När vi ändå är inne på det här med mat, så MÅSTE jag tipsa om denna magiskt fantastiska skaldjursrestaurang som vi alltid åker till när vi är i Portugal. Är ni någonsin i närheten så blir jag nästan lite arg på er om ni inte tar er till detta ställe.
Jag vet faktiskt inte ens vad det heter, och det är inget ställe man springer på direkt. Det ligger i byn Consolacao, längst ute på en klippa. Ni ser det på bilden ovan, och det ser inte mycket ut för världen. Ett litet grönt skjul omgivet av vatten, med vågor som konstant skickar upp salta stänk till gästerna. Vi fick tips om det för några år sen, och sen dess är vi hooked.
Stället är liiitet med bara ett fåtal platser, och letar man efter nåt fancy får man leta vidare. Letar man däremot efter en magisk matupplevelse har man kommit helt rätt. Att sitta där är en så fin känsla, det är som att sitta mitt ute i havet. Man är omgiven av vatten.
Det här är rätten man ska beställa. Vet inte vad musslorna heter, men de är som stora vongolemusslor. Såsen är fantastisk, och musslorna så färska att de smälter i munnen. Till detta äter man krispig pommes…
…och suger upp all all ALL sås med nybakt bröd.
Iggy älskade maten, och kunde inte sluta mumsa i sig. Han brukar i och för sig tycka om det mesta.
Kusin Ruben är dock inte lika lättflörtad på matfronten – men även han mumsade loss tills det var toktomt på faten. Bra betyg!
Inte en mussla kvar! Och DEFINITIVT ingen sås.
Skål för en ljuvlig Consolacao-lurre!
Hej 🙂 Jag har en fråga…du är äldre än mig och du verkar klok. Jag har en väldigt problematisk relation med min mamma. Hon har ett väldigt skiftande humör…hon kallar mig ofta psykiskt sjuk, onormal, oälskad, jag gör allt fel, jag kommer bli arbetslös och ingen kille kommet vilja ha mig..har alltid haft höga krav pga henne. Varit ” preststions” människa…aldrig accepterat mig själv. Har försökt ändra mig själv för att hon ska säga att jag är bra, men det har bara blivit korta perioder. Nu orkar jag inte mer. Vi var hos mina släktingar ( jag är 25 år) och hon skäller ut mig framför dom fleta gånger bla om mina kläder..vad jag har på mig. Hon bryr sig inte ett dugg om hur jag mår. Jag går hos psykiatrin sedan länge för har jaft ångest och socialfobi etc. Det blir värre när hon triggar igång mig. Jag kan inte prata med henne hon vägrar lyssna. Vad ska jag göra ? Är det fel på mig ?