God lördag på er! Hoppas ni haft en magisk dag so far. Det har jag/vi! Ni får som vanligt (älskar vår tradition!) se helgen i bilder på måndag eller tisdag.

Men. Nu sitter jag faktiskt på Drömmis. Ska vara här i två timmar, för jag HANN INTE KLART i veckan, med allt jag skulle göra. Tyvärr. När jag insåg det kände jag mig först som en påse skridskor; att jobba utöver min avtalade livstårte-bit är ju ett big nono. Att dessutom jobba på helgen ett ännu större nono. Känslan av att Inte Ha Fixat Det kom som ett brev på posten, och jag kände mig misslyckad.

Fast sen kom jag på att man som vanligt är en smula för hård mot sig själv, och då lättade trycket litegrann. Att dra ner på jobbtimmarna från kanske omkring 70 i veckan till omkring 40 – klart som attan att det inte är gjort i en handvändning. Klart som attan att tre års maratonspringande inte förvandlas till maklig promenadtakt på två veckor. Klart som attan att jag ska vara förlåtande mot mig själv. Och – klart som ATTAN att jag ska vara toknöjd med att jag fixat det såhär pass bra hittills!

För det var ju i Portugallien som LUGNET sänkte sig över mig, och det var också där jag kände att jag aldrig, aldrig ALDRIG ville tillbaks till maratonsprinten. Och ända sen dess har jag faktiskt lyckats rätt bra – INTE blivit stressad trots ett kiddo som varit sjuktsjuktsjukt, trots en jobbmail som dundrat ininin.

Så, att jag sen juldagen till och med den tredje februari (räknar inte idag eftersom jag för första gången ”fuskat” med jobbtiderna) klarat av att inte jobba för mycket, ha lediga kvällar och helger OCH Inte Varit Stressad – det är faktiskt en rungande succé!

Så – från att känna mig som en påse skridskor tänker jag nu ta på mig firarhatten och skåla för mig själv och min faktiska förträfflighet. Ska bara…jobba undan lite först.

To be continued.

(Vansinnesljuvliga blommor från Bloem.se)