Jahapp, här står jag å ser sur ut. Typ. Jag var lite sur i går faktiskt. Inte på någon mänska, men på att jag kände mig sjuk. Vaknade med en sjusabla hosta och en halsvärk som inte var någe rolig alls. Humöret dök och jag kände mig allmänt uschlig, trots ljuvliga omständigheter.

Så är det ju ibland. Inte ens de njutigaste Portugalliska vibbarna kunde få mig på bra humör. Kände mig som ett sånt där blygrått regnmoln man ser i skyn på riktigt sunkiga sommardagar, ni vet.

Men. Efter lunch kom det en hel stormvind med energi, som tackålov vände både det fysiska och det psykiska måendet. SÅ skönt! När vändpunkten kommit så blev resten av dagen supermysig. Härligt att det bara var första delen som inte blev så bra. Jobbigt det där, när man känner att man fastnat i sunkmode.

Något som var bra med det var i alla fall att jag fick en bild på mig själv där jag är en surmule. Är ju en rätt så glad prick annars, vilket innebär att jag ler på cirkus 11 av 10 bilder som tas på mig. Därför tyckte jag att det var lite fint att få en sån här mulbild, känns annorlunda liksom. Inget ont som inte för någon mule med sig, eller vad man nu säger.