VECKA 3
TISDAG 15 AUGUSTI
Jag tror jag är gravid. Jag och Niklas har precis genomfört bebisförsök nr 2, och kroppen känns lurig. Jag ska inte ha mens förrän om en dryg vecka, men nåt är på g. Eller? Kanske känns det som att nåt är på g bara för att jag vill det så mycket.
Tänker att jag ska föra en hemlig graviddagbok. Dels för att kunna minnas de här första tidiga känslorna och tankarna – men också för att eventuellt (om det blir nåt av det här vill säga) kunna dela med mig här på bloggen. Lysande idé, stulen med stolthet från briljanta Elisabeth Lindroth.
VECKA 4
MÅNDAG 21 AUGUSTI
Ingen mens än, trots att det känts i kroppen som att den varit på gång i snart en vecka. Det är som att jag har konstant mensvärk, en molande känsla, men den stämmer inte alls överens med hur min mens brukar kännas. Är nojig varenda gång jag går på toa att den ska komma. Vill. Inte. Ha. Mens.
Kan det vara så att det är en preggofiering på gång? Är det därför jag har den här molande känslan i livmodern? Minns inte alls att det var så med Iggy dock. Kanske inbillar jag mig bara alltihop. Vet ju dock många kompisar som varit rädda för att de varit just gravida (när de inte velat bli det) och vars mens inte velat komma. Sen har de tagit ett preggotest som visat ett negativt resultat och vips! …så har mensen dykt upp tre timmar senare. Så man KAN påverka sånt här med psyket, det tror jag nog. Hoppas, hoppas att jag inte bara inbillar mig.
Men brösten är också märkliga. Spända och gör ont. Så brukar det ju vara någon dag inför mens, men de har varit så i en vecka nu, det släpper liksom inte. Nä, jag tror inte att jag inbillar mig. Eller?
VECKA 5
ONSDAG 23 AUGUSTI
I dag frågade Niklas om mensen hade kommit. Har inte berättat för honom att jag känt mig märklig, vill inte blåsa upp några förhoppningar om allt bara är inbillning. Bättre att vänta och bli lite säkrare.
Rackarns menscykel alltså. Min har alltid varit oregelbunden och kan variera mellan 30 till 45 dagar. Medellängden enligt min mensapp är tydligen 36 dagar. På fredag har det gått 36 dagar. Snälla mens, kom inte!
FREDAG 25 AUGUSTI
Ingen mens, hurra! Men SHITOBERTO vad stressigt detta är alltså. Att ha denna molande mens(?)värk i kroppen, samtidigt som ingenting händer. Springer till toan cirkus sjutusenåttiotre gånger om dagen för att jag tror att mensen kommit. Den stickande känslan i huden när man tittar efter, och lättnaden efteråt när det inte är något. Börjar känna mig smått besatt av mina egna trosor.
Betedde mig inte alls såhär när vi försökte få till Iggy. Men då hade jag iofs ingen aning om vad en bebis innebar. Nu vet jag ju att man kan GÖRA en helt ljuvlig liten person, så nu hajar jag liksom insatsen på ett helt annat sätt. Jag vet allt fint man får om man lyckas få till det.
Är också nojig över min ålder. Att jag stressat som en tok de senaste åren. Att Niklas mått dåligt. Kan vi ens FÅ barn igen?
LÖRDAG 26 AUGUSTI
Både jag och Niklas är pirriga. Jag är en dag över medelmensen och kroppen känns fortsatt märklig. Den molande mensvärken släpper inte, och brösten gör lika ont. Större har de blivit också. Jag ÄR nog gravid. Eller? Ååå, denna osäkerhet alltså.
Om jag inte fått mens i morgon känner vi att vi kan unna oss att ana ugglor i mossen, har vi kommit fram till.
SÖNDAG 27 AUGUSTI
Fortfarande ingen mens! Vi tillåter oss att ana ugglor i mossen. Jag tänker att det är lite fint om vi verkligen är på smällen nu, att den eventuella bebisen då redan fanns i min mage när vi spelade in JC-filmerna (som jag pysslat med den här veckan). Denna bebis blir då ÄNNU tidigare dokumenterad än Iggy, ha ha!
MÅNDAG 28 AUGUSTI
Tre dagar över medelmensen. 39 dagar so far i denna cykel alltså. Förra cykeln var 33 dagar vilket ger oss hopp. Men cykeln innan dess var 40 dagar. Mensen kan alltså fortfarande komma. Jag håller på att bli tokig av detta troskollande.
I dag kommer jag köpa ett graviditetstest, hoppas det ger utslag. Är det negativt behöver det iofs inte innebära att jag inte är gravid, men är det positivt kan vi andas ut och mitt maniska troskollande kan upphöra.
TISDAG 29 AUGUSTI
Jag är gravid!?Tog testet i morse och det var ingen tvekan. Två tydliga blåa streck på stickan. Niklas blev jätteglad. Det var dock lite märkligt att behöva hyscha och pyscha om det inför Iggy. Vi kommer inte berätta för honom förrän det känns någorlunda säkert att bebisen stannar kvar.
SÅ SKÖNT att:
1 // Få veta att kroppen funkar, att jag och Niklas KAN bli gravida ihop igen.
2 // Få svart på vitt att jag inte inbillade mig alltihop. Jag känner min kropp, dumt att jag någonsin tvekade på det.
Jehupp, gravid alltså. Så märkligt att tänka, att om allt går som det ska är det redan bestämt vem som ska komma ut. Hen håller redan på att bakas därinne. Med personlighet å allt.
Både jag och Niklas hoppas på en tjej, men vet såklart att den som kommer ut kommer vara den optimala ungen – oavsett kön. Men vi har ju en pojke, och det vore kul att få uppleva en flicka. Hen har fått arbetsnamnet Basilika av Niklas.
Fortsättning följer…
