Vanja Wikström

Eftersom det var FULL RACKARNS RULLE i går hann jag inte med någon #TBT, så det får bli en #FBF istället. Så här har ni mig, under inspelningen av min platta. Trummandes! För yes, jag kan faktiskt spela lite trummor. Med betoning på LITE dock. Slagverk var nämligen mitt bi-instrument när jag gick i gymnasiet.

Efter högstadiet (jag gick på en musikskola som heter Adolf Fredriks Musikklasser) var mitt mål att komma in på Södra Latins musiklinje. På den tiden (1993/1994) var det den enda musikutbildningen som fanns på gymnasienivå som var bra. Rytmus hade preciiiiis dragit igång, men det var inte så många som ville söka den skolan eftersom den var så nystartad och ingen visste om den skulle vara bra eller inte. Men Södra Latin var legendarisk, den har fostrat säkert 70% av de skådespelare, konstnärer och musiker vi har i det här landet. Där ville man gå. Så även jag.

Jag var LIVRÄDD när det var dags att söka. Det var omfattande prov för att komma in, och konkurrensen var benhård. Det var nationell intagning, vilket innebar att man kunde söka till Södra Latin var man än bodde i Sverige. Så det var hundratals sökanden till varje klass, och i varje klass togs det in kanske fem sångare. Gaaaahhh.

Jag visste att jag var bra på att sjunga, men en del av intagningsproven gick ut på musikteori – nåt jag var (och är!) USEL på. Så intagningsprocessen var så sabla svettig, och ångesten över att inte komma in på drömskolan enorm. Men. Det gick! Halleluja, när jag fick brevet hem där det stod svart på vitt att jag var en av de lyckliga som fick börja på yrkesmusikerlinjen skrek jag rätt ut av lycka. Att komma in på just den skolan och just den linjen var så enormt viktigt, glädjen visste inga gränser.

Men. På Södra Latin krävde de att man hade ytterligare ett instrument utöver det man kommit in på, som i mitt fall var rösten. Och eftersom jag spelat trummor en kort tid i mellanstadiet (jag ville egentligen spela piano, men det ville ”alla”, och trumläraren tyckte det var så kul att en tjej hade sökt slagverk så han tog sig an mig med glädje) så valde jag slagverk. Och det var så JÄKLA KUL!

Tack vare mitt mellanstadietrummande valde jag slagverk som bi-instrument på Södra, och fick spela trummor varje vecka på lektionstid. Jag har till och med spelat på legendariska jazzklubben Fasching här i Estocolmo när vi hade elevkonsert där. Då var jag väl kanske 17 bast, och jag minns att det var något slags bossanova-komp.

Har dock knappt spelat alls sen jag gick ut gymnasiet 1997, och på bilden ovan sitter jag mest å plojar i en studio. Det som spelades där hamnade INTE på plattan kan man lugnt säga ha ha. Så min slagverkskarriär är väl rätt vilande, och den kommer nog aldrig bubbla upp igen tror jag. Däremot lever mitt intresse för slagverk kvar – jag är TOKfascinerad och kan lätt fastna en timme framför trumsolon på YouTube.

Hade en pojkvän en gång som var begåvad trummis, och jag tvingade honom alltid att spelaspelaspela så jag kunde tittatittatitta. Behövdes liksom inget annat instrument, är en person tillräckligt duktig räcker det bra med bara ett trumset. ÄLSKAR slagverk! Lite besatt faktiskt.

Hmmm, kanske ska slinka över till YouTube och spana in lite solon…? #cravings

Ja, tekniskt sett är det gårdagens Momspo – den som Niklas plåtade – men what the fuck liksom. Såhär såg jag ut i går!

Jeans / Gina Tricot Nova High Waist
Topp / & Other Stories
Halsband / CU Jewellery och Wretlund Silver
Armband / Dyrberg Kern, Pilgrim, Vintage

Så sjukt nöjd med detta gråa hår alltså! Men ska ändå knata iväg till magiska Maggie och köpa någon lila färg att dunka i så man kan variera sig lite. Lustigt förresten, hur man ändrar uppfattning om vad man tycker är snyggt. Minns att min syster messade en massa bilder till mig på grått hår för nåt år sen, eftersom hon var sugen på det. Och jag tyckte bara ”Blääää, det ser ju ut som om man är 85 bast”.

Men nu är jag själv här alltså, alldeles grå. Det kallas väl trend tror jag, och påverkabarhet. He he. Min syster är nog lite snabbare på att plocka upp trender än vad jag är.

Som önskat fortsätter jag att bjussa på lite mera vardag! Jag har inte så många ”vanliga” dagar, utan de brukar se rätt olika ut allihop. Men såhär var min onsdag, följ med!

Dagen började med att jag och Niklas spelade in ett klipp till kanalen, där vi kastade ballonger omkring oss. Vaffödådå? Jo – för att vi nu passerat TJUGOTUSEN PRENUMERANTER, woopeliwoopwooooop! Så rackarns KUL!

Direkt när vi hade spelat in det, klippte Niklas ihop avsnittet och puttade upp det på kanalen. Resultatet kan ni se här!

Efter det försökte jag ta en Dagens Momspo i spegeln, gick sådär. Niklas fick komma till undsättning och då blev det kalas, men de bilderna kommer i ett annat inlägg.

Lyckades dock ganska bra med att plåta mitt hår, som nu efter två tvättar är nästan helt grått. I love it! Satt sen och svarade på mail och fixade å trixade en stund, innan det var dags att bege sig till…

Miss Clara, där smyckesmärket Thomas Sabo bjöd på extremt lyxig lunch. Jag satt bredvid Linda, Beatrice och Annika och hade det superhärligt! Vi snackade om magasinkrisen (SÅ många tidningar som lägger ned, de har det inte lätt i dessa digitala tider), Tokyo och Seoul. Rackarns trevliga bruttor!

Rackarns trevlig mat också.

Efter lunchen fick vi spana in Thomas Sabos AW16-kollektion. Jag tyckte att de här trekantsformade smyckena var kalasfina; silverhalsbandet med fem små trianglar – JATACK!

Men favoriten var den här LJUVLIGA elefantringen – HUR underbar? Där snackar vi vardagsglädje deluxe!

Förutom att spana in alla snyggingsmycken fick man dricka kaffe, och mumsa bakelse. Och så fick man en GOODIEBAG! Jippie! Vad var det i den då? …undrar ni säkert nu. Och självklart ska ni få veta det. I goodiebagen låg ett…

…suuuperfint armband! Det är det tunna längst till vänster på min handled. Älskar det!

Efter luncheventet hann jag slinka blixtsnabbt förbi Åhléns City och plocka upp det där PERFEKTA läppstiftet, wiii! Och jag måste bara replikera angående det här med att MAC skulle testa på djur. Det jag läst mig till (och som även andra var inne på i kommentarsfältet) är att de (som ägs av Estée Lauder Group) har en global policy att INTE testa på djur.

Däremot säljer ELG i Kina, ett land som enligt lag KRÄVER djurtester för att man ska få sälja sina produkter där, alltså betalar ELG för djurtester i Kina. Om ni tycker det blir rörigt förklarar Therese Lindgren det himla bra här. (Tack Linda!)

Sen var det dags att dra till glammisoffice – och där vankades det firning av Josephine, ni vet – hon som numera gör ”mitt” jobb tre dagar i veckan. Glammis-Malin hade råddat ihop en ljuvlig fika och braiga presenter.

Himla mysigt var det, som synes! Efter fikandet hann jag slänga upp en ny banner på GlamMom.se eftersom vi precis fått in en toksnygg ny amningsponcho (spana in den här), och ett blogginlägg – men sen var klockan så mycket att det var dags att hämta Iggy på föris (vi brukar hämta omkring 16.30).

Sen gick jag å grodan och spelade fotboll – såklart. Ni som följer med på Snappis vet ju att vi gör det minst sjuttioåtttatusen gånger per dag. Att spela fotboll är det bästa Iggy vet för tillfället.

Runt 18-tiden slank vi hem, och medan pappa kirrade käk i köket så lekte vi loss i sovrummet. Här gömde vi oss för robotar, en annan favoritsyssla.

Till middag hade Niklas styrt upp pulled pork sandwiches, som var toksmarriga. En finfin avslutning på en i övrigt finfin dag!