Vanja Wikström

Både jag och Jossan pratar ju ofta om vikten av att försöka gå genom livet med rosa glasögon på sig. Med det menar vi att man hela tiden ska leta efter det som är bra, och fokusera på det. Se glaset som halvfullt, ni vet.

När Jossan nyligen fick möjlighet att designa ett par egna glasögon och solglasögon tillsammans med Nividas, valde hon därför att göra dem i rosa, just för att man bokstavligen ska kunna gå genom livet med ett par rosa glasögon på näsan. Älskart!

Jag har solglajerna, och tycker de är så himla, himla fina. Den perfekta rosa färgen! Blev också glatt överraskad att man får med en FIN putsduk i asken. Har ofta funderat kring varför putsdukar är så fula. Men hos Nividas är de snygga alltså, bra vardagsglädjepoäng.

Glajerna är också celebrity approved som ni ser; min favvo Drew Barrymore (som Niklas för övrigt tycker jag är lik, håller ni med?) är också ett fan!

Så stolt över driftiga Jossan som kirrar den här typen av roliga projekt!

Glajerna finns som sagt både som vanliga glasögon, och i solisvariant. Mwwaaaah!

Okej hörrni, är ni redo för ett hallelujamoment? I snart tre års tid har ju lovat att göra en video där jag visar er hur jag lockar håret med plattång – och NU ÄR DEN HÄR (se längst ner i inlägget)! Jag har ÄNTLIGEN levererat, wooohooo!

Genom åren har jag fått så sjukt mycket frågor om just mina lockar (tack å bock, tar det som en finfin komplimang) och i videon har jag gjort en utförlig guide där jag visar precis hur det går till – från det att mitt hår är nytvättat och spikrakt, till det färdiga resultatet.

Såhär ser det ut när håret är klart! Att locka håret med plattång är easy peasy, och det går SNABBT. Man behöver bara lära sig tekniken, så har man fräsiga lockar på nolltid.

Håret bakifrån! För er som undrar vad jag använder för verktyg så är det en styler från ghd. Har skrivit ett blogginlägg som hittas här om varför jag tycker just det verktyget är så himlans bra.

Just min plattång är en limited edition (ghd släpper en kollektion till förmån för bröstcancerforskning varje år, och jag har en sån), men här (annonslänk) hittar ni en som är precis likadan, fast bara i en annan färg.

Snajdi snajdi! På fredag ryker håret, så jag får passa på att götta mig så mycket jag kan i mina långa lockar dessa sista dagar…

[youtube id=”MOWNCVpI5SI”]
Här är videon! Jag har försökt göra den så pedagogisk jag bara kan, steg för steg. Och hörrni, nu när jag äntligen lyckats få till den efterlängtade ”Locka håret med plattång”-guiden skulle jag vilja fråga er:

1. Var den som ni ville ha den, eller saknade ni något?
2. Skulle ni tycka det vore kul om jag gjorde fler såna här guider? Och i så fall, vad skulle ni vilja se?

Tack hörrni, för finfin respons på ”helgen i bilder”-inlägget. Blir så glad när ni blir glada ju. Här kommer ett lite mer otippat inlägg kanske, men hittade några så roliga bilder när jag gick igenom alla bilder i GlamMom´s dropbox inför försäljningen som jag bara MÅSTE visa er.

Vi använde ju mig som lite av en reklampelare för GlamMom´s gravidkläder, och nu kommer jag bjussa på tre bilder som hamnade på glammis-Inspirationstagrammen när det begav sig.

Ovan: yours truly i vecka 37. Sportandes våra gravidleggings (som för övrigt var SÅ sköna, använde dem en evighet även efter preggofieringen), som jag dessutom modellade på sajten (de frilagda bilderna). Som ni ser hade jag samma mössa då, som i år. Den enda som går på mitt enorma huvud.

Här är jag igen, en vecka senare. Gravid i vecka 38 alltså. Iförd Glammis-jeans och vår gravid/amningströja som sålde som smör (den var verkligen SÅ bra, har dessvärre slutat tillverkas). Sjukt otippat att jag hade kavaj. Det har jag ju typ…aldrig.

Sista bilden, och förmodligen också sista outfitbilden på mig som preggo. Gravid i vecka 39. Den är tagen den 26:e januari 2014, tre dagar senare hade Iggy joinat vår familj.

När jag tittar på de här bilderna minns jag hur bra jag trivdes med den där magen. Jag kunde liksom inte TÄNKA mig en kropp UTAN mage igen. Det kändes bara vanvettigt. Nu känns det lite tvärtom ha ha.

Och hörrni – HUR SABLA SJUKT är det inte att Iggy faktiskt LÅG därinne? Livs levande och alldeles färdig. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger folk föder barn här i världen, jag KAN liksom inte vänja mig vid miraklet att det faktiskt går att PRODUCERA en annan mänska. Med en alldeles egen liten personlighet, och en alldeles unik liten själ. Crazy bananas.

När jag tänker på det (att jag och Niklas faktiskt producerat Iggy, som är en egen person med allt vad det innebär) så känner jag en sån glädje inför familjer som är sådär megastora, och som har en rackarns massa barn. Jag kan tänka mig (?) att en del av anledningen till varför man skaffar så många, just är fascinationen över vem som ska komma ut nu? Vad är det för liten person vi producerat den här gången? Så sabla coolt.