…spenderades hemma ironiskt nog. Niklas hade ju ett möte, så jag tog Iggly till klockan halv tre. Och då kändes det liksom lite för sent å meckigt att packa ihop å dra till kontoret, när jag likaväl kunde jobba hemma. Så la familia slank ut, och jag körde ett jobbpass från köksbordet; mitt kontor sen ett halvår tillbaka.

Så det blev ingen gigantisk omställning direkt. Men i morgon, då ska jag till office. Ska bli mysigt att få hänga med mina fina glammisar igen. Och jag ser VERKLIGEN fram emot att kunna röja undan jobb på dagen (ostört – I ETT STRÄCK UTAN AVBROTT), så att jag helt kan koppla bort och koppla av på kvällen.

I och med att jag fått passa på att jobba lite här och lite där, så blir man så sjukt satans effektiv när man väl får till det. Antar att man blir det med det mesta när man har bebis; duscha, styra käk, ligga (hehe). Fort ska det gå!

Och det gör att jag vet att mina timmar på kontoret kommer vara så rackarns produktiva. Det kommer vara chockartat att få jobba ostört i flera timmar i sträck. Det känns i hela kroppen att jag kommer gå fram som en orkan, svisch svisch kommer det säga, åsså har jag tjoffat undan en massa grejs i ett NAFS!

Så att gå tillbaka till office ser jag som en ren lyx. Dels för att vi har så mycket kul att ratta på GlamMom den här hösten, men också för att jag vill kunna känna mig LEDIG när jag inte jobbar. Har inte känt mig LEDIG sen Piggly kom. Knappt en minut. Alltid saker som mal i huvudet som ”måste göras”. Som påbörjas, men inte hinner avslutas förrän magen blivit orolig och huvudet stressat.

Och dessa satans nätter. Nu är klockan 02.22 och jag börjar precis bli klar. Att köra igång ett jobbpass kl 23 som håller på till 02 (minst), sen avbruten sömn varje timme fram till 08, upp å köra en dag med bebisrattande och smyga in lite jobb när bebis sover, äta middag, mysa en timme i soffan med min karl, sen jobba kl 23-02…osv osv. Varje dag. Det är fan inte hållbart i längden.

Fattar faktiskt knappt hur jag fått ihop det, nu när jag tänker på det. Jag är väldigt bra på att bara kööööra utan att känna efter (på gott och ont), och just NU tror jag att jag tillåter mig att känna efter, eftersom jag hoppas att denna natt blir den sista jobbnatten för mig på ett tag. Nu kommer jag kunna jobba på dagen i stället. Med sån jäkla turbofart att jag kan gå hem tidigt och gossa med la familia. Eller ta en långlunch med dem. Eller vara hemma en dag, och ta Piggly själv. Bara för att det är så mysigt.

Sista jobbnatten på ett tag nu va? Vi håller tummarna för det.