Happy clappy måndag blogoliner! Min måndag inleddes med ett rackarns smarrigt frukostmöte på Strandvägen 1 för ett superROLIGT samarbete som jag å Jossan ska göra tillsammans. Kul!
Ovan ser ni ju dock ingen strandvägsfrulle, nää – snarare min lurre frÃ¥n gÃ¥rdagen. MÃ¥ste ju berätta vad jag roade mig med resten av min hemmasöndag först nämligen.
Jag tinade Mästerkockens bolognese (som var übersmarrig) och Ã¥t den framför Svenska Hollywoodfruar. Klämde fyra avsnitt pÃ¥ raken och njöt med skräckblandad förtjusning. THE GUNILLA alltsÃ¥. Vilken mänska. Fullkomligt världsfrÃ¥nvänd – och fullkomligt frÃ¥n vettet. PÃ¥ ett ganska befriande sätt dock. Och mycket underhÃ¥llande.
Efter att jag klämt alla fruavsnitten tog jag fram hammaren igen, och spikade upp de här boxhandskarna på väggen.
I vår gamla lya hängde de på Niklas klädskåp. Men i nya lyan har de liksom inte hittat hem. Förrän nu.
(Bild: Linda Alfvegren)
Jag och Niklas hittade dem på en loppis för en herrans massa år sen. Tror de kostade 20 pix, det var kärlek vid första ögonkastet.
Har aldrig tidigare sett så vackra boxningshandskar, solblekt turkosa liksom. En färg som ju faktiskt är helt perfekt i vårt vardagsrum.
Niklas har länge stört sig pÃ¥ att den vänstra väggen mellan soffan och kakelugnen varit tom. Han älskar ju symmetri som ni vet – nÃ¥t som jag avskyr. Blir ett hem för symmetriskt fÃ¥r jag hotellkänsla. Blir ett hem för asymmetriskt tycker Niklas att det känns rörigt.
SÃ¥ vi kompromissar, och dÃ¥ tror jag faktiskt att det blir allra bäst. Nu hänger det saker pÃ¥ var sida om vÃ¥r lyxdjungeltavla sÃ¥ att Niklas fÃ¥r sin symmetri, men sakerna som hänger är olika – sÃ¥ att jag slipper hotellfeelingen. Perfa!
