Ja men god morgon på er! Jag inleder denna dag med några bilder som Jossan tog på mig i onsdags. Blir ett sånt där kombinerat Momspo / snickesnack-inlägg, ni vet.

Ville mest uppdatera lite kring hur det känts på stressfronten. Trodde ju i början av veckan att Iggy var frisk, och att han skulle gå tillbaks till föris. Men nej. Febern kom tillbaka och det slutade med att han inte var på föris en enda dag den här veckan. Vilket innebar att mina jobbmöjligheter har varit extremt begränsade.

 

Som sagt så har jag verkligen planerat in i underkant vad gäller saker att göra. ”Måsten”. Och OJ vad glad jag är för det nu. För HELA arbetsveckan försvann, i princip. Jag och Niklas har delat upp dagarna så att man i alla fall har fått en stund att jobba varje dag, vilket har varit skönt.

Mitt mål för 2017 är ju att aldrig behöva känna stress, och den här veckan har verkligen pushat mig på den fronten.

 

Vi bryter av stresspratet med lite Momspo:

Pjucks / Zara
Jeans / Lee
Blus / Indiska
Kofta / Mango
Hår / Väldans snart väldans mycket kortare
Väder / Redigt sketväder rent ut sagt *brrr*

 

Armparty från Caroline Hjerpe, Pilgrim och Dyrberg/Kern.

 

Som sagt, den här veckan har varit lite av en utmaning. Att hålla huvudet i schack när man utsätts för såhär pass koncentrerad jobbminskning (i brist på bättre ord) har inte varit helt lätt. För även om jag sett till att jag har mycket, mycket mindre Måsten än normalt, så har jag ändå saker som Behöver Bli Gjorda.

Men då har det varit oerhört skönt att öppna kalendern, titta på de punkter som jag liksom inte KAN skjuta på – och upptäcka att de faktiskt inte är så många. Pjuh. De grejer som verkligen har behövts göras denna vecka (poddisen, samarbeten, ett Babyloonzmöte) har jag hunnit – UTAN ATT STRESSA.

Några gånger har det varit nära ögat dock. Jag har känt hur huvudet har börjat surra. Hjärtat bärgat pumpa. Men då har jag tagit några djupa andetag, plockat fram kalendern igen och upptäckt (återigen) att DET ÄR INGEN FARA. Jag hinner! Med god marginal. Utan. Att. Stressa.

Det känns nästan som om universum liksom VILLE sätta mig på prov. För att få en sån här vecka, preciiiiiis när alla är tillbaka på jobbet och alla prylar ska dra igång – det kunde ha blivit tufft. OM jag hade tryckt in för mycket i kalendern.

Så att jag tog mig igenom denna vecka med stressfaktorn i schack – ja, men det är faktiskt ett redigt gött betyg till att jag hittills gjort ett ganska bra jobb, på att sätta hälsan främst. Jag lär mig. Det tar sig, sa mordbrännarn.