Det är SÅ BRA att hänga här hos mamma, på SÅ MÅNGA sätt. Dels hela familjetjofräset (Niklas får vara själv hemma, jag får vara själv med Iggy yada yada yada), men också för att man får perspektiv när man hamnar i en annan vardag än sin vanliga. När man träffar andra mänskor än sina vanliga. När man äter annan mat än sin vanliga. När man upplever andra miljöer än sina vanliga. Det är förstås därför det är så bra för mänskligheten att resa. Och det fina är, att resa långt eller kort – det spelar ingen större roll. Man får perspektiv oavsett.
Här hos mamsen har jag framförallt insett detta:
Jag måste jobba mer på min självkänsla och stärka mig själv genom att vara sann mot mig själv.
Jag hade ett samtal med mamma häromkvällen då vi pratade om självförtroende kontra självkänsla. Ni vet, det där om att självförtroendet handlar om vad man gör, medan självkänslan handlar om vem man är.
Både jag och mamma har självförtroenden som heter duga. Jag vill nog till och med påstå att hennes är som en pansarvagn; genomstabilt med en nästintill skräckinjagande tyngd. Men hennes självkänsla är inte av riktigt samma kaliber, även om den blivit mycket, mycket bättre med åren. Varför det är såhär beror såklart på en massa olika saker, det är dock inte min historia att berätta. Men eftersom vi är ganska lika på den här punkten är det ändå intressant att känna till, tänker jag.
För mitt självförtroende är också rätt rackarns stabilt. Jag VET att jag är kompetent, att jag kirrar det mesta om jag vill eller måste. Men med självkänslan är det värre, vilket gör att jag är en klassisk people pleaser som alltid vill vara omtyckt, som alltid vill att det ska vara ”bra stämning” och som aldrig, aldrig ALDRIG vill göra vare sig mig själv eller någon annan obekväm.
Priset man betalar för detta är såklart att man ger avkall på sig själv, sina åsikter och sina värderingar. Jupp, så pissigt är det. Jag pallar inte vara sann mot mig själv i alla lägen som jag vill vara det, av den enkla anledningen att jag inte vill ”vara till besvär”. Jag står inte upp för vad jag tycker för att jag inte vill ”förstöra stämningen”, eller för att jag kanske till och med känner att personen jag pratar med är ”viktig” på något sätt, och att jag därför ger avkall på mig själv för att inte bränna eventuella broar hos hen. USCH. Usch, usch, USCH! …känner jag.
Jag är såklart inte en undflyende mespropp i alla lägen, men i tillräckligt många för att jag ska känna att det känns sunkigt. Att det kan bli mycket bättre. Att JAG som mänska kan bli mycket bättre.
Med det sagt vill jag dock understryka att jag absolut inte likställer det här med att vara sann mot sig själv med att ständigt pådyvla andra mänskor sina åsikter och tankar i alla lägen. Jag är fullkomligt ALLERGISK mot det här vansinniga dokusåpabeteendet, där folk ständigt säger hemska saker till andra och motiverar sin elakhet med att de bara är ”ärliga”, bara är ”äkta”, bara ”säger vad de tycker och tänker”. Nej hörrni, allt SKA inte formuleras verbalt och uttryckas.
Men nästa gång jag hamnar i en situation där jag inte håller med, och där min första instinkt är att släta över situationen, tänker jag se det som en övning i att vara sann mot mig själv. Att inte ge avkall på det jag känner, och att strunta i om det blir obekvämt – eller om jag bränner någon bro. För om det inte blir obekvämt när någon beter sig märkligt eller uttrycker (enligt mig) luriga åsikter – hur ska man då kunna förändra till (vad jag tycker är) det bättre? Och vem sjutton vill ha en bro till någon som är sunkig, oavsett hur ”viktig” hen är?
För även om mamma menar att hennes självkänsla inte riktigt är där den borde vara, så tycker jag att hon är grym på att aldrig ge avkall på sig själv. Det är nog nåt av det som jag beundrar mest hos henne. Har varit med om så många situationer i hennes sällskap där jag bara velat le, släta över och gå vidare – medan hon gjort sig obekväm och stått upp för sig själv och sina åsikter. Tror det är en av anledningarna till varför hon genom åren förtjänat en rackarns massa mänskors respekt, just att hon verkligen varit genuin.
Det vill jag också vara. I alla lägen, om det går. Så många som jag orkar med i alla fall. För egentligen – vad vinner man på att vara omtyckt av mänskor som man inte ens tycker om själv? Eller ha broar till folk som man inte respekterar?
Nej, dags att sluta ge avkall. Dags att sluta släta över. Dags att vara sann mot mig själv i alla lägen. Och det fina är, att jag är helt säker på att ju mer jag vågar vara just detta – ju mer kommer jag stärka min självkänsla. Win / win, alltså.
Håll tummarna för Vanja 2.0 nu.⚡️
Så viktigt och så bra att du ska ta tag i att inte vara för ”smidig” i alla lägen. Finns ju inget som säger att det ansvaret ligger på dig!
Jag kan absolut känns igen mig i såna situationer, alltså att man ibland slätar över och låter ens egna önskan och vilja komma lite i skymundan för att det är enklare. Däremot känner jag nästan tvärtom gällande självförtroende och självkänsla. Jag är på riktigt så trygg i att jag är en vettig och viktig person, att oavsett vad jag gör och lyckas med så är jag värd allt och lite till och bör bli respekterad och lyssnad på. Problemet är väl när folk tar sig friheten att köra över en av klara eller oklara anledningar. Ibland står jag på mig och låter det bli en märklig situation (pga SÅ inte mitt fel om folk är dumma) men ofta kan jag bara ge dem en blick och inte svara. Inte mitt ansvar att alla ska ha trevligt och mysigt när nån annan tagit på sig rövhatten…
Däremot är jag inte lika självsäker.. av många olika anledningar. I sociala situationer klarar jag mig oftast galant (men det berör ju också på var jag hamnar och hur dagsformen är), men däremot när jag ska prestera saker känner jag så mycket större tvivel och är rädd att misslyckas eller ”bli genomskådad”.
Ja ge fet en bra chans!!!!!
Känner igen mig sååå mycket! Jag har också ett självförtroende som många säkert gärna skulle ta del av, men självkänslan…uh säger jag bara.
Det värsta är ju att jag har en MASSA åsikter, vet EXAKT hur mycket jag är värd, vad jag tycker och att jag borde ta plats, men sen när det gäller så…försvinner allt det där. Det försvinner i situationer som tex när man dejtar någon. Där om nånsin borde man ju ta sin plats och våga säga som man känner och berätta vad som är viktigt. Inte bara en för en kasta bort alla sina principer och förhoppningar etc i ett förhållande. Konstigt att jag är singel? Nix.
Men, så småningom har jag börjat ta det som hör till mig och gjort slut med att vara så tyst. Och som du också säger, så kan man göra det p¨ett mindre dokusåpigt sätt. Man tacklar situationerna en för en och varje gång man lyckats så ger man sig själv en klapp på axeln och ett brett leende med orden”fan där gjorde du bra!”. Blir lättare för varje gång man gör det!
Ja, du Vanja, det där med självkänsla är så viktigt. Bra att du skriver om det och delar med dig, som vanligt! Är själv i samma sits och tyvärr är självkänslan riktigt låg just nu. Oavsett hur mycket andra försöker peppa mig så kan jag inte ta åt mig. Jag kom också till insikt när jag pratade med min mamma, att den enda som kan hjälpa mig att må bättre är jag själv. Sen dess försöker jag peppa mig själv och det känns redan lite bättre. Hoppas att jag kan jobba vidare på det.
Känner igen mig så himla mycket. Det är så bekvämt att bara flyta med och aldrig säga ifrån eller hävda sin åsikt. Detta gör dock att jag ofta känner mig som en grå mus som inte tycker någonting, även om jag vet att jag inombords tycker jättemycket om jättemycket och brinner för massa frågor.
Skriv gärna mer i framtiden om hur du tycker att utveckligen med detta går!
Jag känner igen mig SÅ mycket i det här. Jag blir alltid så trött på mig själv varje gång man känner att man borde stå upp för sig själv o sina åsikter men istället bara står där tyst och ler o inser i efterhand IGEN att man borde sagt något. Det gäller att påminna sig själv om det här hela tiden, hur svårt det än är. Jag är också en person som vill vara omtyckt av alla, vara alla till lags osv och är livrädd över att någon inte ska tycka om mig.
Jag hakar på ditt spår o ska också jobba mer på det här! Tack för en fint inlägg, tack för att du delar med dig av det här o inspirerar och påminner oss om att vara sig själv och vara ärlig mot sig själv❤️. Det är verkligen SÅ viktigt, för det gör oss starkare som individer
Jag gör gärna det här tillsammans med dig! Det här är en av de sakerna vi har gemensamt. Du har inte pratat om det så ofta men det här är en av de sakerna som fastnat starkt hos mig från ett av dina tidigare inlägg (lääänge sedan)
Åå, JA! Vi får hjälpas åt att bli bättre!
Så bra inlägg!! Känner verkligen igen mig & blev väldigt inspirerad, tack!!
PS. Vart kommer den underbara klänningen ifrån? Kram 🙂
Vad bra finis! : https://www.ellos.se/ellos-collection/maxiklanning-med-knyt-i-midjan/1035997-02
Känner verkligen igen mig så mycket i det du skriver! På senaste tiden har det känts som att jag är den enda som försöker anpassa mig och vara alla tillags på min egen bekostnad. Nu måste jag sätta stop för detta och inse vad som är viktigt för mig och lyssna på det och inte på vad alla andra vill. Blev så himla inspirerad av ditt grymma inlägg och kan känna igen mig i allt i princip. Tack för all pepp, jag behövde verkligen det just nu. Kram
Känner igen mig så mycket i det du skriver. You go! ??
Vanja, hade kunnat vara jag som skrev det här. EXAKT så är jag gällande självkänsla och självförtroende. Kan du känna igen att tanken på att människor ogillar en är helt fruktansvärd?! Jag kan inte hantera det typ. Samt livrädd att någon ska komma med *hårda ord* till mig för jag vet hur personligt jag tar det. mmh, där fick du en icke-efterfrågad inblick i min hjärna 😉 tack för detta inlägg iallafall <3
Så viktigt inlägg! Älskar att du också tr upp det faktum att vara sann emot sig själv inte innebär att livet blir en dokusåpa! Det finns nog med egoism. Utan att det istället handlar om att hitta vägar till att utrycka vad man känner utan att kränka andras uppfattningar!!
Massa kärlek
Väldigt intressant. För att öka på din självkänsla, kan jag iaf minnas en gång du gjorde dig obekväm live hehe! I intervjun med Malou efter 10 om kejsarsnitt så efter ett tag så minns jag att hon sa ngt typ ”om att man inte ska måla upp skräckhistorier om förlossningar” lr ngt sånt, och då sa du iaf ifrån. Minns inte alla detaljer..men minns det av dig! Grymt gjort Vanja! Så kom ihåg de stunderna:)
(och jag hatar också dokusåpegrejjer eller allmän besserwisser beteende=hävda sig själv är inte samma sak som att utrycka sin åsikt på ett sakligt och lugnt sätt:)
Det här fixar du!
Tål bara inte folk som ska ”berätta hur saker är” och pådyvla sina ”sanningar” på en, men somsagt behöver man ju samtidigt vara sann mot sig själv. När man hamnar i diskussion och liksom vill stå upp för sig själv, så brukar jag försöka säga i stil med ”du har rätt till att känna så/ha din åsikt men så här tänker jag..” att säga vad jag tycker utan att hamna i ”krig-mode” 🙂 jag har övat mycket (och övar) på att inte förklara allt hela tiden. Alltså om jag vill ex bara vara hemma o grisa en kväll så räcker det med att jag VILL det, o jag ska inte känna
mig tvungen att förklara för ”partyfolk” att jag ex är hemma för att jag jobbat mycket/är trött/osv. <3
Så himla bra det där med ”du har rätt att känna så osv” tänker använda det i framtiden mycket?
Grymt inlägg!! Heja dig Vanja! ???✨
Åh vilket underbart inlägg ? Så viktigt att tänka på!
Åh, jag känner så igen mig i det du skriver. Självförtroendet är rätt stabilt, men självkänslan? Näe…
Så himla bra att du tar upp detta! Det fick verkligen mig att börja tänka och vilja våga vara mig själv mer. Jättehärlig blogg i övrigt också! ?
På denna front verkar du och jag vara helt olika. Jag skulle säga att jag har en stark självkänsla men ett vikande självförtroende då jag sällan tror att mina prestationer är bra nog. Precis som du är det något jag självklart ska jobba på! Vi kan lära oss av varandra haha???✨ Ett av mina bästa tips till dig är ”konsten att inte bry sig”. Våga ställa dig emot människor som säger saker du inte kan hålla med om, våga känna att du inte behöver vara alla till lags. De som tycker om dig när du kör på ”konsten att inte bry sig” är de personer du ska hålla hårt om och värdesätta därför de förtjänar dig. Du är bäst!!