Här kommer de sista Portugallieninläggen, snart är vi tillbaka i Sverige igen – både i verkligheten och i el bloggos värld! Nu får ni i alla fall ett inlägg om vad vi åt i Portugal.

Av någon anledning känns det lättare att kirra smarrig mat och anstränga sig lite extra när man är någon annanstans. Och särskilt när man är i sällskap av andra, som vi ju var. Då vill man att alla ska ha det extra härligt liksom.

Till frukost blev det ofta yoghurt med bär som vi köpt på marknaden i närbelägna Caldas (se mer av den här). Hittade också två magiskt härliga nötblandningar på samma marknad som var ljuvliga att ha i yoghurten eller på gröten. Mums!

 

En klassisk avocadomacka med chiliflakes, citron och flingsalt är ju aldrig fel – och till det en cappo såklart. Extra smarrig eftersom den gjorts på Portugallisk mjölk. Mjölken söderut har ju ofta en lite sötare smak ni vet, och det är SÅ gott i kaffe!

 

Och på tal om kaffe – när vi var ute och slank omkring var det BARA espresso som gällde. Nåt annat gick inte att dricka, så tycker jag ofta det är när man reser. Gillar man riktigt bra kaffe är man så otroligt bortskämd av att bo i Sverige, och kanske extra extra bortskämd här i Estocolmo där baristorna på de lokala fiken konstant tävlar om vem som gör den mest perfekta mjölken.

Men att dricka espresso var skoj! Slutade med socker i mina cappos för två år sen, men i espresso MÅSTE man ju ha socker, annars går en sån ju inte att dricka. Så det var smarri smarri att få sig en stark socker å kaffe-dos, nåt som verkligen är utlandsförknippat för min del (just för att övrig kaffe inte brukar gå att dricka).

 

Vad åt vi till middag då? Jo, mycket sånt här som ni ser ovan. SÅ SMARRIGT! Niklas syster Oliven är vegan, vilket gör att det blev väldigt lite kött och väldigt mycket roliga typer av grönsakspryttlar. Otroligt inspirerande att se vad hon gör för mat, och alltid bra att gå utanför sina egna ramar för vad man liksom alltid bruuuuukar äta.

Middagen ovan var nog min absoluta favorit. Pinfärsk fisk (ingen koll på vad den hette, men en platt vit fisk var det i alla fall) som lagats i ugnen på bara 100 grader, fast under lång tid. Lite smör på, annars inga kryddor. Till det åt vi skirat smör, pressade över citron och en nypa salt – och som tillbehör hade vi grillad blomkål, rostad zucchini och bakade tomater som fått hänga med fisken i ugnen på 100 grader. VANSINNESGOTT!

Den här middagen var verkligen PRECIS så som jag älskar att äta. Och det var liksom ett textbook example på hur en rätt med ”rena smaker” där ”råvaran spelar huvudrollen” ska vara. Ofta när man äter såna där ”rena smaker” kan jag tycka att det blir lite…tråkigt. Jaha, palsternackan smakar…palsternacka, typ. En palsternacka som hade behövt lite kryddor.

Ni fattar vad jag menar. Men det här var allt annat än tråkigt, utan precis sådär ljuvligt som det blir när naturen bjussar på det smarrigaste den har. Makalöst faktiskt, att mat kan smaka så oerhört gott utan nästan några kryddor alls. Lite salt hade vi, men inget annat.

Hoppas ni fått lite inspo – kanske blir en fiskmiddag hemma hos några av er i kväll?