Fina ni! Först och främst – TACK för all pepp (och för alla röster, gulle er!) på inlägget om Zalando Style Icons! Jag blir SÅ glad! Jag blir verkligen in i själen tacksam för att ni tar er tid att rösta, så himla, himla fint.

Men! And now for something compleeeetely different, som Montysarna skulle sagt: min helg. Den har varit fullare än fullast, så jag har hunnit ta exakt noll bilder. Därför får detta inlägg illustreras av diverse gammelbilder och skärmdumpar från Snappis.

Min helg gick från det deppigaste deppiga, till det peppigaste peppiga. På fredagkvällen var jag HELT SLUT. Efter två veckor som varit så intensiva att jag knappt orkade ta mig igenom dem ville jag BARA sova. På lördagen var det ju inbokat en livepoddis på Social Media Party, och på söndagen en loppis på mitt och Jossans nya kontor, så på fredagen behövde jag verkligen tanka energi i form av sömn.

Men grodan var INTE med på noterna. Han somnade inte förrän HALV FUCKING ELVA på kvällen…! Då var jag i upplösningstillstånd. Vår unge är dessutom REJÄLT igång ända fram tills 30 sekunder innan han somnar, så det var inte tal om nåt kvällsmys i soffan inte. Nej, det var leka med plastdjuren, bygga lego, åka motorcykel, hoppa i soffan, spela gitarr, spela fotboll NÄR DET ENDA MAN VILL ÄR ATT SOVA. Vidrigt.

Till slut låste jag in mig på toaletten – och grät. Jag grät för att jag fick panik av att inte få gå och lägga mig, när allt jag velat göra sen kl 20.30 var att sova. Fick panik av att inte få vara för mig själv. Fick panik av att inte få bestämma över min egen kropp och min egen tid.

Fick panik av att jag aldrig någonsin kommer kunna skaffa ett till barn – bara tanken på att ha en bebis utöver Iggy fick det att krypa i skinnet på mig. Tänk exakt samma scenario – PLUS en bebis? Usch. Och ändå vill jag kanske ha ett barn till, och kan inte vänta hur länge som helst. Blev ännu ledsnare, sorgligt, sorgligt.

Nej, fredagkvällen var som ni hör ingen hit. Allt kändes mer eller mindre hopplöst, och efter en rätt intensiv lördagsmorgon + en natt med i princip noll sömn pga hostig groda var en livepoddis ungefär det sista jag ville göra. En extremt segdragen taxiresa dit (pga olika byggen tog det 45 minuter att ta sig från Söder till Östermalm!) gjorde att jag å Jossan slank in på Social Media Party exakt 7 minuter innan vi skulle upp på scen och podda. Phu. Peppen var väl sisådär, om jag ska vara ärlig.

Jossan hade sovit 2 timmar och var också trötttrötttrött. Det var ett riktigt Make It Work-moment, kan man säga. Men. Så hände nåt magiskt. När vi kom in i salen där vi skulle podda och såg att det var fullt med folk (som satt och väntade på oss!) fylldes vi av en sån enorm tacksamhet, energi, glädje och pepp – och sen KÖÖÖÖRDE vi!

Och det var MAGISKT. Livepoddisen måste få ett eget inlägg, för jag vill säga så mycket om denna helt fantastiska upplevelse. Om jag å Jossan befann oss på minus tio energimässigt när vi skulle börja, så var vi på plus en miljard när vi var klara. Denna livepoddis var bland det roligaste jag någonsin gjort, och jag är bara så enormt tacksam att jag fick möjlighet att vara där och uppleva det. Mer om detta senare. (Bilden är en suddig in the moment-selfie som vi tog med publiken under poddisen.)

På söndagen var det dags för min och Jossans loppis. Även denna förtjänar ett eget inlägg, och även denna upplevelse var tamejtusan MAGISK. Det kom MÄNGDER med folk, vi träffade så många underbaringar som sa så fina saker, vi fick inflyttningspresenter av poddislyssnare (!) och vi hade SKITKUL!

Och anledningen till att både lördagen och söndagen blev så fantastiska är de otroligt fina mänskor som vi fick möjlighet att träffa dessa båda dagar. Och deras energi, glädje och pepp slank över till oss – och om jag får vara en smula löjlig nu så kändes det faktiskt som om hela helgen var en enda stor glitterboll av kärlek, energi, GRLPWR och überpepp!

Så att gå ifrån att gråta ensam på toaletten och se allt i svart, till att dränkas i kärleksglitter var verkligen en rejäl resa. Och jag är så innerligt glad att jag fick vara med på den.

Tack vare det jag fått uppleva i helgen känns återigen ALLT möjligt (kanske tillåmed en bebis, någon gång i framtiden) och jag är verkligen sprängfylld med glädje över alla fina saker jag får vara med om. Tack vare ER som läser, lyssnar och följer. I love you!

Att sen få däcka i soffan på söndagskvällen (med en Iggy som behagade somna innan kl 21.30 till och med), mumsandes exotic snacks, tittandes på en dokumentär med Niklas i soffan var himmelriket. Från rejäl depp till überpepp den här helgen alltså, Vilken resa. Nu är jag SÅ REDO för den här veckan!