Såhär såg jag ut vid lunchtid i dag, när Ellos bjussade på lyxlurre för att fira sitt nya varumärke Joelle. Jag bar en superhärlig klänning från Joelle  (annonslänk) dagen till ära, mina favvojeans från Dr Denim och en myströja från Line of Oslo. Älskar näR man får pussla in sig i en massa lager på lager.

Lunchen var supergod och ASMYSIG. Så många härliga mänskor som var där som jag blev glad av att träffa. Men resten av dagen har inte varit så himla bra, faktiskt. Jag känner mig som ni vet stressad igen, och jag AVSKYR det. SÅ mycket.

Den här veckan ser mycket bättre ut tidsmässigt än de senaste, men det är ändå inte 100% på banan. Och jag känner det liksom i varenda cell i min kropp – jag är SÅ KLAR med att behöva jobba med andan i halsen. JAG VILL INTE MER.

När jag i början av det här året beslöt mig för att verkligen göra en förändring så sa jag ju till er att jag från och med då skulle se känslan av stress som ett misslyckande. Ett misslyckande på så sätt att jag inte lyckats ta mig själv på större allvar och planera min tid bättre. Att jag missbedömt hur lång tid saker kommer ta, eller hur mycket som faktiskt ALLTID helt plötsligt slinker in från vänster och ställer till det i kalendern – och som alltså OCKSÅ måste planeras för.

Så just nu känner jag mig en smula misslyckad. För stressen har varit där och flåsat mig i nacken för länge nu. Det ÄR OKEJ att stressa, litegrann då och då. Såklart. Det går inte (inte i mitt liv i alla fall) att undvika. Men just när det blir såhär – flera veckor i sträck med andan i halsen, nääää. Då blir jag ledsen.

Men men. Jag kan bara acceptera att det varit som det varit den senaste tiden, och se till att bli ÄNNU bättre på att undvika att det blir såhär igen. Och bli inte oroliga nu – det har inte varit näsblodsmycket. Inte PANIK. Men tillräckligt mycket för att jag inte har känt att jag kunnat njuta av det jag gör. Och för mig blir då livet meningslöst – för just att kunna NJUTA av min vardag är liksom hela min livsfilosofi.

Men som sagt, gjort är gjort och nu kör vi på framåt – i maklig takt och med stora fina, tomma tidsluckor inplanerade i kalendern. Så ska jag nog komma tillbaka till njutet.