Tadaaa – dags för veckans Helgen I Bilder! Lördagen inleddes med sparkcykeljakt. En föriskompis har en med två hjul där fram och ett där bak som Iggy ÄLSKAR, och efter en smula research hittade vi en likadan på XXX i city. Lyckan var som ni ser TOTAL (tänk bort den märklige pappan som har något slags barnvagnsrace för sig i bakgrunden).
Eftersom sparkcykeljakten hade tagit oss in till stan, så hängde vi runt en smula i Kungsan (ni som följer mig på Insta Stories kunde ju se en mycket fascinerad Igster dansa loss med ett möhippegäng i lördags, vi hade SÅ kul!) och kirrade även lurre i city. Sprang in i lovely Emma utanför NK som tipsade om Bar Burger Café i Kungsträdgården, så vi slank dit. Ursnyggt ställe och smarriga burgare, tack Emma!
Vi satt på uteserveringen och njöt av solen, burgare och ÖL. En lycklig Niklas slängde en shaka. (Hmmm. Säger man ”slängde” en shaka? ”Gjorde” en shaka kanske? ”Styrde”? Trixigt. Vi lämnar det.)
Efter lurren slank Igster å Niklas ut till farmor Barbro, och jag (som fortfarande var sjuk, fick vansinniga hostattacker och av den anledningen absolut inte vågade sätta mig på lokaltrafik) stannade i stan. Eftersom jag i princip aldrig befinner mig i city undrade jag vad sjuttsingen jag skulle göra. Men så kom jag på den geniala idén att KÖPA ETT LÄPPSTIFT.
Ja alltså, det kanske inte låter så banbrytande, men för den sjuka Vanjan som gått en vecka utan mascara (hostade så jag grät och den rann bara bort så det var ingen idé liksom), var blek som ett lik och hade kommit underfund med att hennes OBEFINTLIGA läppfärg gjorde att hon såg direkt döende ut, kändes det som en kalasidé.
Sagt å gjort – jag knatade till NK och provade loss. Gick direkt till Chanel-disken (I knooow – fancyschmancy!) eftersom jag för länge sen skärmdumpat ett gäng läppstiftstips därifrån när kända stilprofiler skulle rekommendera ”naturliga” läppfärger. Letade mig tillbaks till dumparna, och gick igenom färgerna en efter en. Och HALLELUJA! Efter mycket provande hittade jag MITT läppstift!
Den här rackaren blev det. Ska visa hur den ser ut på lite senare i dag. Blev i alla fall SÅ nöjd och kände mig genast mindre sjuk.
Eftersom jag inte vågade vistas på lokaltrafik av rädsla för extrema hostattacker gick jag hem. När jag passerade Gamla Stan slank jag in på den här loppisen. När en butik ser ut såhär KAN jag inte motstå att gå in.
Jag hittade inget av värde, däremot började jag snickesnacka med ägaren. Han var en rackarns trevlig prick som visade sig ha ett enormt lager med gamla möbler några kvarter från vår lya. Eftersom jag och Niklas letar efter två matbord, sex stolar och en förvaringsbänk i trä fick jag skriva en önskelista med info och mått till ägaren, så skulle han ta en kik på sitt lager och återkomma om han hade något som han trodde kunde vara intressant för oss. Kul det där, vad för möjligheter som helt plötsligt kan öppna sig bara att för att man börjar prata med någon.
Söndagen inleddes GIVETVIS med sparkcykelpremiär! Missade helt att plåta detta, så jag snor en bild från Insta Stories. Vi sparkade oss bort till Urban Deli (suprise!) där det som vanligt intogs söndagsfrulle.
Sen stannade Niklas kvar i stan, medan jag och Iggy slank ut till Solna för att hälsa på min syster som precis flyttat till ny lya.
Och här kommer ännu en Loop of Life – hennes nya lya ligger nämligen GRANNE med den lägenhet jag bodde i med mitt ex. Jag bodde där i 10 år, varav 7 år tillsammans med honom. Något år efter att vi gjort slut flyttade jag in till Söder för att få en nystart, och jag har inte varit tillbaka i mina gamla hoods förrän nu. Och det var SÅ märkligt.
Behövde handla lunch till grodan, så slank in på ”min” gamla Coop. Det var som att befinna sig i twilight zone. Jag fullkomligen översköljdes av minnen, och bara att gå runt i kvarteret gjorde att jag huxflux kom ihåg saker jag inte tänkt på på säkert 15 år. Det var som betingat: jag fick dofter i näsan, scener i huvudet. Galet.
Det kändes inte jobbigt på något sätt, det var bara så underligt. Att tänka att jag spenderat så många år med att knata runt i precis just det här kvarteret, men att det liksom var i ett annat liv.
Min gamla port, som jag gått in och ut genom så många, många gånger. Märkligt hur fjärran det känns, verkligen som i ett annat liv. Och det var det ju också, på ett sätt.
Förra gången jag skrev om mitt ex, fick jag några undringar om inte Niklas tycker det är jobbigt att läsa sånt. Jag svarade något i stil med att jag inte tror det, eftersom jag hoppas och tror att han är tillräckligt trygg med att jag tycker han är grymmast på jorden att han pallar med lite ex-prat.
Har ju dessutom pratat väldigt mycket om det här i poddisen (som han lyssnar slaviskt på), så han är ganska van att höra tankar kring detta känns det som. Och alla har vi ju relationer som betytt mycket bakom oss, Niklas också. Och eftersom jag egentligen bara haft en relation att räkna med utöver Niklas, så är det ju liksom bara den jag kan återkomma till, för det är den enda förutom Niklas som betytt något.
På tal om detta med relationer, så tittar ju jag och Niklas på ”Tillsammans med Strömstedts” just nu. SÅ mysigt program om relationer och kärlek. I det avsnitt vi såg senast sa Felix Herngren något i stil med att ”äktenskap nr 2 är alltid bäst”. Såklart supergeneraliserande osv, men jag tyckte ändå att det var fint och hade en poäng: när relation nr 2 kommer så har man ju liksom lärt sig av sina misstag med nr 1. Det borgar för att nr 2 har möjlighet att bli så bra det bara går, och där känner jag att jag och Niklas är.
Nåväl. Tillbaks till Helgen I Bilder. Vi slank i alla fall upp till Moster Mini (min syster) på en fika. Vi hade med oss inflyttningsblomster som Iggy valt ut. Lyan var MAGISK (hon har balkong den lilla lyxepyxarn – min dröm!) och morfar och Pia joinade också vilket var en härlig överraskning.
Hos Mini gick vi loss på bullar, pankispicknickade på hennes gård och tittade på hennes kille Viktor som är grym på att skejta och bjussade på några trix (det coolaste Iggy vet är mänskor som åker skateboard, så han var myyyycket fokuserad).
Sen hämtade Niklas upp grodan och drog ut till farmor igen för poolhäng och bastu. Och jag tog en prommis runt Råsunda med Mini och visade henne hoodsen; min gamla favoritpizzeria, hur man enklast tar sig till tuben / bussen /pendeln med mera. Så mysigt att hon nu kommer bo där jag bodde så länge.
Iggy och Niklas hängde kvar hos farmor hela kvällen, så jag åt middag själv. Gick förbi Donken på vägen hem och kände bara JA! Kunde inte välja mellan en Big Mac (klassiker ju) och en Maestro (ny spännande grej som såg smarrig ut), så jag tog båda. Och en cheesburgare såklart, alltid en extra cheeseburgare.
Denna smarriga skräpmåltid mumsade jag i mig framför GIRLS som jag nu börjat se om från början då jag redan sörjer att serien tagit slut. #SnällaLenaGörEnWOMENOmTioÅr
Till efterrätt blev det detta – chocolate chip cookies! SÅ märkligt, eftersom jag väldigt sällan äter kakor eller bakverk, inte riktigt min grej faktiskt även om jag tycker de är ljuvliga att se på.
Men när jag gick omkring i Råsunda och liksom DRABBADES av mitt tidigare liv där, så var en av dofterna som dök upp i nosen just dessa kakor. Och då mindes jag att jag hade en period när jag åt minst ett sånt här paket varje kväll, jag hade snöat in nåt INFERNALISKT på dem och blev i princip beroende. Tills dess att jag föråt mig. Sen dess har jag inte ätit dem alls.
Men doften gjorde mig sugen, och jag köpte med ett paket hem. Som slank ner, SÅ goda ju! Och yes – jag vet att det finns ”lyxigare” varianter av såna här kakor men jag har för mig att det var precis den här som den då 23-åriga Vanja brukade köpa, så jag ville ha just den. Och de var ljuvliga.
Snipp, snapp, snut – så var helgen (och blogginlägget) slut!
SparaSpara
SparaSparaSparaSparaSparaSpara
SparaSparaSparaSpara
SparaSpara
