Vanja Wikström

Happy clappy måndag på er! Hoppas ni haft en strålande dag so far. Det har jag. Jag har nämligen spenderat min morgon i en sagolik studio, framför en mikrofon. En klassiskt vanlig ovanlig måndag, med andra ord.

Varför gjorde jag dÃ¥ detta mÃ¥nntro? Jo…

…det var nämligen dags att spela in en ljudscen till en av JC-filmerna. Filmen är uppbyggd pÃ¥ ett telefonsamtal mellan min karaktär och hennes bästis, och det samtalet spelas i bakgrunden medan filmen rullar.

Ovan ser ni manus. Och en (urdrucken, sÃ¥klart – den var SÅ smarrig!) cappo. Ni fÃ¥r zooma in, ni som e nyfikna! ?

Såhär såg det ut när vi spelade in. Det var så SJUKT kul att få agera skådis igen!

Jag och ”bästisen” Hanna. Ni ser vad vi viftar med händerna medan vi snackar. #MethodActors

KUL och BRA och HÄRLIGT å allt sånt att ljudteknikern var en brutta; grymma Lisa! Töntigt kanske att jag ska behöva uppmärksamma detta. Jag hoppas innerligt att jag under min livstid får uppleva känslan av TOTAL LIKGILTIGHET när jag springer på kvinnor på klassiskt manliga positioner. Att det inte ska vara en positiv överraskning, utan en fullkomlig självklarhet. Där är vi (tyvärr) inte än, men SATAN I GATAN vad vi gör framsteg ändå!

Blev överlag väldigt inspirerad av Hanna och Lisa, som (när de inte spelar in ljud till reklamfilmer för JC) är en GRYM låtskrivar- och producentduo. Fick höra några låtar och blev GOLVAD. Så sabla begåvade mänskor! Misstänker att vi kommer få höra en hel del från denna duo på radio i framtiden, både under eget namn och sånt material de skriver tillsammans med andra artister. Ska bli spännande att följa.

Rob aka Mr Sunshine var såklart med också, och bjussade på lite gura i en inspelningspaus.

Titta vad glada och nöjda de ser ut! Tolkar det som att alla var nöjda med dagens skådisinsatser.

En liten Loop of Life fÃ¥r avsluta det här inlägget. Studion vi spelade in i är gamla Polarstudion, en legendarisk plats där nästan löjligt mycket musikhistoria skapats (Carolas ”Främling” spelades till exempel in i just precis det här rummet).

Numera drivs studion av musikkollektivet INGRID (där bland andra Lykke Li ingår), men för sisådär 16, 17 år sen stod en 23-årig Vanja på precis det där golvet och skakade av nervositet. Jag var där i egenskap av demosångerska och skulle sjunga in en låt som min dåvarande kille hade skrivit. Låten var VIKTIG, den skulle pitchas till ett amerikanst tjejband som jag har för mig hette Wild Orchid, eller nåt sånt. Det var en storsatsning, och att få med en låt på deras platta kunde innebära både pengar och fortsatta låtskrivaruppdrag.

Jag kände historiens vingslag i studioluften, men lyckades prestera rätt bra trots att jag var stressad och pressad.

När lÃ¥ten var färdigproddad skickades den till bandets amerikanska skivbolag – och den kom med och spelades in. Halleluja! LeadsÃ¥ngerskan (och gruppens tilltänkta stjärna) snodde alla mina wailar rakt av, och jag minns att jag tyckte det var lite icke-kreativt att hon inte gjorde nÃ¥got eget, utan bara härmade precis det som jag sjungit in. De behöll även alla mina körer.

Skivan blev dessvärre ingen hit, och bandet som alla trott sÃ¥ mycket pÃ¥ slittrades kort därefter. NÃ¥gra Ã¥r senare sÃ¥g jag dock leadsÃ¥ngerskan i ett nytt band, och den här gÃ¥ngen blev det alla rätt. En världshit. Gruppen hette Black Eyed Peas, och lÃ¥ten hette ”Where is the love”.

Den icke-kreativa tjejen som rippade alla mina wailar hette Fergie. Och där har ni min Five Degrees Of Separation-story om henne.

SparaSpara

                                                                             Inlägget innehåller annonslänkar

God kväll, hoppas ni haft en förträfflig helg. Det har jag. Men det här inlägget ska inte aaaaalls handla om min förträffliga helg, utan om The Art Of Layering – konsten att klä sig i lager pÃ¥ lager. NÃ¥t som jag älskar. Dels för att det är sjukt snyggt, men ocksÃ¥ för att det är sÃ¥ rackarns praktiskt. Särskilt just nu.

För nu börjar ju höstluften nypa en i kinderna, och dÃ¥ är lager pÃ¥ lager P E R F E K T. Huxflux sÃ¥ tittar solen fram, den krispigt kyliga luften blir tokvarm – och dÃ¥ vill man skala av nÃ¥t plagg. Och sen gÃ¥r solen i moln – det blir iskallt, och man vill öka pÃ¥ värmen. Tänkte därför visa en typisk lager pÃ¥ lager-outfit à la Vanja.

Vi börjar med basen – en ljuuuvlig planetmönstrad klänning frÃ¥n Monki!

Sen snörar vi på oss ett par låga converse, och drar på ett par jeans från Dr Denim.

Efter det är det dags för en mysig stickad tröja (även den från Monki).

…Ã¥ssÃ¥ en arméjacka (köpt pÃ¥ Pop Vintage).

Ett stort smajl och en kaffekopp p̴ det, s̴ har man h̦stens mysigaste (och mest praktiska!) outfit Рtadaaa!

AlltsÃ¥. FrÃ¥n detta (när det är riktigt varmt)…

…till detta, när det är sÃ¥där kallkrispigt i luften. Heja heja lager pÃ¥ lager-looken!?

Vad kuuuuul att det var så många som tyckte det var spännande med ett inlägg om permanent hårborttagning med laser! Givetvis kommer det uppföljningsinlägg om hur jag tycker resultatet blir.

Ni hade en himla massa (bra!) frågor också. Känner att jag bollar dem vidare till Carolina på Nordiska Kliniken som jag gör mina behandlingar hos, så att ni får expertsvar och inte bara mina antaganden. Återkommer med ett fråga/svar-inlägg på detta ämne.

Och har ni fler frågor, så ställ dem i kommentarsfältet på det här inlägget, eller på inlägget om hårborttagningen, så ser jag till att luska fram bra svar.