Happy clappy måndag blogoliner! Min måndag inleddes med ett rackarns smarrigt frukostmöte på Strandvägen 1 för ett superROLIGT samarbete som jag å Jossan ska göra tillsammans. Kul!
Ovan ser ni ju dock ingen strandvägsfrulle, nää – snarare min lurre från gårdagen. Måste ju berätta vad jag roade mig med resten av min hemmasöndag först nämligen.
Jag tinade Mästerkockens bolognese (som var übersmarrig) och åt den framför Svenska Hollywoodfruar. Klämde fyra avsnitt på raken och njöt med skräckblandad förtjusning. THE GUNILLA alltså. Vilken mänska. Fullkomligt världsfrånvänd – och fullkomligt från vettet. På ett ganska befriande sätt dock. Och mycket underhållande.
Efter att jag klämt alla fruavsnitten tog jag fram hammaren igen, och spikade upp de här boxhandskarna på väggen.
I vår gamla lya hängde de på Niklas klädskåp. Men i nya lyan har de liksom inte hittat hem. Förrän nu.
(Bild: Linda Alfvegren)
Jag och Niklas hittade dem på en loppis för en herrans massa år sen. Tror de kostade 20 pix, det var kärlek vid första ögonkastet.
Har aldrig tidigare sett så vackra boxningshandskar, solblekt turkosa liksom. En färg som ju faktiskt är helt perfekt i vårt vardagsrum.
Niklas har länge stört sig på att den vänstra väggen mellan soffan och kakelugnen varit tom. Han älskar ju symmetri som ni vet – nåt som jag avskyr. Blir ett hem för symmetriskt får jag hotellkänsla. Blir ett hem för asymmetriskt tycker Niklas att det känns rörigt.
Så vi kompromissar, och då tror jag faktiskt att det blir allra bäst. Nu hänger det saker på var sida om vår lyxdjungeltavla så att Niklas får sin symmetri, men sakerna som hänger är olika – så att jag slipper hotellfeelingen. Perfa!
