När jag var pÃ¥ akuten nyligen hade jag ju exakt noll mottagning i min telefon. Detta grusade snabbt alla förhoppningar om att kunna spendera väntetiden den natten med att lyssna pÃ¥ poddar, som jag hade tänkt. Men dÃ¥ hittade jag ett annat sätt att roa mig…
…jag gick nämligen igenom alla bilder i min mobil. Yes, ALLA! Tanken var att jag skulle rensa bildbiblioteket, och en del resning blev det. Men framförallt drunknade jag i minnen.
Varje gång jag får för mig att rensa mitt bildbibliotek finns det nämligen ett gäng bilder som jag aldrig förmår mig att radera. Gång efter gång, år efter år ligger de kvar. Och givetvis finns det anledningar till varför jag aldrig tar bort dem.
I det här inlägget tänkte jag visa er nÃ¥gra av dem, och berätta varför just dessa foton fÃ¥tt stanna kvar sÃ¥ länge. Ãr ni med? Nu kör vi!
Det här är den bild som ligger allra först av alla mina bilder. Det är Niklas, som ni ser. Bilden är tagen i badrummet i vÃ¥r gamla lya, i juni 2010. Anledningen till att jag aldrig raderat den här bilden är helt enkelt för att jag tycker Niklas är FÃR JÃVLA SÃT pÃ¥ den. Kolla blicken! Oj oj oj…
Den här bilden är tagen kl 13:43 på julafton 2010. Jag var på väg hem till min pappa där julen firades det året. Tog en selfie på vägen, tror att jag kanske skickade den till Niklas?
Har sparat den av tre anledningar:
- Sà kul att minnas mitt långa hår, det var ju Sà långt?
- Denna enorma mössa alltså. Väldigt trendig omkring 2010 (minns ni?), men ser mest rolig ut tycker jag. Niklas hade en likadan, vi köpte dem på Zara har jag för mig. Vi var nog en lustig syn på Söders gator när vi strosade fram i våra enorma fuskpälshuvudbonader.
- Vid den här tiden hade jag inte börjat färga håret rosa på egen hand än, men jag hade bett min frisör fixa rosa slingor på mig. Det såg ut såhär, och jag älskade det.
Det här är jag, nåt år eller två gammal. Bilden hänger på kylskåpet hemma hos min pappa och jag har plåtat av den med mobilen. Tycker ljuset i den är så magiskt.
Här har vi Niklas igen. I egengjorda kalsipper som, som ni förstÃ¥r, var väldigt uppskattade och givetvis dokumenterades. Ãven denna bild är frÃ¥n 2010, tagen i gamla lyan.
Den här bilden skickade min syster till mig pÃ¥ sms för ett antal Ã¥r sen. Jag sparade ner den och har aldrig kunnat förmÃ¥ mig till att ta väck den. Det är min bror, min syster och jag, omkring 1993/1994. Vi befinner oss pÃ¥ tunnelbanan, vilket är en rätt märklig plats att fotografera pÃ¥ tycker jag. Det här var ju innan de digitala dagarna, sÃ¥ det är ”ett riktigt” kort. Undrar varför vi tog en bild pÃ¥ tunnelbanan?
Hursomhelst, jag var runt 16 bast och hade permanentat hÃ¥r. Och snedbena – sÃ¥klart. Den har hängt med sen lÃ¥gstadiet. Tror att jag inte vill radera bilden, eftersom jag nästan inte har nÃ¥gra bilder alls pÃ¥ oss tre tillsammans. När bilden togs hade jag redan hunnit flytta hemifrÃ¥n, och min bror bodde hos vÃ¥r mamma. Min lillasyster hos vÃ¥r pappa. SÃ¥ det var inte sÃ¥ ofta det fanns tillfälle att fÃ¥ oss alla tre pÃ¥ samma bild. Bra att nÃ¥gon passade pÃ¥, där pÃ¥ tunnelbanan. Undrar vem det var som tog bilden, pappa kanske?
På tal om pappa, så är det här en bild jag heller aldrig vill ta bort. Såhär såg han ut, någon gång i mitten av 70-talet. Jag är äldre i dag, än vad han var när den här bilden togs. Så märkligt. Tycker ni att vi är lika?
Den här bilden är en del av min företagshistoria, och därför har jag aldrig raderat den. Datumet var 3:e februari 2011. Jag och Malin hade precis bestämt oss för att starta GlamMom.se och arbetade febrilt på vår affärsplan samtidigt som vi jobbade extra i Niklas klädbutik.
Vansinnesnoggranna som vi var, så beställde vi hem prover på alla amningsbhar vi funderade på att köpa in så att vi kunde kolla kvaliteten på dem innan vi började lägga beställningar. Här hade vi precis packat upp provet på modellen Amber Plum. Till vår stora glädje var den sjukt snygg och rackarns bekväm, och vi kände att den skulle bli en hit.
Nästan på dagen fem månader efter att den här bilden togs, lanserade vi GlamMom.se. Och under de fem och ett halvt år som webbshoppen funnits, har Amber Plum konstant varit en riktig storsäljare.
Sista bilden frÃ¥n minneskavalkaden fÃ¥r bli denna. Tagen i oktober 2010, pÃ¥ en av mina bästa vänners bröllop. à terigen – sÃ¥ mycket Hà R! PÃ¥ bÃ¥de mig och Niklas.
Det var ett vansinnesvackert bröllop. Jag sjöng under vigseln och var toastmadame på middagen. Hade skitkul, och jag och Niklas dansade som tokar minns jag. Får så mycket bra minnen och fin energi av den här bilden. Så den kommer nog också bli en sån som liksom alltid får stanna kvar i mitt bildalbum.
Ok, det var det hele. Vad säger ni, var det här skoj? Om fem personer eller fler säger ”Meeeer!” i kommentarsfältet, sÃ¥ kör vi ett till sÃ¥nt här inlägg, där vi rotar vidare bland mina gamla mobilbilder…