Jag flaggade ju nyligen för att en riktig underbaring till kompis är med i senaste numret av QX, nu finns tidningen ute och jag är SÅ stolt! Jonathan (i röd tröja) och två andra delar i reportaget med sig av hur det är att vara gay och växa upp i starkt troende mormonfamiljer. Att vara homosexuell är nämligen inte förenligt med att vara mormon (suck pust å STÖN). Vilket såklart inneburit en hel del bökigheter.

Det är ett jättefint reportage, och ett SÅ viktigt ämne att snacka om eftersom jag är övertygad om att många kan känna igen sig i vad de här tre berättar. För tyvärr finns det säkert en rackarns massa mänskor därute (unga som gamla) som inte vågar leva sina liv fullt ut och älska de de vill älska, av rädsla för vad deras gud(ar) (och i förlängningen familj och vänner) ska tycka.

Och just sånt här gör att jag blir rätt ordentligt trött på allt vad religion heter. Och ja, jag VET att religion också kan vara något fint som inger hopp, som sprider kärlek och som innebär gemenskap. Men just det här vansinniga uteslutandet, förbjudandet och skammandet är något som tyvärr också ingår, och som gör mig skogstokig. Nej, den enda religion jag någonsin kommer att bekänna mig till är den om KÄRLEK. Svårare än så ska det inte behöva vara, tycker jag.

Hursomhelst – väldigt fint och modigt av Jonathan och de andra att prata öppet om sin religiösa bakgrund och sin homosexualitet. Hoppas att de visar andra därute att det GÅR att vara sann mot sig själv, även om man är uppvuxen i en religion som förbjuder grundläggande delar av ens personlighet.