Sent omsider (en halvtimma kvar!) – happy clappy PODDISDAG! Den här veckan pratar jag å Jossan om nåt som ligger oss extremt varmt om hjärtat – kvinnliga förebilder! Varför de behövs, hur de faktiskt kan få oss att förbättra vårt mående och förändra hela våra liv, vilka förebilder vi själva har – och hur vi ser på att VI på något sätt faktiskt har blivit förebilder vi också.

Vi pratar om hur VIKTIGT det är att hitta brudar som får en att inse att ALLT ÄR MÖJLIGT. Och det behöver såklart inte vara Beyoncé, det kan vara den där härliga tjejen i klassen/någons syrra/jobbkompisen/bloggaren/författaren/vem som helst som är inspirerande. Att rensa sitt liv och sina flöden från sånt som får en att känna sig begränsad och förminskad pratar vi också om.

Jag berättar dessutom att jag spenderade hela måndagen med mitt ex´s systers familj. Hon fick syn på mig utanför ICA här i lilla Hova (där jag just nu befinner mig för en mamma/groda-vecka hos min mamma), tvärstannade bilen och sprang ut och kramade mig. Vi har knappt setts sen jag och exet breakade för snart 15 år sen, och det var fantastiskt att träffas. Hon var ju min familj i 7 år, och sen försvann hon och resten av den familjen i samband med att jag och exet gjorde slut. Så som det ju ofta blir.

Så himla fint att få ses igen, och det här med the loop of life alltså… Anledningen till att hon var i lilla Hova var för att hon tagit över sin (och alltså även mitt ex) farföräldrars sommarstuga precis i närheten. Hon bjöd över oss dagen därpå, så jag, mamma och grodan hängde med henne och hennes underbara lilla familj hela dagen.

Vi badade, fikade, lekte med kidsen (som lekte som tokar med varandra) – och pratade om gamla tider såklart. Och att sitta i det där mysiga huset och äta Klings glasstårta med henne och hennes barn var smått surrealistiskt. Samma hus bodde alltså exets farföräldrar i när de var vid liv, ett hus han och jag jagade parabolantenn till för 15 år sen, som hans farmor och farfar skulle få i julklapp.

Och nu satt jag i samma hus och fikade med hans syster, medan mitt barn lekte med hennes. Ett barn jag fått med en annan än honom. Livet allstå. Tänk om någon sagt det till mig när vi var på parabolantennsjakt för ett och ett halvt decennium sen.

Hursomhelst var det en fantastisk dag och ett väldigt mysigt möte. Kommer nog bli fler såna fikabadaleka-tillfällen med henne och hennes familj när jag hälsar på mamma. Spännande att helt plötsligt umgås igen, efter så många års uppehåll. Men både hon och jag kände ju att ”det känns ju preciiiiiis som förr – som om knappt någon tid passerat alls!”. Fint.

 

Avslutar detta poddisinlägg (som blev lite…utbroderat) med ovan toksnygga bilder tagna av den här fräsiga bruttan. HUR snygga? Googlar på ”Josefin & Vanja” med jämna mellanrum, och blir så in i bängen glad när jag hittar blogginlägg som tipsar om vår poddis. Det var så jag hittade bilderna ovan.

Så himla gulligt att ni som lyssnar sprider ordet, det värmer så gott så gott! Även på Inspirationstagram är det som julafton varje dag jag slinker in på #JosefinOchVanja-hashtagen. Där finns det så mycket fina/roliga/peppiga/härliga bilder på och från er som lyssnar, att man blir alldeles själaglad. TACK bästa bästa ni!