Vanja Wikström

HERREMINJEEEE! Nu är semestern över, och i dag är första riktiga jobbdagen på över fem veckor. Men. Det är sekundärt. Vad som verkligen varit denna måndags stora fokus är att Iggy i dag börjar på sin nya förskola.

Vi har såklart taggat till honom på den med jämna mellanrum under sommaren, och pratat mer om den nu senaste veckan så att han skulle vara lite mentalt förberedd. Vi har pratat om alla roliga saker det finns att leka med på nya föriset, alla kompisar som kommer vara där (många av barnen från Iggys gamla föris hänger med till nya) – och om att det såklart är lite läskigt när man ska göra saker för allra första gången på ett nytt ställe. Och att alla känner så.

Iggy själv har pendlat mellan att inte vilja börja alls, till att lyriskt prata om de roliga saker han sett när han varit där på besök. Och i morse var det dags för första lämningen.

Under morgonen har vi också peppat och pratat om nya föriset, och sen gick Niklas och lämnade. Jag blir så känslosam i såna här lägen, så det fanns en stor risk att jag skulle börja gråta. Och det hade INTE varit bra, så Niklas fick äran att inviga nya förislämningen.

Medan de traskade iväg satt jag här hemma med en mage i uppror och känslorna på utsidan. HUR SKULLE DET GÅ? Skulle det bli gråt? Skulle Niklas behöva lämna en ledsen liten Iggy, på en ny plats, bland pedagoger han inte känner?

Men. Det gick BRA. De nya pedagogerna kändes väldigt fina, och hälsade direkt med namn ”Hej Iggy, välkommen!”. En av pedagogerna från hans gamla föris har dessutom hängt med till nya stället, så hon var också där. En stor trygghet. Och så de ”gamla” kompisarna såklart.

Niklas och Iggy hängde runt ett slag tillsammans (på nya föriset lämnar vi i en park, inte på själva förskolan), och sen sa Niklas att det var dags att gå och jobba. Och de sa hejdå. Inga tårar, utan det kändes bra tyckte Niklas.

Självklart var det en ängslig stund när pappa hade gått (Niklas stod och kikade ett slag bakom en häck vid parken) där en liten groda mest stod och tittade sig omkring med stora ögon. Men sen slank han bort till klätterställningen och sina gamla kompisar och började leka. Då kände sig Niklas trygg med att gå.

PUST. Alltså, lättnaden när Niklas ringde och berättade hur det hade gått… Halleluja vad skönt det var att höra! FINNS det nåt värre än att behöva se sitt barn i en utsatt situation? Så otroligt glad över att det faktiskt gick så bra som det kunde gå. Ska bli väldigt spännande att hämta Iggy i eftermiddag, och få höra om hans dag. Förhoppningsvis är det en exalterad unge med massor att berätta som vi får hämta.

Vi har sagt till honom att vi kommer tidigt, och att vi sen ska gå och köpa en eltandborste ihop. Han brukar använda min, men nu ska han få en egen barnvariant. Det ser han fram emot. Jag och Niklas tänker också att vi går och fikar efteråt, och pratar om dagen. Hur modig Iggy varit som gått till ett helt nytt ställe och fixat det så bra. Att det är okej att vara nervös, att alla är det inför nya situationer – även mammor och pappor.

Kommer gå lite som på nålar i dag ändå, och varje gång det ringer kommer jag fasa för att det är nya föriset som hör av sig och säger att Iggy är ledsen. Men jag tror inte det kommer hända. Vi får se. Håll tummarna för oss!

Eftersom vädret bjussat på konstant regnrusk har vi hållit oss inne i dag och fixat and trixat. Fått en maaaaassa gjort. Såhär ser det därför ut i vårt kök just nu. Varför visar jag detta kaos för er då, kan undras? Jo – av två anledningar:

1 // Spana in vår nya taklampa! SÅ fin, tycker vi. Den köpte vi och fick upp i dag.

2 // Som ni ser saknas det luckor och lådfronter. De lämnade vi in på omlackering i morse. Sjukt taggad på att se resultatet, de ska nämligen bli blågråa och grönblåa.

De här nyanserna, närmare bestämt. De nedre luckorna och lådorna ska bli mörka, och de övre ska bli ljusa. Har också beställt en ny bänkskiva i kompositsten som ser ut som ljus marmor, så den mörka träskivan ska väck. OCH dessutom ska vi byta alla knoppar samt diskhon till mässingsfärgade diton.

Kommer bli sjukt fint, personligt och färgglatt – utan att kännas rörigt. Hoppas vi, he he. Nädå, vi är säkra på att det här kommer bli jättefint.

Förutom köket roade vi oss också med att greja runt i Bara Vara-rummet.

Där tömde vi vår stora bokhylla, sorterade bort sånt vi inte ville ha och gick ner med en massa grejor till källaren. Här ser ni vårt nya matbord och våra stolar också förresten. Ska vi kika på dem i färg? Kejrå!

Såhär såg rummet ut när vi var klara! Det är ju såklart inte på långa vägar klart, men nu är ett rätt bökigt grundjobb kirrat vilket känns toppen.

I det här rummet väntar vi nu på en grå matta, vi ska hitta en riktigt fin taklampa och få upp tavlor på väggarna. Sorryborry för att det är lite lurigt ljus i bilden. Ljuset var bedrövligt i dag pga de blytunga regnmolnen utanför, så det var svårt att plåta nåt som visar hur det faktiskt ser ut. Det är mycket finare i verkligheten, måste jag säga. Men ni får ändå ett hum om vart vi är på väg tänker jag, och det kan ju vara kul.

En klassisk före- och efterbild!

Travade upp lite av det fluff som vi sparat till slutfixet på golvet, och det blev rätt fint tycker jag. Det kommer inte stå kvar såhär, men lika bra att göra nåt fint av det medan man ändå ska förvara det på nåt sätt.

Stegen kommer vi nog behålla lutad mot väggen, och sen bygga på med tavlor och andra grejer runtom. Alltid fint att få in saker man faktiskt kan använda bland dekorationerna ju.

Vi ÄLSKAR bordet och våra stolar! Det blev precis den känsla vi ville ha.

Med en grå matta under kommer det bli perfekt.

Nu ska vi dra och käka söndagsburgare och pusta en smula.

SparaSpara

Såhär GÖRGOTT (som jag hade sagt om jag kom från Bästkusten) hade vi det i går.

Vädret kändes ju mer Amalfikusten än Estocolmo, och vi tog vara på de TJUGOFEM (!) plusgraderna ute hos farmor. Pool + sol + jätteflamingo kändes som ett succérecept. Och det var det också.

Jätteflamingon var för övrigt dessutom mycket skojigare än vad man kunde tro. Förutom att man kunde ligga och mysa på den, så kunde man även åka ”racerflamingo”, som vi döpte det till. Den leken gick ut på att la mama tog i av alla sina krafter och puttade ut plastfågeln från poolkanten så att den åkte snabbtsnabbt över vattnet. Sen krockade man i kanten på andra sidan, där la mama tog i ordentligt igen och bjussade på en megasnurr. Och så höll vi på. L Ä N G E.

Sjukt kul faktiskt, även för racermamman. Jag fick sola, bada, bjuda goda ungen på skratt OCH ha kul samtidigt. Inte alltför ofta det händer tycker jag, det där att man hittar en lek som är GENUINT rolig även för mig som vuxen. Men flamingon levererade. Den var liksom så stadig, som en liten båt. Älskar den!

Mellan flamingoturerna byggde vi smålego på pooldäcket. Smålego är mycket hett här hemma just nu.

Ja men ni ser ju vad njutigt vi hade det. Himla fiffigt att ha en svärmor med lyxhus och pool. Tack å bock.

Känner mig överlag så himla nöjd och lycklig över den här sommaren. Jag har verkligen känt mig LEDIG. Det var spännande att se hur mycket ledig jag faktiskt kunnat vara – med tanke på att jag ju inte har kvar GlamMom men att jag däremot bloggat, poddat och instagrammat hela sommaren.

Och med endast en dag kvar av fem veckors semester, så är summan av kardemumman att jag VERKLIGEN känt mig ledig. Att ha bloggat, poddat och Instagrammat de här veckorna har verkligen bara varit roligt – och inget som jag känner varit kravfyllt eller skapat stress. Fint att det blev så, och att kontentan alltså är att jag nog har snidat till den där livstårtan rätt så bra. Äntligen.

SparaSpara