Såhär happy clappy var Iggy de flesta dagar i Portugallien – det fanns ju en pooooool som man kunde bada i precis när man ville!
Nåt annat (förutom att bada alltså) som var väldans skoj med att ha pool var att man kunde kasta en maaaaassa grejer i den för att se om de flöt. Den här plastkossan var en (av många) som inte gjorde det. En (av många) som Iggys käre mor och far fick dyka ner och hämta upp från poolbotten. Dag efter dag efter dag. Det här med att slänga grejer i vattnet var extremt populärt.
Den här ljuvliga UV-dräkten (hittade den på KappAhl efter tips från glammis-Caroline) satt som en smäck och funkade hur bra som helst. Hittade den (såklart) på tjejavdelningen, som så mycket annat fint jag köpt till Iggy. Och hörrni, det här med färgen rosa alltså. Man blir ju faktiskt mörkrädd att vi inte kommit längre på genusfronten.
Det känns såklart vansinneslöjligt att ens behöva nämna det, men rosa signalerar tydligen fortfarande att bäraren av denna färg MÅSTE vara av kvinnligt kön. Det är tydligen någon slags lag. När vi åkte till Portugal hade Iggy på sig rosa tights, och ALLA som på nåt sätt kommenterade honom på resan (folk vi inte kände alltså) sa ”hon”. ”Ska det vara nåt mer tjejer?” frågade kvinnan på tax free-avdelningen när jag köpte min mascara. ”Vilken underbar liten flicka!” sa mannen som satt bredvid oss när vi åt lunch. ”Hur gammal är hon?” undrade paret som själva väntade barn vilken dag som helst.
Alla menade såklart superduperväl, och alla var jättesnälla. Men det ÄR ju faktiskt rätt vansinnigt att samtliga dessa tre (plus alla andra som vi började småprata med under resan vilket var rätt många, barn är ju lite av en conversation starter) förutsatte att Iggy var en tjej. Trots en rätt killig frippa, och en ganska så maskulin (om vi nu ska hålla på å dela upp mänskor hit å dit) tisha. Men de rosa tightsen signalerade att han GIVETVIS var en flicka. För killar kan väl inte ha rosa, va?
Fick en kommentar kring detta på youtubekanalen också. Nåt om att jag var ”galen” som ”prackade på mitt barn mina feministiska idéer”. Iggy skulle minsann ”bli mobbad i skolan” så som jag ”håller på”. Och var jag verkligen så missnöjd med att ha fått en kille? Det var ju så ”uppenbart” att jag ”ville ha en tjej”. S.U.C.K.
Svarade kommentarslämnaren att det här var ett för stort ämne för att skriva ett enkelt kommentarssvar på. Vi kommer dedikera en hel video åt det här, för det är SÅ VIKTIGT. Jag och Niklas kommer sätta oss ner och prata om hur vi ser på feminism och genus – vad det innebär för oss och vad vi hoppas att våra värderingar ska innebära för vårt barn i det lilla, och för världen i det stora.
Hen som lämnade kommentaren skulle bara vetat att Iggy DESSUTOM hade röda tånaglar – i sina skor med blommor på. Ve och fasa liksom, vart ska världen ta vääägen? Nä, när det dyker upp såna grodor i mina sociala mediekanaler blir det en rejäl påminnelse för mig att fortsätta basunera ut budskapet om GRLPWR, att all kärlek är bra kärlek och att feminism (låt oss kalla det HUMANISM så att alla är med på tåget) sannerligen INTE är nåt som ”inte längre behövs”.
Ibland kan inlägg jag skriver och saker jag säger i vloggar angående det här ämnet kännas så fruktansvärt självklart och uppenbart – nästan pinsamt att ens behöva fortsätta tjata om. Men så får man en sån här kommentar + att ALLA bemöter ens unge som en hon enbart för att han har rosa tights på sig – och vips! …så inser man att det är bara att fortsätta basunera. Alla är (tyvärr) inte med på tåget än.
Förstår din frustration. Jag har själv en son på 3år och för höra dagligen kommentarer om att det är en tjej. Han har underbart ljust långt lockigt hår som oftast är uppsatt i en bulle. Är man en tjej bara för att man har långt hår eller?! Jag kunde inte bry mig mindre längre. Finns ingen anledning. Brukar bara svara ”hallå, Zlatan har faktiskt också långt hår” reaktionen brukar bli tystnad.
All kärlek!
[…] hörrni, för alla BRAIGA kommentarer på gårdagens inlägg. På ett sätt är det såklart ljuvligt att höra att ni är så många som FATTAR GREJEN och som […]
Ja det är som du säger… det känns nästan löjligt att skriva att ”Jo pojkar kan också ha rosa” Som om det vore en stor grej. Sen kan jag förstå, nånstans ändå, att folk tar för givet och inte tänker sig för eftersom de förmodligen är vana vid att har man rosa så är det en tjej. Men låt oss hoppas att det kan ändras snart… så att när våra barn växer upp så är det inte ens en grej man pratar om. Fin bad-uv-dräkt förresten 🙂
Nagellacket förundras jag mest över eftersom jag själv fick erfara otycke för bara 3 dagar sedan. Jag lackade mina egna tånaglar medan sonen stod och såg på. Då säger han att ”Ian också ha”. Varav mamma självklart gör det till en mysig lacka tånaglarna tillsammans grej.
Och när jag sen får en trumpen VAD är det där på hans tånaglar, har han nagellack?! kommentar blir jag så ledsen. Oberoende vad du själv tycker kan du inte åtminstone godkänna att små barn vill testa och experimentera. Ska jag då säga åt min son att nä, du får inte fint lack på naglarna för du är inte en flicka. Usch! Märker att jag blir upprörd bara att skriva det här.
Tur så är jag väldigt besparad från sånt här i min närheten, men man blir paff då folk har mage att säga såna här grodor BREDVID mitt lilla barn som självklart lyssnar. Måste tillägga att mitt svar inte lät henne ha utrymme för något annat än en missnöjd min. ”Självklart, visst är han fin?!”
Väl rutet Vanja! Och skönt att höra så många vettiga röster i kommentarsfältet. För en sisådär hundra år sedan så var det ju rent utav brukligt att killar skulle ha rosa och flickor blått men det har ju onekligen förändrats sedan dess. Låter som en toppenbra idé med en video och det är väl bara för oss alla att fortsätta tjata vidare. Heja, heja!
Hej!
Den här kommentaren är egentligen riktad till alla de som tror att färg på kläder, nackellack eller klädstil kommer få barn mobbade i skolan. Jag arbetar som lärare i åk 1-3 och har ALDRIG varit med om att en flicka eller pojke som klär sig eller har accosearer som är ”otypiskt” för hens kön har blivit mobbad. Barn är de mest fördomsfulla, rena och vänligaste som finns (sen blir de osams, säger elaka saker och sårar varandra. Men det har att göra med att de håller på att lära sig hur man talar med varandra, hur man går in i och löser konflikter osv. Helt normalt). Visst har det någon enstaka gång hänt att något barn har fått en nedlåtande kommentar för vad den har på sig (och den kanlikaväl vara nedlåtande till en kille som har typiskt killing kläder, men man ser nåt ”fel” och better det) men då har vi vuxna varit där. Vi har pratat enskilt med barnet som gett kommentaren, vi har haft diskussioner i helklass, jag har informerat i veckobrevet (informationskanal till fölräldrar) om viktiga diskussioner (genus är i allra högsta grad en av de viktiga diskussionerna vi regelbundet för, ibland för att någon kommenterat eller för det mer vanliga: att det INGÅR I LÄROPLANEN att föra diskussioner om värdegrund), vi har läst böcker osv. Det finns inga mer genusmedvetna än barn. Jag blir så lycklig för varje år som jag ser att de värderingar som i stort är viktiga i samhället nu verkligen kommit längre hos barn. De lyfter inte på ögonbrynen ens om en tjejklasskompis är kär i en tjej, om en pojke har nagellack eller rosa på sig. För dom är det liksom helt naturligt. Det är så viktigt också att man förstår det. Ens egna värderingar går rakt igenom ner till barnen. De gör verkligen det. Föräldrar och lärare/andra vuxna kring barn har verkligen ett otroligt stort ansvar där. Vi måste förmedla öppenhet, tolerans och empati. Gör vi det kommer de allra flesta av dessa barn växa upp och bli väldans fina, vuxna människor.
Tack för mig!
P.s jag vet och förstår att det säkert finns lärare som har helt andra erfarenheter än vad jg har. Men vad jag på något sätt vill komma till är att ett barn dessvärre kan bli mobbat för precis vad som helst och att det ansvaret snarare vilar hos mobbaren och dess föräldrar än hos den mobbade. D.s
Ibland så kan jag slås av tanken på hur det skulle vara om alla kläder bara hade funnits i en enda färg. Hur skulle alla dessa människor som kopplar färger med kön bemöta människor då?
Jo, men det låter ju logistikt. Du ville ha en tjej så du klär ditt snoppbarn i rosa… Det är det dummaste jag hört på länge. En blir mörkrädd över trångsyntheten. Det är ett BARN, spelar det så stor roll om det har snopp eller snippa!? För oupplysta människor, som kommenteraren finns det ju en hel del intressant litteratur på temat, kanske börja med ”Rosa den farliga färgen” för att avdramatisera den…
Klokt och bra skrivet Vanja! <3
Haha alltså jag blir så PAFF över folks åsikter ibland. Det märks ju då och då hur insnöad jag är i min egen lilla bubbla. Men det är väl bara fortsätta att spread the message så som ni gör. Heja er och en video låter bra!
Känner igen mig så mycket! Min 1 åriga son har på sig alla färger inklusive rosa då han passar så himla bra i det, jag köper det jag tycker är fint oavsett vilken ”avdelning” det råkar höra till. 9 av 10 gånger tror folk att han är en tjej. Detta oavsett om han har typiska ”killkläder” eller ”tjejkläder”. Det som jag verkligen reagerar på är kommentaren som nästan alltid kommer när jag säger att han är en kille. ”Jaha, men du är lika söt som en tjej så det var därför jag trodde det”. Alltså va? Är inte pojkar söta? Är det bara flickor som kan va söta? Man blir ju mörkrädd. Ett annat exempel är att vår granntjej på 6 år frågar varje gång vi ses ute om han är en tjej eller kille. Hon har fått höra tusen gånger att han är en tjej men det som gör henne förvirrad varje gång är hans kläder, att han har tofs ibland, att han har rosa napp osv. Hon frågar ofta ”men varför har han en tjejnapp”. Blir lite ledsen att ett litet barn som henne är så inpräntad redan vad som står för tjej och kille och trots att hon får höra gång på gång att han är en pojke så blir hon ändå så förvirrad om och om igen pga färger. Färger liksom?! Det är galet.
Tycker att du har helt rätt! Är bara 17 själv och inga barn än men håller med dig till 100%. När min bror (som nu är 19) gick på dagis så skulle dem prata om vad barnen önskade sig i julklapp. Då svarade min då tre-åriga bror att han ville ha en rosa kjol som han hade sett när mamma köpte kläder till mig. Då hade dagispedagogerna skrattat och han blev mycket ledsen. Min mamma, som alltid låtit oss välja kläder själva köpte självklart denna glittriga, rosa kjol till min bror som hade den på sig till dagis veckan efter. Då när hon hämtade honom efter dagen så hade en pedagog sagt något i stil med att hon tyckte minsann att det var ”barnmisshandel” att min mamma lät honom ha en rosa kjol på sig och det var som att min mamma ville att dem andra barnen skulle mobba min bror. Dem andra barnen hade ju inte sagt något om det, utan det var ju bara personalen och de andra föräldrarna. Nu var ju detta 16år sedan, men det gör mig ledsen att vi inte kommit så långt idag som vi borde. Min bror har inte tagit någon skada över kjolen som han tyckte var fin och jag är stolt över min mamma som lärde mig och min bror att man ska skita i vad andra tycker (till en viss grad). Och jag blir ledsen när jag tänker att på den här vuxna kvinnan skrattade åt min bror för att han ville ha en kjol.
http://66.media.tumblr.com/8e053a53b580705c95aad4494aa230b8/tumblr_nd3bl02V1m1s895ldo1_540.png
Den här bilden säger allt
Jag regerade på samma sätt när det gällde min son. Köpte ett par rosa shorts till honom och ett barn frågade sin mamma när han låg i vagnen och vi gick förbi dem ”Mamma, är det där en flicka eller en pojke?” Varav mamman säger ”En flicka såklart, eftersom hon har rosa shorts” Jag trodde inte mina öron. Har vi inte kommit längre utan vi säger även till våra barn att bara flickor har rosa? Detta alltså från en mamma i 30-års åldern…
Jag har det precis likadant fast med min dotter. Jag gillar att klä henne i alla färger, men om man inte vill ha puffärm eller volanger så får man gå till killavdelningen. Och där är nästan allt ”ballt” med biltryck och svart/grått/blått.
Och jag får nästan dagligen höra ”hur gammal är han?” ”Vad söt han är lillpojken” eller dylikt för att hon har gröna byxor och en gul tröja tex.. Sorgligt det där..
Er son har kloka föräldrar! Fortsätt som ni gör, så kommer han bli en toklycklig grabb!❤️
Tur att det faktiskt finns folk som har tänkt till och tar upp detta ämnet, det är så himla viktigt!! Färger har inget med kön att göra. Heja heja!!
Rosa är skitgulligt! På tjej som kille. Min femåriga lillebrors favoritfärg är rosa och han älskar att måla naglarna. Det är inget fel på honom. Han hade en rosa mössa en gång och en jämngammal pojke sa att han tyckte det var ”töntigt”. Varav min lillebror svarade ”det skiter jag i”. Den inställningen kan jag tycka att man ska vara stolt över som förälder. Kram Vanja!
Alltså det här med ”Portugallien”. Jag fattar ingenting… heter staden ni är i så? För landet heter ju Portugal. Googlar jag så verkar det inte finns något annat än sagoböcker med Portugallien. Det verkar inte existera på riktigt, men jag har inte sett dig skriva eller säga något annat än just Portugallien. Förklara för mig!
Har alltid tänkt att rosa och blått blev tjej o killfärger för att man ska kunna avgöra vad hen är, eftersom man inte ser det i ansiktet än. Det kanske va en lösning för man tycker det är pinsamt att fråga? Men såklart killar kan ha rosa om dom vill.
Suck. Vad man än gör så gör man fel. Killen har rosa tights = mamman önskar sig en dotter (egentligen) och killen kommer att bli mobbad. Hade Iggy haft en Stålmannen-tröja med blåa byxor hade du fått kommentarer att du gör fel även där. Hatar att folk alltid ska finna fel i allt. Iggy är fantastisk. Ni är fantastiska föräldrar som gör precis som ni vill. Känns också som att Iggy trivs med det som det är! Det finaste ett barn kan få är att känna sig uppskattad som den hen är, inte att rosa tights är ”tjejigt”. Min farfar älskar rosa exempelvis och köpte en rosa elvisp. Rosa är bara en färg och passar inte in i något kön.
Kör på med ett race! Världens gulligaste son har ni!