God morgon! Hoppas ni hade en ljuvlig Kristi Him i går, och att ni som kör en långhelg har det riktigt gött. Tänkte att vi inleder den här fredagen med några bilder från min lördag.
Det var ju då jag gick floristkursen ni vet, det gjorde jag med ovan underbaring – La Linda! Hon är en riktigt driftig böna som grundat branschnätverket Influencers of Sweden där hon även är VD (och där jag givetvis är medlem, det borde alla som jobbar inom sociala medier vara).
Hon gör ett grymt jobb med att stötta, peppa och utbilda både oss influencers, men också de varumärken vi jobbar med. Linda och hennes insatser bidrar nåt enormt till att vår industri ses som den industri den faktiskt ÄR, och att vi som jobbar i den får gemensamma riktlinjer och en gemensam etik att jobba mot.
Linda var till exempel den som uppmärksammade mig på att jag alltid ska skriva ”I samarbete med…” FÖRST i alla kanaler jag postar i. Nåt jag gjorde på bloggen men hade missat på Instagram. Jag skrev ut det såklart, men i slutet. Nepp, först ska det stå, så att man som läsare får veta omedelbart att inlägget är en del av ett reklamsamarbete.
Jag ändrade såklart mitt tillvägagångssätt asap, men sånt här är inte alltid så himla lätt att veta. Vår bransch är i ständig förändring, och det finns få självklara lagar och regler att luta sig mot, även om det blir lättare och tydligare hela tiden (tack vare Linda bland annat).
I de flesta branscher är alla arbetssätt självklara, men det är de inte alltid i vår sociala medievärld. Därför är det så GRYMT att exempelvis Influencers of Sweden finns, så att man har experter att bolla med om man är osäker på nåt. Oavsett om det gäller prissättning, avtal, reklamregler eller något annat.
Linda har även en av de finaste tatueringar jag någonsin sett. Gjord av den här grymma bruden som vi båda följer. Ska jag någon gång tatuera mig, så ska den bruttan göra den.
Jag å Linda gick till Greasy Spoon på Hagagatan efter kursen, och satt och snackade lääääänge över två rejäla byggarbetarluncher.
ÄLSKAR sån här mat, varför finns det inte fler ställen som serverar sånt här i Estocolmo?
Linda högg (på min rekommendation, ångrade mig nästan när hennes mat kom in) in på Greasys pannkakor med sirap och bacon. MUMS!
Vi snackade bransch, jobb och om att driva eget (Lindas företag sitter ju i mina gamla glammislokaler, så fint). The good and the bad. För det är klart att det inte alltid är easy peasy. Ibland är det SKITJOBBIGT att vara egenföretagare, just för att allt allt ALLT ansvar ligger på dig, och ingen annan. Och vissa dagar orkar man inte med det.
De dagarna brukar jag försöka vara snäll mot mig själv och fokusera på annat än problem på jobbfronten. För de dagarna löser man ingenting ändå, man ångar bara upp sig över alla jobbigheter och mår dåligt. Nää, bättre att tänka på nåt annat och ge sig på problemen dagen efter istället när man förhoppningsvis har mer energi.
Givetvis beställde vi in cappos efter maten. Och så pratade vi lite om kärlek. Det var nämligen liiite nojigt för min del att sitta på just precis det här stället, på just precis den här gatan. Innan Niklas hade jag ju ett sjuårigt förhållande med en annan kille. Det var superfint på alla sätt och fyllt till bredden av kärlek och ömsesidig respekt.
Men nåt saknades och vi tog ett gemensamt beslut att gå skilda vägar. Vilket var PISSJOBBIGT eftersom nästan allt var toppen. NÄSTAN allt, och vi kände båda att vi förtjänade 10 av 10, även om det vi hade var en 8:a eller 9:a.
Jag har pratat väldigt mycket om det här i podden, men vet inte riktigt hur mycket jag skrivit om det här? Svårt att hålla isär vad man sagt i olika kanaler ibland.
Hursomhelst så skildes vi åt, och det var kanske det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Vi hade varit tillsammans sen vi var 18, 19 och jag hade ingen aning om vem jag var utan honom, utan oss.
Eftersom det inte fanns någon ilska eller någon dålig energi mellan oss när vi tog beslutet att separera, så valde vi att inte ses mer efter att vi gjort slut. Just för att det fanns en sån enorm risk att vi skulle tvivla på vårt beslut om vi fortsatte att ses (och vi visste att det var rätt), att vi förmodligen då skulle ”falla tillbaka” för att göra slut igen, vilket bara skulle förlänga sorgeprocessen.
Samma kväll vi tog beslutet att splitta flyttade han ut, och sen tog det ett år innan vi sågs igen. Vi tog en fika, den blev 6 timmar lång har jag för mig – och vi hade astrevligt. Snygg som satan var han också. Och (såklart) infann sig tvivlet direkt. Men. Jag och han visste ju att vi inte skulle vara tillsammans. För att inte bli förvirrad (tror han kände samma men vet inte eftersom vi inte hörts sen dess) sågs vi inte mer, och jag har inte sett honom sen dess.
Nu är det 14 år sen vi gjorde slut (GALET vad tiden går!), och inte en enda gång har vi sprungit in i varandra, trots att vi bor i samma stad. Känns nästan som att universum håller oss isär.
Och för att komma till saken – stället jag och Linda gick floristkursen på (och sen käkade lunch strax bredvid) är granne med studion som han jobbar i. Ett ställe jag spenderat SÅ mycket tid, i SÅ många år. Har undvikit den gatan sen dess eftersom jag inte velat springa in i honom, så därför kändes det lite smånojigt att hänga precis just där, en hel dag.
Å andra sidan, om vi nu HADE sprungit in i varandra, så hade det säkert bara varit fint. Det är ju inte så att jag på något sätt skulle få samma tvivel nu. Tror det är mer att eftersom vi delade varandras liv så intensivt i så många år – för att sen inte ses ALLS, så blir det liksom lite uppblåst, själva mötet alltså. Ni förstår säkert.
Men men. Inget ex slank runt i hoodsen, så det var inget jag fick tillfälle att handskas med. Men det väckte lite tankar. Om just hur märkligt det är att någon man delat allt med under så många år i en period av livet sedan inte ens existerar i andra perioder av samma liv.
Nåväl, vilken utläggning det här blev. Det var inte riktigt meningen, men orden bara slank iväg. En himla fin lördag var det i alla fall.
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
ALLTSÅ vilket fint och äkta inlägg, du är enormt begåvad på att skriva. Det är så många gånger jag blir djupt tagen och rörd när jag läser din blogg. Rörd på olika sätt, dels rörd i bemärkelsen tagen men rörd av värme och glädje. Så himla starkt att skriva så fint om detta, sunda tankar med en äkta känsla liksom, som berör. Utan att någonsin ha träffat dig eller ditt ex så är jag säker på att ni känner ömsesidighet i detta. Sedan måste jag också få säga att du är på många sätt lite unik i bloggvärlden som verkligen verka läsa och begrunda dina kommentarer. Dessutom ta dig tid att svara så jädra bra, sakligt och vänligt. En förebild i bloggarnas värld! Jag läser långt ifrån alla kommentarer här, men det jag läser är 100% fina och bra ord från dina läsare, snacka om att du har skapat en fin känsla som genomsyrar din personlighet också (tror jag:) Hoppas du verkligen tänker på det och tar åt dig! 🙂 Skorna! Skorna! Så himla fina. Kanske får bli ett köp fastän jag tycker priset är lite väl högt. Så fina färger att välja mellan… KRAM
Vet att det inte var din mening men detta inlägg gjorde mig verkligen nojig:( jag är fortfarande tillsammans med min allra första pojkvän (Vi träffades när vi var 16 och båda fyller 20 nu i sommar) och en vet ju att det är superovanligt att man får ha kvar sin första kärlek livet ut. Detta vällde upp mycket känslor som jag länge försökt hantera, till exempel som det här "faktumet" att ALLA någon gång i sitt liv får sitt hjärta krossat. Det skrämmer mig nåt så otroligt, innebär detta att jag inte blir vuxen/mogen förrän jag varit med om ett förhållande som tar slut? Det är så många som pratar om hur bra och NYTTIGT det är att gå igenom ett heartbreak, och jag kan inte låta bli att känna mig lite fånig som aldrig varit med om ett och ändå ser en framtid med min pojkvän. Men det RIKTIGT skrämmande är att det inte går att veta, som att du var tillsammans med ditt ex i sju år, det är dubbelt så lång tid som jag och min pojkvän, vetskapen om att det inte spelar någon roll hur länge man är tillsammans med nån för att det ska kunna ta slut är sjukt ångestframkallande. Oj, förlåt Vanja nu bara väller orden ur mig! Det var ett väldigt väldigt fint inlägg, det bara rörde om lite i hjärtat på mig❤️ Tycker du att jag är naiv som hoppas/tror att jag kan ha en framtid med min kille?
Fining! Städa bort ångesten, för självklart kan man vara tillsammans med samma mänska egentligen hur länge som helst – så länge allt är bra och man kan lösa de problem som uppstår på vägen. Det är ju bara det det hänger på. Jag tycker det ä rent löjl att man "måste" uppleva ett heartbreak etc, man är med om så himla mycket jobbigheter under livets gång i alla fall, så de saker man "lär" sig av ett uppbrott lär man sig på en massaandra sätt också. Det är fantastiskt att ni har funnit varandra och är lyckliga tycker jag. Och det är ingenting alls som säger att man inte kan träffa mitt i prick när man är ung, Vissa gör ju det och det är bara att gratulera dem. För har man hittat kärleken, så har man ju hittat kärleken. Vissa gör det när de är 16, andra när de är 40. Allas väg till kärlek är olika, och det enda man ska fokusera på är att man ska vara glad att man HAR den. Så¨njut av ert fina förhållande, fortsätt behandla varandra med respekt och ömhet så finns det absolut ingenting som säger att ni inte kommer vara tillsammas i all framtid. 🙂 Kram! <3
Alltså… haha. Jag brukar säga till min sambo att jag läser en blogg som handlar om mig, fast den tillhör en tjej som är några år äldre och ganska mycket roligare. Och nu återigen. Jag var tillsammans med mitt ex i åtta år från att jag var 18 år, och det är bara så MÄRKLIGT att någon som var en av de viktigaste i mitt liv bara är borta. Och under just de åren, när man blir vuxen… För mig kommer det nog alltid vara en sorg, trots att jag var den som tog beslutet.
Men hjälp! Vilka tvillingliv vi har, ha ha… 😀 Och ja – det ÄR ju märkligt att personer som stått en så nära helt plötsligt inte ingår i ens liv längre. Jag kan också känna en sorg över det ibland, sakna honom som person. Men då var då och nu är nu, och jag tror man gör bättre i att fokusera på och uppskatta de mänskor man älskar och har i sitt liv i dag, än att tänka på det som varit. Men vem vet, en dag i framtiden kanske både du och jag har en fin kompisrelation med de här personerna, who knows? Kram! <3
SÅ fin du är!!! Tack!! Du är så himla hjärtligt välkommen att bli tatuerad hos mig, bara ropa!
Åh detta var ju himla intressant -det kan inte ha skrivits mycket om på bloggen (för den har jag ju benkoll på;) Är dock ingen poddare, som du vet, glad att du skrev här med. När träffades du och niklas i förhållande till ditt och exets break-up? Blir det verkligen ingeeeeen lustighet i känslor hos Herr Niklas när du skriver såhär tjusigt om en annan man? Väldigt fint skrivet hur som, känslorna kändes i min kropp <3
Har du förresten kikat in min nya webb-bebis? 😉 www.levareko.se
Kram
Hmm, nej jag kanske inte skrivit så mycket om detta? Vissa saker är lättare att prata om än att skriva, inser jag. Jag och Niklas träffades två år efter att jag och x bröt upp. Det första året grät jag mig igenom i princip, sorgen var så massiv. Sen hämtade jag mig något och dejtade loss rätt friskt ett år. Och sen träffade jag Niklas på en bar, och hittade hem. Blev knockad. Och är det fortfarande. Han är det finaste jag vet (förutom Igster då) och den bästa partner in life jag kan tänka mig. <3 Vet inte om han tycker det är jobbigt att jag skriver om X, jag har ju som sagt pratat mycket mod etta i podden och han lyssnar ju på varenda avsnitt. Men jag tror och hoppas att han är tillräckligt trygg i att jag tycker att han är grymmast på jorden, så att han pallar med lite ex-prat. Han vet att det förhållandet betydde väldigt mycket för mig, men så är ju livet. Alla har en historia, och alla har relationer bakom sig. Niklas också.Och Karin, shoppen är SÅ fin! HEJA DIG! 😀 Skitkul grej det här med auktionerna också ju, vilken rolig idé! 😀 Du e grym!
Gullis!! Tack för alla fina ord, SÅ himla glad att du är medlem hos oss. 🙂 Och tack för en ljuvlig lördag. <3
Hej bästa Vanja!
Jag minns att du & Jossan pratade om LGP-behandlingar i eran podd för flera veckor sedan och lovade att det skulle komma upp inlägg om det i din blogg. Nu kanske jag är sämst på att använda sökfunktionen men jag kan inte hitta något inlägg?? Är så nyfiken på LGP och vill så gärna läsa om era erfarenheter och tips!
Ha det superfint!
Jag tror du menar IPL? BÄSTE ever! Sorry, har inte hunnit skriva inlägget men det kommer, lovar! KUL att du e pepp! 😀