…spenderades hemma ironiskt nog. Niklas hade ju ett möte, så jag tog Iggly till klockan halv tre. Och då kändes det liksom lite för sent å meckigt att packa ihop å dra till kontoret, när jag likaväl kunde jobba hemma. Så la familia slank ut, och jag körde ett jobbpass från köksbordet; mitt kontor sen ett halvår tillbaka.
Så det blev ingen gigantisk omställning direkt. Men i morgon, då ska jag till office. Ska bli mysigt att få hänga med mina fina glammisar igen. Och jag ser VERKLIGEN fram emot att kunna röja undan jobb på dagen (ostört – I ETT STRÄCK UTAN AVBROTT), så att jag helt kan koppla bort och koppla av på kvällen.
I och med att jag fått passa på att jobba lite här och lite där, så blir man så sjukt satans effektiv när man väl får till det. Antar att man blir det med det mesta när man har bebis; duscha, styra käk, ligga (hehe). Fort ska det gå!
Och det gör att jag vet att mina timmar på kontoret kommer vara så rackarns produktiva. Det kommer vara chockartat att få jobba ostört i flera timmar i sträck. Det känns i hela kroppen att jag kommer gå fram som en orkan, svisch svisch kommer det säga, åsså har jag tjoffat undan en massa grejs i ett NAFS!
Så att gå tillbaka till office ser jag som en ren lyx. Dels för att vi har så mycket kul att ratta på GlamMom den här hösten, men också för att jag vill kunna känna mig LEDIG när jag inte jobbar. Har inte känt mig LEDIG sen Piggly kom. Knappt en minut. Alltid saker som mal i huvudet som ”måste göras”. Som påbörjas, men inte hinner avslutas förrän magen blivit orolig och huvudet stressat.
Och dessa satans nätter. Nu är klockan 02.22 och jag börjar precis bli klar. Att köra igång ett jobbpass kl 23 som håller på till 02 (minst), sen avbruten sömn varje timme fram till 08, upp å köra en dag med bebisrattande och smyga in lite jobb när bebis sover, äta middag, mysa en timme i soffan med min karl, sen jobba kl 23-02…osv osv. Varje dag. Det är fan inte hållbart i längden.
Fattar faktiskt knappt hur jag fått ihop det, nu när jag tänker på det. Jag är väldigt bra på att bara kööööra utan att känna efter (på gott och ont), och just NU tror jag att jag tillåter mig att känna efter, eftersom jag hoppas att denna natt blir den sista jobbnatten för mig på ett tag. Nu kommer jag kunna jobba på dagen i stället. Med sån jäkla turbofart att jag kan gå hem tidigt och gossa med la familia. Eller ta en långlunch med dem. Eller vara hemma en dag, och ta Piggly själv. Bara för att det är så mysigt.
Sista jobbnatten på ett tag nu va? Vi håller tummarna för det.
Tack för peppen att vara uppe sent och jobba! Jag tänkte- om Vanja som är småbarnsförälder klarar det så klarar jag det! 😉 Mvh en som måste stanna uppe hela natten och skriva uppsats.
Ha ha, härligt att kunna uppsatspeppa lite! Heja heja! You can do it! Styr upp en riktig god kopp kaffe om du börjar bli trött, eller pula i dig mörk choklad. brukar göra susen för mig. 😉 Å lycka till! Nu är det dags för mig att gå å knyta mig. Kram! <3
Hej! Kul att jobba igen 🙂 Ville även tillägga att det heter la famiglia. Mitt italienska hjärta blöder när jag ser en annan stavning. Sorry för drygt påpekande men var bara tvungen.
Ha ha, no offense taken! Är själv stavningsnazist (italienska är dock inte mitt forte he he) så fram med rödpennan bara! 😉 Kan hända att jag fortsätter med familia dock, känns som att det heter det på vanjaspråket, eller nåt. 😀
Håller tummarna! Och hoppas Iggy börjar sova längre sammanhängande snart… Visst är det märkligt hur mycket man klarar av under bebistiden? Tack och lov att bebisarna är sötare än sötast! Utan sonens leende på morgonen vettetusan hur jag hade tagit mig ur sängen, haha!
Ja, när man ser det utifrån (att andra gör det) så förstår man ju inte att det går. Verkar stört omöjligt. Men så får man en knodd och lyckas bli en sån där ubermensch ändå. Man får ta det som nåt slags bevis på att man klarar mycket mer än vad man tror. Everest nästa? Är du med? 😉