Såhär såg jag ut vid lunchtid i dag, när Ellos bjussade på lyxlurre för att fira sitt nya varumärke Joelle. Jag bar en superhärlig klänning från Joelle  (annonslänk) dagen till ära, mina favvojeans från Dr Denim och en myströja från Line of Oslo. Älskar näR man får pussla in sig i en massa lager på lager.

Lunchen var supergod och ASMYSIG. Så många härliga mänskor som var där som jag blev glad av att träffa. Men resten av dagen har inte varit så himla bra, faktiskt. Jag känner mig som ni vet stressad igen, och jag AVSKYR det. SÅ mycket.

Den här veckan ser mycket bättre ut tidsmässigt än de senaste, men det är ändÃ¥ inte 100% pÃ¥ banan. Och jag känner det liksom i varenda cell i min kropp – jag är SÅ KLAR med att behöva jobba med andan i halsen. JAG VILL INTE MER.

När jag i början av det här Ã¥ret beslöt mig för att verkligen göra en förändring sÃ¥ sa jag ju till er att jag frÃ¥n och med dÃ¥ skulle se känslan av stress som ett misslyckande. Ett misslyckande pÃ¥ sÃ¥ sätt att jag inte lyckats ta mig själv pÃ¥ större allvar och planera min tid bättre. Att jag missbedömt hur lÃ¥ng tid saker kommer ta, eller hur mycket som faktiskt ALLTID helt plötsligt slinker in frÃ¥n vänster och ställer till det i kalendern – och som alltsÃ¥ OCKSÅ mÃ¥ste planeras för.

SÃ¥ just nu känner jag mig en smula misslyckad. För stressen har varit där och flÃ¥sat mig i nacken för länge nu. Det ÄR OKEJ att stressa, litegrann dÃ¥ och dÃ¥. SÃ¥klart. Det gÃ¥r inte (inte i mitt liv i alla fall) att undvika. Men just när det blir sÃ¥här – flera veckor i sträck med andan i halsen, nääää. DÃ¥ blir jag ledsen.

Men men. Jag kan bara acceptera att det varit som det varit den senaste tiden, och se till att bli ÄNNU bättre pÃ¥ att undvika att det blir sÃ¥här igen. Och bli inte oroliga nu – det har inte varit näsblodsmycket. Inte PANIK. Men tillräckligt mycket för att jag inte har känt att jag kunnat njuta av det jag gör. Och för mig blir dÃ¥ livet meningslöst – för just att kunna NJUTA av min vardag är liksom hela min livsfilosofi.

Men som sagt, gjort är gjort och nu kör vi pÃ¥ framÃ¥t – i maklig takt och med stora fina, tomma tidsluckor inplanerade i kalendern. SÃ¥ ska jag nog komma tillbaka till njutet.