När jag var hos mamma spenderade vi en dag i supergulliga Karlsborg. Jag ville dit av framförallt en anledning; för att träffa en bloggkollega som jag lärt känna via vår virtuella värld men aldrig hängt med irl.

Ni som rör er i bloggosfären kanske kan lista ut vem det är, nu när ni ser fyren ovan (som hon flitigt fotograferat många gånger om, och jag förstår henne – den är ju SÅ vacker!) och hör att vi befann oss i Karlsborg?

Jajemänsan, visst var det Sandra jag hängde med! Eller Atilio, som många (inklusive jag) känner henne som. Jag minns inte riktigt hur det var vi ”lärde känna” varandra, men rätt som det var så läste vi varandras bloggar och hade mailkontakt då och då.

Jag har alltid älskat Sandras blogg, ändå sen jag först hittade den. Så välskriven, så vackert fotad, så kreativa inlägg, så estetisk. Resonemangen i den har varit så rimliga och kloka, och nu när jag befann mig i hennes hoods (nåja, en timma ifrån mamsen med bil men ändåååååå) kände jag att jag bara var tvungen att kolla om hon ville ses. Och det ville hon, lucky me!

Jag tror vi slank omkring i fina Karlsborg i drygt fyra timmar, konstant bubblande. Vi hade myyyycket att prata om. Alltifrån den svåra (omöjliga?) balansen mellan arbete och familj när man som joboholic (i brist på ett mer smickrande uttryck) blir förälder, till fördelar och nackdelar med att vara en del av bloggosfären. Vi hann också med att diskutera vänskapsrelationer, att må dåligt periodvis – och så fick vi även bonda på området Att Trivas Alldeles Förträffligt I Sitt Eget Sällskap.

Ja, en härlig dag fylld av riktiga samtal, som jag sa till Sandra. Det var helt enkelt precis lika kul att träffa henne som jag tänkte att det skulle vara. Så glad att jag slängde ut det där messet på Insta och kollade om hon hade tid å lust att ses.

Roligt det där ju, att träffa folk irl som man tidigare bara haft virtuell kontakt med. Ibland blir det pannkaka (det vet ni som lyssnar på poddisen?), men desto oftare blir det roligt och intressant, plus att man får en ny kompis på köpet.

Gör det ni också tycker jag. Skicka iväg ett mess och kolla om den där mysiga tjejen du följer (eller den där gölliga killen kanske) vill ses. Man har allt att vinna och inget (förutom lite pannkaks-erfarenhet) att förlora.?

PS – Sandra bloggar inte längre, men kan med fördel följas på Inspirationstagram här!