God morgon på er och Happy Monday! Eller URRRRRRK, som jag nog hellre skulle vilja säga just precis den här måndagen. Obs obs, ni som slunkit in hit till el bloggo för att få lite härlig vardagspepp: jag rekommenderar starkt att ni hoppar vidare till en annan sajt. För just nu har jag inte så mycket pepp att bjussa på. För i dag är en sån där dag.
Ni vet, en sån där dag, då man vaknar med halsontet från helvetet. En sån där dag, då man känner sig klubbad, besegrad och helt färdig – innan man ens gått upp ur sängen. En sån där dag, då man tittar ut genom fönstret och ser ett gråruskigt regnväder så intensivt att man allvarligt börjar fundera på att flytta till södra Frankrike.
En sån där dag, då hela lägenheten känns som ett enda stort kaos, och allt man ser är alla ofärdiga projekt överallt (hur GÖR folk för att hinna fixa fantastiska hem samtidigt som de bollar jobb, relation och familj?!). En sån där dag, då allt man vill är att krypa tillbaks ner under täcket, slippa allt ansvar för barn och jobb för att enbart kunna fokusera på sin egen ynklighet, en enorm godisskål och ett seriemaraton tills dess att man mår bra igen.
En sån där dag, då man tänker att det vore fasansfullt skönt att kunna ha ”ett vanligt” jobb där det gick att ringa å sjukanmäla sig, istället för att spela in podd (MÅSTE göras, vi har sponsorer som vi såklart inte kan svika), producera ett samarbete (deadline i dag), ratta mailen och allt annat som måste kirras för att alla viktiga bollar som jongleras inte ska falla platt till marken.
En sån där dag, då man blir vansinnig på tanken att detta är tredje veckan i rad med bara fyra jobbdagar pga röda dagar å annat, nåt som gör att man måste få in ÄNNU mer de dagar som man faktiskt kan arbeta.
Ja, ni hör ju – den här dagen har inte startat med fågelsång och solsken för min del. Men så är det ju ibland, och det är helt okej. Känns viktigt att visa att allt inte är happy clappy i min värld heller alltid.
Men. Nu har jag gjort mig en stor kopp finkaffe. Jag har stekt bacon, gjort äggröra, skurit upp en nektarin och tänt ett doftljus. Och ställt veckans leverans av överjordiskt vackra blomster från Bloem (bilden) bredvid datorn. Förhoppningsvis ammunition nog för att se till att den här dagen i alla fall inte blir sämre.
Jotack, skräpdagar har vi nog alla ibland… Inte kul!
Men jag måste bara säga att jag undrar vilken syn du har på det här med att ha ett ”vanligt” jobb, som att man bara skulle kunna ringa och sjukanmäla sig bara för att man har en dålig dag? Även som anställd har du ju på (de flesta) ”vanliga” jobb som anställd deadlines, saker som bara MÅSTE bli klara en viss dag, och som heller inte magiskt blir gjorda av nån annan bara för att en är sjuk. Visst, man har laglig rätt att sjukskriva sig om man är så sjuk att man inte kan arbeta, men den rätten och möjligheten har man ju även som egenföretagare. I alla fall om man verkligen är sjuk. Kanske inte om man bara har en skitdag. Det handlar väl helt enkelt om att planera arbetet på ett sånt sätt att man inte behöver göra saker sistan timmen före deadline (för då är det ju svårt om man helt plötsligt blir sjuk och gärna se till så att man inte gör allting ensam. Just det senare är ju svårt om man driver företag helt själv, men då är det ju än viktigare att man grejar det första å andra sidan.
Jag vet också att det kan vara tufft att driva eget företag, inget snack om det, men att man kan ha en låt-gå-attityd till arbetet bara för att man är anställd stämmer ju helt enkelt inte!
Tjena Helene, det var kanske klumpigt uttryckt. Självklart hajar jag att man har en massa måsten, ansvar och deadline som anställd. Men eftersom det enda ”vanliga” jobb jag någonsin haft (där jag varit anställd) var i en klädbutik så var det den typen av jobb jag tänkte på när jag skrev inlägget. Sen vill jag gärna understryka att jag inte bara ”hade en skitdag” utan var sjuk, är fortfarande sjuk. Och vad gäller min planering så är den så bra som den kan bli, men att spela in en podd varje vecka är inte något man kan flytta på några dagar om man blir sjuk, den måste liksom spelas in ändå. Och ja – jag driver de flesta saker i mitt företag ensam, eftersom jag ÄR företaget. Ingen annan kan skriva mina inlägg, plåta mina bilder, gå på mina möten. Så den grejen är också svår att undvika. Ledsen om du på något sätt kände dig förminskad av sättet jag uttryckte mig på, det var inte meningen. Men det blir också omöjligt för mig att ta höjd för alla eventuella missförstånd eller texttolkningar i samtliga inlägg som produceras i bloggen varje dag, varje vecka, varje år. Jag litar på att ni som läser känner mig så pass väl att ni förstår det, och att ni också förstår att jag aldrig vill någon illa, även om jag inte lyckas uttrycka mig 100% klanderfritt 100% av gångerna.
Hej hej!
Nej, jag kände mig inte det minsta förminskad, kände inte att jag hade nån anledning att ”ta åt mig” av något, och det var heller inte riktigt min mening att min kommentar skulle låta så!
Jag har bara reagerat på, nu och vid andra tillfällen, att ni ganska ofta pratar om att ni har så himla mycket att göra, det är så mycket projekt och olika bollar i luften etc, och att det ibland låter som att ni tänker att ni är de enda som har mycket att göra. (När jag skriver ”ni” här så menar jag såklart dig o Jossan, för jag lyssnar ju på podden!)
Eller egentligen tror jag inte att ni tror att ni är de enda som har så mycket att göra, för det är nåt jag hör i många poddar som jag lyssnar på, där olika typer av entreprenörer pratar. Och jag tror att det beror på att många egenföretagare kanske inte har så mycket erfarenhet av att vara anställd, den erfarenhet en har kanske är nåt extraknäck på Pressbyrån eller så, och då tror en kanske att det alltid är så när en arbetar som anställd. Men min kommentar är nog egentligen lika mycket riktad till en massa andra människor, och inte nödvändigtvis till dig. Du råkade liksom bara vara den där droppen som fick bägaren att rinna över, även om bägaren egentligen var full av en massa andra personer redan. 🙂
Jag har aldrig drivit eget (men har sett det på nära håll i och med att min man hade eget företag i ganska många år) men jag har heller aldrig haft ett jobb som jag inte känt ett jättestort ansvar för och som ibland innebär att jag också måste jobba hemifrån fast jag är sjuk. Men jag har också varit så sjuk att det helt enkelt inte GICK att jobba, och då fick saker helt enkelt lösas på annat sätt, och konstigt nog gick det bra det med! Jag skulle aldrig vilja ha mitt liv annorlunda, jag är så nöjd med min tillvaro där jobb är jobb och fritid är fritid. Jag beundrar din linje att se till så att jobbet är så roligt att du aldrig behöver ha semester från det (minns inte exakt hur du sagt, men nåt åt det hållet), men det är inte för mig. Jag älskar att jobba, men jag älskar att vara helt ledig också!
Äh, jag vet inte vad jag ville säga med det här, bara att jag kanske tröttnat lite på att höra om hur mycket alla har det jämt (det känns lite… 2012). Och jag läste det här inlägget som lite åt det hållet. Och tolkade det mer som att du hade en skräpdag snarare än att du var sjuk (fast jag vill inte dissa skräpdagarna, såna har man ju ibland och det är ju jättesegt!) Nu när jag läser igen så tolkar jag det kanske inte exakt likadant. Och ibland kan man ju typ vilja sjukskriva sig från sitt liv, sitt jobb, sina barn, sin partner, en dag bara för att man är trött eller sjuk och bara vill ligga hemma i sängen och kolla på Mad Men eller nåt. 🙂 Även om man vet att det inte går och även om man egentligen inte vill ha sitt liv annorlunda.
Krya på dig!
Hörru – TACK! Blev så himla glad av ditt välskrivna och genomtänkta svar, det gör liksom så himla mycket när man känner att det blir en dialog, snarare än att någon säger något som hen stör sig på – jag tar mig tid att försöka svara på ett rimligt sätt – och jag får tystnad tillbaka. Så är det i 99% av fallen om det är något som är liksom lite ”negativt” i kommentaren. Den som kommenterar vill mest säga att jag är dum på det ena eller andra sättet, och när jag lägger ner energi på att försöka förklara hur jag tänkt så orkar/vill den andra personen liksom inte engagera sig mer. Vilket gör att det känns som att det inte finns en vilja att lyssna och vara öppen för en alternativ förklaring, utan endast ett mer negativt synsätt där man mest vill böla lite. Sånt gör mig så trött. Men när någon (som du :-D) tar sig tid att svara, tänka och skriva på ett sätt som gör att det blir ett ytbyte – då blir jag SÅ glad! 😀 Då är det liksom någon som orkar engagera sig, och det uppskattar jag enormt. Känns som att det är viktigt att förstå VARFÖR man får kritik, och då kan folk ibland ju behöva förklara sig lite närmre, annars kan hela ”diskussionen” kännas bortkastad. Oj vad jag svamlar, ville egentligen mest tacka för att du tog dig tid att förklara ditt synsätt – som var intressant! Och jag kan hålla med att det nog generaliseras en hel del vad gäller både entreprenörskap och anställningar. Har nästan inga vänner som driver eget, de är alla anställda, och maken till dedikerade och ansvarstagande och extremt hårdarbetande mänskor har jag knappt sett. Så visst hajar jag att det är så även när man inte är sin egen chef. Hade liksom en allmän tröttna i hela mitt system som gick ut på att jag i sjukdomsdimman surnade till över att känna så stort ansvar (jag har sen ett år tillbaka varit den enda som dragit in pengar i vår familj eftersom Niklas jobbar med Babyloonz som ännu inte är lönsamt men förhoppningsvis kommer att bli), och vi behöver ju pengar till två löner varje månad + pengar att investera i Babyloonz. Och i början av veckan kände jag en trötthet över det. Därav den lite bittra tonen kanske. Oj vad långt det här blev. Men hursomhelst – tack igen för ett välformulerat svar, och jag tycker det är grymt att vi båda hittat de sätt som vi vill jobba och leva på. Heja oss!
Kunde lika gärna varit jag som skrev detta.. haft en riktig skitdag idag. Tröstar mig med att imorgon är en annan dag, dåliga dagar går också över och tacka f*n för det <3
Så många gånger din blogg fått mig på bra humör och sprudlande lycklig, så är de dags att ge tillbaka. Du är grym och att du ger oss verkligen av en rutten måndag gör dig bara mer grym! Du är en super tjej! Glöm aldrig det! Kram på dej
Har heller aldrig fattat hur ”folk” hinner med att ha grymt fina hem samtidigt som de har småbarn, heltidsjobb och saker att fixa. På riktigt – i vilken ände betalar de priset? Är de vakna hela nätterna och piffar/tvättar/städar eller är de på väg in i väggen (utan att säga nåt om det)?
Det är okej att ha en skitdag. Acceptera. Gråt. Ät mat som får dig att må bra. Andas.
När jag har sådana dagar försöker jag se det hela ur ett metapersperspektiv liksom.. ”jaha nu har jag en sån där dag som jag kan se tillbaka på sen och tänka att då jävlar bet jag ihop och det gick över och nu är det bra”. Nästan romantiserar skiten i förhand? Låter jäkligt flummigt men det brukar funka liiiite iaf! Hoppas det vänder snart! Njut av din kaffe och tänk vad skönt det är när du rivit av de där mest panikiga jobben!
… Plus att det typ är pissväder och man sitter med stickad tröja och typ fryser i juni? ibland har man sådana där dagar, då tycker jag man får vara EXTRA snäll mot sig själv. Typ ta en minut i taget. Köpa lösgodis att mumsa på medan man jobbar, och tänka att det är inte så många timmar kvar tills dagen är över, man får sätta sig i soffan och se serier och sen sova och imorrn blir ALLT BÄTTRE. <3
Skitdagar är aldrig kul. Bryt ihop (vilket är full tillåtet) och kom igen. Hoppas det vänder under dagen. Jag tror på dig för du är grym. ❤️ Ledsen att kag inte kan levera rosa balonger men här kommer några röda som kanske kan lyfta din dag lite ?????
Jag kände också så när jag vaknade imorse, och jag är ledig idag haha. Nej men det är okej att känna sig trött och nere, man får ha såna dagar. Hoppas att dagen vänder och blir bättre senare <3 Och det där var en väldigt fin blombukett måste jag säga!
Jag hejar på dig! Massa pepp och kärlek ❤️❤️