Okej, nu kör vi veckans Helgen I Bilder-inlägg, bättre sent än aldrig heter det ju. Efter vår sedvanliga frulle på Urban Deli i lördags slank jag till min nageltjej och gjorde shellack. Brukar ju göra det varannan vecka. Har kört på vita naglar de senaste två gångerna, så nu kände jag för färg. Slog till på en orangeröd variant som kändes somrig och härlig. Blev supernöjd!
När jag var klar tog jag och mina nya naglar oss till Nytorget 6, eftersom jag ville plocka upp ett ex av den här snajdiga tidningen. Den kom som en bilaga i DN för några veckor sen, men det missade jag.
Varför var det så viktigt att ha ett ex av denna tidning då, kanske ni undrar nu?
…för att JAG VAR MED I DEN såklart! Woohooo! Jag blev intervjuad i tidningen i egenskap av superstammis på Nytorget 6, och givetvis ville jag ha ett eget ex till skrytpärmen här hemma. Tycker intervjun blev jättefin. Att jag sen blev omdöpt till Vanja WICKSTRÖM får väl vara ok.
Sen plockade jag upp min goda groda, och vi gick på playdate med en av mina kompisar och hennes kiddo. Vi hängde i Bleckan (bästaste parken!), och Iggy vågade sig för första gången på den här mackapären. Det var stor succé, som synes. Han ville aldrig gå av.
Min kompis har även två äldre kids, som spelar vattenpolo. Så efter Bleckanleken hakade jag å Igster på till Eriksdalshallen för att spana in SM i vattenpolo där hennes kids var med. Vi var SÅ impade – vattenpolo måste ju vara mest krävande sporten EVER? Trampa vatten konstant samtidigt som man ska fånga bollar, simma, tacklas och göra mål. Phu. SÅ duktiga kids alltså!
Vi satt på läktaren och hejade på. Och balanserade upp all sportyness inne i hallen genom att äta fett, i mängder. Här åker en liten pommes in i munnen.
Och här går vi loss på friterad kyckling. Nom nom.
När klockan hade blivit tidig eftermiddag lämnade vi vattenpolo-SM och gick och köpte blommor. Iggy hjälpte mig att välja bukett, och visst blev det fint?
Vi kirrade även ett kort. Detta skulle vi presenta min syster Stina med. Och eftersom hon är familjens baby fick hon ett kort där det stod Baby Love, gölligt tycker jag.
Vi satte oss på tuben och åkte till moster Mini, som hon också kallas. På tuben råkade vi ut för en hjälpsam medpassagerare som var väldans orolig över att Iggy skulle trilla ner på golvet när tåget ryckte till. Jag fick nogsamt förklara att jag har benkoll och sitter redo att fånga upp honom på nanosekunden om tuben kränger, att jag uppskattar omtanken men att jag har situationen under kontroll. Och att Iggy är väldigt stolt över att kunna sitta aldeles själv på sätet, att det är en viktig grej att få göra just nu.
Intressant det där alltså, med mänskor som liksom tror att man skulle låta sitt lilla goda barn trilla ner på golvet. Jag förstår att det handlar om oro för barnet, men det GÅR liksom inte att INTE känna sig en smula kränkt när man bli ifrågasatt på det där viset. För det är ju faktiskt det man blir. Folk ifrågasätter ens kompetens som förälder.
I vintras var det en man som stoppade mig på gatan och frågade om inte Iggy skulle ha vantar på sig. ”Ja, försök du att få på honom vantar”, svarade jag. För det var nämligen en OMÖJLIGHET. Och GIVETVIS hade jag och Niklas koll på vår unges händer, kände på dem med jämna mellanrum för att se att de var ok. Men DET GICK INTE att få på ungen vantar, så var det bara. Han tokvägrade.
Och jag hajar absolut att man känner att man behöver ingripa om man ser ett barn behandlas illa, det skulle jag också göra. Men SÅ hemsk ser jag väl inte ut? Ser jag verkligen ut att vara så oansvarsfull? Är det det lila håret kanske?
Jag tycker i alla fall att man kan reflektera en gång innan man dyker in i en fullkomligt okänd familj och ifrågasätter hur de tar hand om sitt barn. Morr.
Nåväl. Vi kom hem till moster Stina (utan att något barn trillat ner från något säte och skadat sig på vägen), och där var det festfixat. Hon fyllde 25, woop woop!
Förutom ballonger och trevliga mänskor fanns där en massa gott att gå loss på. Som popcorn till exempel.
Och kladdkaka! Mums!
Jag hittade några fina bilder på vår pappa som Mini har i sin lya. På den här bilden var han väl strax under 20.
Och här några år åldre. Så himla fint att se sina päron som unga tycker jag. Bli påmind om att de liksom inte ”bara” är mamma och pappa, utan egna mänskor med egna historier och liv. Förstår ni vad jag menar?
När vi kalasat klart hos moster Mini slank Iggy och Niklas ut till farmor Barbro på middag, och jag spenderade min kväll med att ratta inför söndagens Josefin & Vanja-loppis. Såhår såg det ut i vårt källarförråd där jag röjde runt en del. Förutom en massa klädskatter fanns där en gigantisk lejondräkt. Frågor på det? (Kan avslöja att lejonet är tänkt att användas i ett Babyloonzprogram inom kort.)
Söndagsfrullen intogs på…URBAN DEEELIIII såklart! Såhär lycklig var Iggy när croissanten traditionsenligt hade trollats fram.
Och såhär olycklig blev han när la papa försökte kombinera croissantätandet med en puss. Man får inte störa när det ska snaskas croissant, liksom.
Resten av dagen ägnade jag mig åt vår loppis, som var SÅ RACKARNS ROLIG! Maaaassor med folk kom och gjorde grymma fynd och gav en massa härlig energi. Ett separat inlägg om den kommer i morgon. Världens mysigaste söndag!
Medan jag loppade, så hängde Iggy med kusin Ruben. Han och faster Oliven stannade kvar hos oss på kvällen och käkade middag. Och sen hade kussarna hopprace i Iggys rum. I sina jamaser. SÅ goda! Kolla händerna…jag dör.
Efter att kidsen slocknat kröp jag å NIklas upp i soffan och tittade på den här dokumentären som verkligen kan rekommenderas. Hittas på Netflix. Det var vår helg i bilder det!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
