Men HJÄLP. Jag gick igenom lite bilder häromdagen, och såg nåt som fick mig att haja till. BIG TIME. Jag såg nämligen denna bild:

Såhär såg det ut i vårt vardagsrum för bara ca två månader sen. VANSINNE ju! Så kalt, så mysigt, så ohärligt! Hur har vi kunnat leva i detta?!

Såhär ser det ju ut nu (fast tom ÄNNU lite mysigare eftersom vårt skåp även är på plats inne i vänstra hörnet sen några dagar tillbaka), och det är en sån enorm skillnad! Det HÄR är ett hem, bilden ovan är bara en lya.

Jag blev så ställd av bilden på vårt kala hem, det fick mig liksom att inse hur hemmablinda vi har varit det senaste året. När vi flyttade in hade vi massor av energi; vi renoverade, målade, la golv. Sen tog vi slut, och inredningsinsatserna blev inte så många.

Högst förståeligt såklart, men vi som ändå ÄLSKAR inredning, som tycker om att boa och ha det mysigt. HUR har vi kunnat ha det så kalt så länge? Vi kikar igen:

GAAAAAAAH! Det är som en skräckfilm. Ni kanske tycker att jag överreagerar, men bilden ovan stämmer liksom inte alls överens med hur jag ser på mig själv, mitt hem och mitt inredningsintresse. Därför blir det så knepigt att få svart på vitt hur det verkligen har sett ut – och det känns på riktigt lite läskigt att vi varit så hemmablinda och knappt reflekterat över det.

Nej, det här är VI. Mysigt, färgglatt och personligt. Motsatsen till kalt och naket. Hua. Ja, jag blev helt enkelt lite ställd över hur hemmablinda vi varit – och finns det fler fronter i livet man är lika blind på? Hjälp. Inte utan att man undrar ju.