vi en till ”Min dag i bilder”. Det här var alltså min måndag, och den började med en grön smoothie från Fikabaren. Som för övrigt är min å Jossans granne, perfekt att bara kunna strosa tio meter åt vänster för att få en perfekt cappo – eller grön smoothie.
Smoothien slurpade jag dock i mig på väg till Glammisoffice, där det var dags för måndagsmöte. Glammis-Picklan hade bakat paj för att starta veckan på bästa sätt, mums! Det var dock liiiite för tidigt för bakverk för min del, så jag doftade mer än vad jag smarrade. Doften var i alla fall LJUVLIG.
Efter Glammismötet skulle jag möta upp Jossan för en lunch på Lindex, och på vägen dit drog jag igång en av mina absoluta favoritplattor i hörlurarna – ”Hats” med The Blue Nile. Den släpptes 1989 men är minst lika magisk i dag.
Favoritlåten är ”From A Late Night Train”, det är en av de vackraste låtar jag vet. Melankoli deluxe.
Hos Lindex var det som vanligt supermysigt, och vi fick spana in några kommande godbitar. De här jeansen MÅSTE jag nog ha, och klänningen till höger blev Jossan kär i.
På vägen tillbaka till kontoret passerade vi H&M Home´s pop up store som fullkomligt BADADE i blomster, men var duktiga och höll oss från att gå in. En bild var dock tvunget att knäppas.
På kontoret väntade en överraskning – en inflyttningspresent! Bubbel, härliga glas, superfina anteckningsblock och ett vackert fat. Så himla mysigt!
När vi landat en stund på Drömkontoret slank vi ut å hjälpte varandra att plåta lite olika grejer. SÅ smidigt att dela kontor med en annan bloggare ju!
När vi plåtat klart slank Jossan iväg på möte, och jag fick en överraskningsvisit av en kompis! Som hade med sig en nykläckt bebis, OCH lakrits! Bra rackarns kompis alltså. Nom nom.
Och hörrni, vet ni varför jag sitter här å pekar på mitt högerknä? Jo, det är för att fiska en smula sympati – i dag opererar jag nämligen det. Jag opererade ju mitt vänsterknä i våras pga trasig menisk, och för en tid sen pajade även högerknät. Suck, pust å stön.
Så nu är det dags att operera det också, och jag hoppas innerligt att det ska vara vändpunkten på det här trubblet med mina rackarns ben. Jag vill ju inget hellre än att komma igång och vara fysiskt aktiv. Så nu är det operation, sen ett par veckors rehab och SEN kan jag förhoppningsvis så småningom börja gå på Friskispass igen. SÅ PEPPPPP!
Så håll tummarna för att allt går bra i dag, och att jag är på benen snabbt. Så trött på att vara halvt invalid, i snart tre år har jag dragits med dessa bökiga knän. Men förhoppningsvis blir det bara bättre från och med nu.
Hursomhelst! När jag jobbat klart gick jag hem till vår nystädade lya då TidyApp hade varit och styrt upp den tidigare på dagen – och möttes av detta. En glad unge som hade lyckats förflytta samtliga lyans kuddar till badrummet, och samtliga mammans hårprylar till skurhinken.
Inte fick jag flytta på dem heller. ”Tyst mamma, de sover! Inte prata.” Nähä.
Eftersom det var talförbud i badrummet gav vi oss istället ut till Bara Vara-rummet, där vi roade oss med favoritsysslan nummer ett – spela fotbooooooll! Det kan vi göra hur länge som helst, hur ofta som helst, hur många gånger per dag som helst.
Jag hoppas ivrigt på att jag håller på att fostra näste Zlatan, så att mitt obefintliga pensionssparande ändå är täckt, liksom. #KommerBliSåRik
Av en slump började Iggy pilla på en av kakelugnarna – och huxflux så upptäckte vi att fotbollen som ”kommit bort” i somras inte alls kommit bort. Den hade bott i kakelugnen bara. Kul att se den igen, Iggy blev lyrisk över att helt plötsligt ha två bollar – och ville genast spela lika mycket fotboll till med denna nygamla darling. Så det gjorde vi.
Till middag blev det hämtmat från vår favoritindier Gandhi, smarri smarri! Sen kollade vi på naturfilm på Netflix (spana in dokumentärserien Life, så himla fin!) i soffan tills dess att Iggy somnade ca 22.15. Jepp, det e vår unge det. Han har ”inte så stort sömnbehov” som det heter. Och strax därefter däckade jag å Niklas. Voilà – min dag i ett nötskal!
