Under de här dagarna i Portugallien då vårt internetz var så pass uselt att det blev fysiskt omöjligt att blogga, funderade jag en hel del – kring just bloggande. Var det kanske SKÖNT att INTE KUNNA blogga? Kände jag en lättnad? Skulle jag (som så många andra) kanske sluta med bloggandet, och bara köra vidare på Instagram?
Att fundera över det var nyttigt. Jag tror det är generellt sett nyttigt att fundera över det mesta här i livet med jämna mellanrum. Det är farligt att sluta ifrågasätta; att bara göra nåt för görandets skull – för att man alltid gjort det, typ. Summan av kardemumman var dock att NEJ – jag vill INTE sluta blogga.
Instagram i all ära, men för mig är det en helt annan sak. Där kan man inspirera med fina bilder och skriva nåt kort och snärtigt. Ett fantastiskt verktyg och en ljuvlig plattform. Men för mig är Instagram ett komplement – inte en ersättare.
Bloggen är det medie som har störst plats i mitt cyberhjärta. Här kan jag posta hur många bilder jag VILL i följd, här kan jag utveckla tankar och resonemang och här kan jag ha en dialog – med ER. Det är det viktigaste av allt. På Instagram älskar jag såklart också att få kommentarer, men eftersom innehållet inte är lika omfattande där som här, så reflekteras det såklart även i kommunikationen.
På Insta är det mer korta kommentarer med glada tillrop (vilket jag såklart ÄLSKAR – vilken rackarns PEPP!) men det här är i el bloggos värld som det blir ett verkligt utbyte. Jag utvecklar mina tankar, ni reagerar med era. Jag slänger ut en undring – ni svarar utifrån era referensramar. Det ÄLSKAR jag.
Jag ÄLSKAR vårt virtuella tjejgäng. Jag ÄLSKAR att jag fått ”riktiga” kompisar härinne. Jag ÄLSKAR att ni ALLTID har svar när jag har frågor, och jag ÄLSKAR energin och peppen jag får när ni tar er tid att skriva en rad eller två.
Nej, det var INTE en lättnad att ha ett blogguppehåll. Jag saknade bloggen nåt enormt. Hade uppehållet varit självvalt hade det såklart varit annorlunda, men nu kände jag mest bara att ”Men ååååhh, jag vill ju visa det här å det här å det häääär för blogolinerna!”. För ni har verkligen blivit en del av min vardag, en del av mitt umgänge – en del av mitt liv.
En del som jag INTE vill vara utan.
Pheeewww, jag blev också lite orolig men så skönt att läsa att du snarare kände åt andra hållet! Håller med om att bloggen är ens egna lilla tidning eller typ magasin där man får styra och ställa som man vill som redaktör! Instagram är lite mera låst tycker jag. Härligt att vi får fortsätta njuta av dina peppiga och kloka inlägg 🙂
Såå glad att du väljer att stanna kvar i bloggvärlden!! Vill att du ska veta att jag älskar din blogg, den utan tvekan min favorit. Så inspirerande, personlig och så rackarns härlig! Och din och Jossans podd, blir så glad och peppad varje gång jag lyssnar. Både bloggen och podden har verkligen hjälpt mig att våga ännu mer och känna att allt är möjligt, Dream Big helt enkelt. Så TACK för att ni finns <3
Åh vilken himla tur att du inte vill sluta blogga, tur för oss läsare!! 😀 Men du Vanja, det är okej att inte blogga lika mycket som du gör varje dag och det är okej att sätta ramar för hur mycket du ska blogga. Tex. helgledigt och sedan på måndagen ”min helg i bilder” eller liknande.. om du förstår vad jag menar? För att du själv ska känna att det är roligt, givande och att det inte går ut över ditt andra jobb och din familj. Häldre färre inlägg och att du stannar kvar och bloggar än att du kör slut på digsjälv och sen har vi ingen bloggande Vanja längre. Vi värnar dig och vill ditt bästa så ställ inte föööör höga krav på digsjälv bara. Du är SÅ grym och ambitiös så man ibland kan bli lite smått orolig över att du ska ta på dig för mycket. Jag känner själv igen mig i det högpresterande nämligen. Somsagt, vi vill ha kvar dig fina Vanja så ta hand om dig och dra ner på blogginlägg om du känner för det för du är goooooood enough. Jag och alla andra läsare älskar dig, din blogg, din pepp och din inspo så mycket. Många kramar!
Haha där skrämde du mig!
Jag är glad att du fortsätter blogga, du har en riktig toppen blogg och är verkligen en must read för mig. Har följt dig sedan Gravid vecka för vecka och jag tycker bara mer och mer om dig och din fina familj ju mer jag läser och ser.
Tycker att just bloggen och Youtube är de kanaler där man får ta del av dig (er) mer på djupet och håller med dig helt avseende att Instagram mer är ett komplement och mer kort. Det känns mer ytligt. Men om du mot förmodan skulle vilja lägga ner bloggen i framtiden så tycker jag att du ska göra en ännu större satsning på youtube, alltså mer vlogs, tours, turorials osv så att man får fortsätta att blicka in i er vardag och följa er.
Keep it up och tack för att du delar med dig! 🙂
Tack för det beslutet! Du ger mig så mycket varje dag, och tack för det du gör 🙂 kram !!
Neeeej, instagram är nåt helt annat. Blogg ger sååå mycket mer djup. Keep going 🙂
Oj vad orolig jag blev. Insåg också att jag aldrig kommenterar trots att jag läser din blogg regelbundet och alltid känner för det du skriver, skrattar, ler, blir arg, inspirerad… Fortsätt inspirera och lägg upp alla bilder. Älskar din blogg (och pod, och inspirationsgram, och youtube…och snapchat) De är kompletterande
Tänkte väl det när jag började läsa..inte kan väl hon sluta blogga.. puh, tur att du kom fram till att du inte ville sluta! Tycker om att dyka in här 🙂 Du förmedlar så mycket positivt så det får du inte sluta med 😉
såg rubriken och tänkte ”gulp”. Jag har också försökt mig på bloggpauser för jag blir så JÄVLA LESS ibland på bloggvärld, vissa trista kommentarer, ytlighet osv. Men det håller cirka 2 dagar sedan saknar jag min lilla plats här. Tack till dig som är en fin del av detta cyberspace och ger en dos med rimlig (;)) finhet som vi alla kan ta till oss av <3
Vanja!!!! Sluta skrämma livet ur oss kvinna;)
Jag har många gånger tänkt sluta blogga men jag älskar ju att skriva och blogga så jag stannar kvar:)
Skönt att du också gör det.
Kram Jossan
Du anar inte vad dina ord betyder i min vardag, är oerhört tacksam att du vill fortsätta blogga. Är i regel dålig på att slänga in en kommentar och nu ännu sämre när jag kör bil istället för buss under sommaren, tiden på bussen är annars perfekt för att kunna reflektera över dina ord.
Det du skriver peppar och utvecklar mig till att bli den kvinnan jag vill i livet. Jag vågar drömma och tro på mina drömmar tack vare din text och din och jossans podd. Rekommenderar den till alla mina nära och kära som jag tycker behöver en spark i baken. För det är det som ni två gör med mig, ger mig en stor spark i baken med härlig girlpower!!
Fortsätt med det du gör, du får mig och säkert många andra att våga!!
Du är en förebild!