Vanja Wikström

Kej. Hann som jag misstänkte inte skriva detta inlägg i går. Gårdagen var en kort dag med en maaaaaassa action, så vi tar Veckans Planer i dag istället. För nu är jag officiellt tillbaks på jobbet 100%, och då återgår även el bloggo till att dels uppdateras lite oftare (TACK för att ni var så aktiva här i min bloggosfär under sommaren, trots att ni ofta bara fick en inlägg om dagen?) och dels innehålla Veckans Planer- och Helgen I Bilder-inläggen igen.

Nu kör vi, är SÅ GALET TAGGAD (och livrädd) inför denna vecka!

Vi skippar mÃ¥ndagen eftersom den ju redan liksom…hänt, och gÃ¥r rakt pÃ¥ tisdagen.

Tisdag
I dag ska det som vanligt spelas in poddis – men denna gÃ¥ng med en gäst! Och gästen är ingen mindre än vansinneslovely Claudia Galli Concha som jag ju lärt känna via bloggosfären. En rackarns driftig brutta som gjort SÅ mycket i sitt liv, och som alltid verkar totalt orädd inför nya utmaningar.

Det klassiska Pippi-citatet ”Det här har jag aldrig gjort förut, sÃ¥ det klarar jag nog galant!” känns verkligen mitt i prick pÃ¥ henne. Ska bli SÅ kul att hon gästar poddisen, jag har en massa frÃ¥gor jag vill ställa till henne.

Om ni har nÃ¥got ni skulle vilja frÃ¥ga Claudia – gÃ¥ loss i kommentarsfältet sÃ¥ tar jag med de frÃ¥gorna till inspelningen! Resultatet fÃ¥r ni som vanligt höra i morgon onsdag.

Onsdag, Torsdag & Fredag
Okej, resten av veckan slår jag faktiskt ihop till en enda punkt. En enda MAGISK rackarns punkt som jag är både LIVRÄDD och SJUKT PEPPAD inför. Jag ska ge mig ut på hal is, jag ska VÅGA.

Jag pratar ju ofta i både podd och blogg om det här med att palla ta sig utanför sina bekvämlighetszoner, att våga VÅGA. Det är då man växer. Och well, nu är det dags för mig att öka på mina 166 cm över havet med en hel decimeter tror jag. För det kommer bli en hel del växande den här veckan.

Vad ska jag pyssla med dÃ¥? Jo – Jag ska göra nÃ¥got jag aldrig riktigt gjort förut, men nÃ¥t jag drömt om att göra lääääääänge. Jag ska…(insert virtuell trumvirrrrvelllll)…SKÅDESPELA! PÃ¥ riktigt, typ. Jag har ju smÃ¥fuskat lite pÃ¥ det här omrÃ¥det nÃ¥gon gÃ¥ng tidigare, men nu blir det pÃ¥ en helt annan nivÃ¥.

Jag vet inte riktigt hur mycket jag kan berätta om projektet än, men jag kan i alla fall säga att det har att göra med JC, klädbutikskedjan. Och! Jag gör alltsÃ¥ INTE detta som ”Vanja Wikström”, utan som en skÃ¥dis som spelar en roll. En SKÅDIS!

Det här är därför inget bloggsamarbete (därav saknas det klassiska ” I samarbete med…” högst upp i inlägget), det här är nÃ¥got jag gör som en inhyrd skÃ¥despelare. Att jag är nÃ¥gon slags media-semikändis var inget plus, snarare tvärtom. Jag fick söka för att fÃ¥ rollen, och jag och Niklas filmade en audition tape här hemma, en sen kväll efter att Iggy somnat. Den uppskattades tydligen, för jag fick rollen. Och den här veckan ska det mesta spelas in. SÅ GALET ju?

Förra veckan var jag på JC´s huvudkontor för fittings (se ovan).

Det är en rackarns massa scener som ska filmas, vilket betyder en rackarns massa kläder som ska bäras. Vi tog ett gäng testbilder pÃ¥ olika outfits. Här är en av dem…

…och här är en annan.✨

I går var regissören, producenten, fotografen, scenografen och gaffern hemma hos oss. Dels för att jag skulle få träffa dem, men också för att reka. En del av materialet kommer nämligen att spelas in i vår lägenhet. Sjukt kul ju!

Kändes toppen att få träffa alla, och de är verkligen riktiga stjärnor hela bunten, så begåvade. Ett sjukt bra gäng. Älskar också konceptet som vi ska genomföra, och manuset är grymt. Det ger verkligen en trygghetskänsla i allt det här ovana, och om jag bara lyckas leverera så tror jag att det här kan bli helt fantastiskt. Ett Bucket List-moment, måste jag säga.

Jag ska berätta mer sÃ¥ snart jag fÃ¥r, sÃ¥klart. Men onsdag, torsdag och fredag denna vecka ska jag alltsÃ¥ jobba med nÃ¥got helt annat än vad jag är van vid – jag ska skÃ¥despela! Och ska jag berätta en hemlis? Klart jag ska… Just att fÃ¥ spela en roll och fÃ¥ slinka in i ett annat liv än mitt eget har alltid varit en dröm hos mig. Och nu fÃ¥r jag alltsÃ¥ göra det. I ett sammanhang som känns sjukt bra och med ett löjligt begÃ¥vat gäng som skapar trygghet.

Men – även om alla förutsättningar känns sÃ¥ bra som de bara kan, sÃ¥ är jag sÃ¥klart ändÃ¥ livrädd. Som man ju ÄR inför nya utmaningar. Som i alla fall JAG är. Det där med att fÃ¥ drömmar uppfyllda är ju inte bara härligt, det är läskigt ocksÃ¥.

Men jag tänker att jag fÃ¥r ta till mitt sedvanliga knep: ”Fake It Til You Make It!”. Att lÃ¥tsas vara tryggare i en situation än vad man faktiskt är hjälper alltid. PÃ¥ sÃ¥ sätt lurar man bÃ¥de sig själv och andra. Det i kombination med mitt ändÃ¥ rätt grejta (som ni vet✌??) självförtroende gör att jag känner mig ganska trygg med att jag kommer fixa det här. Det kommer bli bra.

Jag ska låta världens bästa Pippi Långstrump vara mitt spirit animal de kommande tre dagarna:

”Det här har jag aldrig gjort förut, sÃ¥ det klarar jag nog galant!”

Håll tummarna för mig nu.

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Halleluja! Det var en glad och uppspelt groda som vi hämtade i går på nya föriset. *pustaruuuuuuuut* Precis som Annie skrev i kommentarerna så kan det nog vara som så att såna här förändringar ofta är värre för päronen än för kidsen.

Det hade gÃ¥tt bra i princip hela dagen, med undantag för en dipp pÃ¥ förmiddagen dÃ¥ grodan blivit lite ängslig. Men dÃ¥ fick han sitta med sin ”gamla” pedagog och sin snutte ett slag, sÃ¥ blev det bra sen. Resten av dagen hade gÃ¥tt toppen, och när vi hämtade pÃ¥ eftermiddagen var det en glad unge vi mötte, i full färd med att rita nÃ¥t tjusigt.

Eftersom det var första hämtningen slank vi runt ett slag på föriset så att Iggy fick visa oss sitt nya ställe. Det fanns en massa roliga grejer att leka med, han berättade om samlingen de haft efter lunch och att de sjungit Blinka Lilla Stjärna.

Vi hälsade på alla pedagoger, och allt kändes nog så bra som det kunde. Så himla skönt!

Efter föris hängde vi i olika parker tills det blev middagsdags. En glasspaus hann vi med också. Vi berömde honom för att han varit så modig som börjat på ett nytt ställe med nya vuxna och nya barn, och pratade om att saker och ting kan vara pirriga och att det är okej att tycka att nya grejer är lite läskiga.

Sen gick vi och käkade vietnamesiskt (ingen på Söder som missat ljuvliga Nem Nem Quan va? Ät crêpesen och den gröna papayasalladen, MUMS!). Önskar att jag kunde säga att vi satt där och hade en perfekt avslutning på kvällen, men de vietnamesiska crêpesen gick inte alls hem hos grodan tyvärr. Så det blev mest att slänga i sig maten ganska kvickt och sen köpa korv till Iggy på vägen hem. ?

Det kändes i alla fall toppen att det gick så bra i går. Dock ska man nog vara medveten om att det kan bli en backlash om några dagar, när Iggy liksom hajar att det nya föriset är en plats han ska gå till VARJE dag, och att det gamla inte längre finns kvar. Nu rider vi såklart en smula på nyhetens behag.

I dag gick lämningen ocksÃ¥ bra, trots nÃ¥gra protester innan vi gick hemifrÃ¥n om att han inte ville gÃ¥ till föris. Att det var ”sÃ¥ pirrigt”. Men sen gick det alltsÃ¥ bra ändÃ¥.

Summan av kardemumman är väl att det känns så bra det kan, det här. Kan inte låta bli att bli så himla imponerad av min lilla unge (och alla andra små barn!). Bara det att vara så fysiskt liten i den här världen, och sen dessutom kastas in i nya sammanhang med nya mänskor. Det ÄR svinläskigt. Men de fixar det ju oftast ändå, förr eller senare. Barn är så himla, himla coola. Och kompetenta!❤️

Det var länge sen vi körde en Momspo, sÃ¥ nu bjussar vi pÃ¥ lite klädinspo tycker jag! Jag brukar som ni vet inte bära korta klänningar, känner mig ofta lite för ”gullig” och tycker inte om att visa benen. Att bära korta shorts och visa benen pÃ¥ sÃ¥ sätt har jag däremot inga problem med. Inkonsekvent till tusen sÃ¥klart, men sÃ¥ kan det ju vara ibland att vara mänska.

Ibland blir jag ju dock sugen på att ha något kortare plagg på mig, som INTE är shorts. Då är mitt knep alltid att slänga på mig en kaftan av något slag för att få lite mer täckning, och därigenom också öka på bekvämlighetskänslan.

Att ha ett kort plagg PLUS klackar (I KNOOOW; det är bara TRÄSKOR men ändååååååå) gör mig ännu mer obekväm. Jag känner mig liksom lite för ”uppklädd”. Löjligt kanske, bara en känsla sÃ¥klart. Och ovana. Men ändÃ¥, sÃ¥ känner jag. DÃ¥ räddar kaftanen mig igen och liksom ”slafsar till” outfitten pÃ¥ ett sätt som gör att allt känns bra.

När jag känner för att visa lite ben och samtidigt ha klackar sÃ¥ brukar jag alltid försöka fÃ¥ till lite av en ”Jessa”-look. Hon lyckas ju liksom aaaalltid se sjukt bekväm och avslappnad ut, trots att det är klackar, urringat och korta plagg till höger och vänster.

Playsuit / H&M
Kaftan / NAKD
Pjucks / Swedish Hasbeens
Väska / Mango

Hoppas förresten att jag hinner skriva ett ”Veckans Planer”-inlägg i dag. Vi fÃ¥r se, ska ju hämta tidigare. Annars kommer det i morgon. Är VÄLDIGT peppad pÃ¥ just det inlägget, för den här veckan kommer bli sÃ¥ galet rolig. Ska fÃ¥ göra en sak som jag drömt om i en herrans massa Ã¥r. Mer om det senare!